Jag skrev en artikel som jag tänkte skicka in till Newsmill. Tyvärr så var Håkan Juholt inte längre dagens ämne när jag var färdig så jag får nöja mig med att publecera artikeln här, som alltså är ett svar på en artikel av Fredrik Segerfeldt i ämnet Håkan Juholt
Skribenten Fredrik Segerfeldt har på Newsmill släppt en artikel där han målar upp olika samhällsvisioner för en socialdemokratisk framtidspolitik. Segerfeldt gör som så många andra debattörer, han målar upp två alternativ, antingen går Socialdemokraterna in i mitten med alla övriga partier, eller så går de åt ett håll som Segerfeldt målar upp som någon slags folkhemsnationalism med skyhöga skatter och höga bidrag. Helt riktigt påstår Segerfeldt att denna samhällsmodell inte fungerar ihop med vad han kallar för ett ”flöde av lågproduktiv arbetskraft”.
Det är alltid misstänkt när en debattör målar upp två alternativa väger för en framtida utveckling. Det är nästan alltid så att debattören föredrar starkt en utveckling åt ena hållet och ogillar lika starkt en utveckling åt andra hållet. Fördelen med enbart dessa två alternativ är då att debattören i lugn och ro kan måla upp en skrämmande utveckling för den riktning han själv inte gillar. Det enda logiska blir då att en fördelaktig utveckling är den debattören själv gillar. Just så har Segerfeldt byggt upp sitt resonemang.
Det finns naturligtvis fler möjligheter till framtida utveckling för Juholt och S än de två vägar Segerfeldt målar upp. Alla partier kan inte trängas i det som betraktas som ”mitten” i svensk politik. Vitsen med vårt demokratiska system är att människor skall kunna välja olika alternativ vid de återkommande val vi har. Hela idén med detta försvinner om alla partier trängs i en imaginär mitt, som kanske inte är den egentliga mitten för verklighetens folk dessutom.
Segerfeldt påstår att den socialdemokratiska modellen inte fungerar med ett ohämmat inflöde av ”lågproduktiv arbetskraft”. Det stämmer och vi är några som ivrigt påtalat detta under lång tid, utan att våra politiker verkar ha tagit någon notis om detta. Frågan är då hur det samhälle ser ut där det verkligen fungerar med ett ohämmat inflöde av lågproduktiv arbetskraft. Den vision vi ser framför oss är ett samhälle med Gated Communitys där de välbärgade (och sannolikt Segerfeldt själv) bor, allt medan två tredjedelar av befolkning bor i otrygga skräpiga områden där det aldrig är långt till hopplösheten. Det kommer att finnas många slumområden där polisen inte har kontroll och där gäng som Black Cobra härskar oinskränkt. Företagen har alltid en stor reserv av fattiga människor att sätta in i låglönejobb.
I ett sådant samhälle, som är anpassat för detta ständiga flöde av ”lågproduktiv arbetskraft” är samhällsgemenskapen lika med noll. Det finns inget intresse för någon att ta ansvar för någon utöver familjen och därmed faller möjligheterna att ta ut mer skatt än möjligtvis moms. Någon känsla för nationen, historien eller kulturen kommer det naturligtvis inte finnas minsta utrymme för. Alla Miljöpartister kan glömma allt intresse för klimatet eller naturskydd överhuvudtaget. Segerfeldt låter oss förstå att det gamla folkhemmet inte förtjänar mer än förakt. Hans egen vision är dock direkt skrämmande och passar mest i en engelsk film om ett framtida skräcksamhälle där alla samhällsfunktioner eroderat bort.
Juholt kan naturligtvis välja vilken väg för en framtida samhällsvision han så vill. Det behöver inte stå mellan den nyliberala skräckvision som Segerfält och andra nyliberaler står för eller något nostalgisk tillbakablickande till Bullerbyn. Varken Segerfeldt eller undertecknad har egentligen en aning om vilken väg Juholt tänker ta med sitt parti. En möjlig väg skulle kunna vara en form av modernt folkhem där vi både tar hand om varandra och får välja läkare själva. Ett samhälle där vi har en balanserad skatt och rimliga samhällsfunktioner, ett samhälle där arbetslinjen härskar men där vi inte behöver varken Gated Communitys eller slumområden. Ett samhälle där vi har skyldigheter men där vi kan bevara en värdig människosyn. Men tyvärr så är inte heller ett sådant samhälle ”anpassat för ett stort inflöde av lågproduktiv arbetskraft”. Vi måste välja mellan att ge våra ungdomar arbete eller satsa på detta ”flöde”.




Det borde vara mycket bättre att stödja de fattiga i sina respektive länder. Sverige borde ta ett intitiativ till ett internationellt barnbidrag.