Det är Sverige som sticker ut

I en intressant artikel på Newsmill så skriver läkaren Jonatan Forsberg-Gillving om debattklimatet i de nordiska länderna och då speciellt Sveriges klimat jämfört med samtliga de övriga nordiska länderna. Forsberg-Gillving menar att det är Sverige som sticker ut och har en politisk korrekthet som inte återfinns i de övriga nordiska länderna. Aggressiviteten i det svenska debattklimatet mot de som anmäler en avvikande åsikt är påfallande, också jämfört med de övriga länderna i Skandinavien.

Forsberg-Gillving pekar också på debattörer som är utmärkta exempel på den enkelriktade åsiktsbildning vi har i vårt land. Han tar exempel som det nyvalde språkröret Romsons artikel på Newsmill där hon plötsligt lyfter fram Kanada som föredöme för immigrationspolitiken. Så här skriver Forsberg-Gillving om Romsons artikel.

I förra månaden skrev Åsa Romson, Miljöpartiets nyvalda språkrör, tillsammans med Paul Lappalainen (MP) om hur Sverige inte får gå Danmarks väg och hänvisade istället till Kanada som föredöme. Att Kanada med sina försörjningskrav, språktester, flyktingtak, utsortering efter kompetens, och så vidare, utgör rättesnöre är naturligtvis något nytt i Miljöpartistisk inställning, men på vilket sätt är det i denna fråga väsensskilt från Dansk invandringspolitik? 

Detta ensidiga och felaktiga sätt att se på Kanadas immigrationspolitik har påtalats många gånger, bl.a. av undertecknad, ändå fortsätter debattörer att lyfta fram Kanada på detta felaktiga sätt. Eftersom fakta nu måste vara bekanta så återstår bara alternativet att man framställer Kanadas immigrationspolitik medvetet på ett felaktigt sätt.

I övrigt så har sannolikt Forsberg-Gillving helt rätt, det är Sverige som sticker ut i debattklimat och praktisk politik. två citat av Forsberg-Gillving är mycket relevanta.

Av vilken anledning är det Danmark som valts till syndabock i detta politiskt styrda lågintensiva mediedrev? I Norge är Fremskrittspartiet nästan dubbelt så stort som Dansk Folkeparti och Finland har som tidigare nämnt länge haft väldigt strikt asyl- och invandrarpolitik. Är det Lena Sundströms ytterst tendentiösa bok Världens lyckligaste folk som kommit att bli husgud? En skrift som är obehaglig i sitt förakt för människor utanför det homogena åsiktspaket författaren förfäktar. Det här sistnämnda sättet att resonera, det trångsynt politiskt korrekta, är för övrigt något av det som antagligen gör det svårast för invandrare att integreras i Sverige:

Samt

I sin sista partiledardebatt valde Maria Wetterstrand (MP) att vända blickarna bort från den inhemska politiken och beskrev Danmark som ett slutet och intolerant land, och liknade vårt broderland med en gated community. Att hon är gift med en person från Finland, och har kontakt med landet, gör ju att hennes insyn i den väldigt strama finska invandringspolitiken borde vara uppenbar, men så är det givetvis mycket trevligare att sjunga i kör på slutframträdandet.

 

Det är uppenbart att något inte stämmer med svenska debattörers förkärlek att just angripa Danmark för dess immigrationspolitik, Finland har t.ex. en mycket striktare politik än Danmark. Forsberg-Gillvings analys stämmer säkert, det är tryggt att ha en utpekad syndabock att förenas i sitt ogillande kring. Jag kan inte låta bli att nämna Axess-TV där Fredrik Lindström säger just detta. Klicka på bild.

Länk Bilden

Länk Newsmill Forsberg-Gillving

Länk Newsmill Romson