Jag reagerade på Stefan Olssons beskrivning av de ”eviga värdena” i hans bok ”Handbok i konservatism”. Det var ingen stor sak och jag anser att boken innehåller många bra saker och vettiga ställningstagande (läs den gärna). När så filosofie doktorn Olsson svarar på min, ganska milda kritik, som väl mest kan ses som kuriosa för teoretiskt intresserade, så skriver Olsson så här på en hemsida om boken:
Relativismen är också mycket typisk för just Sverigedemokrater. En bärande tanke i partiets invandrarfientliga ideologi är att utlänningars moralkod aldrig kan inlämmas i den svenska, eftersom det rör sig om två i grunden olika system. På så sätt utnyttjar SD det relativistiska sättet att tänka för att försöka övertyga oss andra om att vi inte ska ha någon invandring till vårt land.
Jag påtalar per E-post till Olsson att hans tolkning av Sverigedemokratisk politik inte kan återfinnas i något partiprogram och att jag aldrig hört någon företrädare för SD yppat de tankar som Olsson påstår att SD står för. I stället påtalar jag att vi faktiskt är för en assimileringspolitik, som just innebär att immigranter anpassar sig till vårt samhälle, och i viss mån vår moralkodex. Att alla immigranter inte vill anpassa sig är en helt annan sak. Olsson svarar efter ungefär en vecka och skriver enligt följande:
Jag håller med om att ståndpunkten är löjlig, men jag har fått det från Jimmy Windeskog, f.d. partisekreterare m.m. för SD i ett inte alldeles för avlägset förflutet.
Jimmie Windeskog!? Samma Windeskog som alltså blev utesluten för att han inte följde partilinjen i fråga om utomeuropeiska adoptioner. Samma Windeskog som senare gick till Nationaldemokraterna, vilka har en annan syn än SD i just de frågor som här diskuteras (etnopluralism). Windeskog blev dessutom utesluten redan 2005 och är efter det medlem i ND. Filosofie doktor Stefan Olsson har alltså en medlem i ND som källa i frågor om Sverigedemokraternas politik. Det finns massvis med offentliga företrädare som Olsson kunde ha vänt sig till för att utröna SD:s politik i olika frågor, personer som oerhört mycket bättre kan företräda SD:s politik än Windeskog. Ändå använder sig Olsson av Windeskog som källa.
Så ser SD:s företrädare ut i verkligheten
Och så här der de ut enligt Olsson
Antingen använder sig Olsson av Windeskog som källa med flit, fast han vet att det är en värdelös och obsolet källa. Detta för att inte stöta sig med vårt politiska etablissemang och vinna lite sympatipoäng för hans egen konservatism, eller möjligen för att säkra sin egen akademiska karriär (det borde vara tvärtom, han borde spoliera sin egen karriär med så horribla källor). Eller så är Olsson ovetande om kvaliteten på den källa han använt sig av, vilket förefaller osannolikt. Dessutom har jag, som ändå kan anses som företrädare för SD i dag, sagt att Olssons uppfattning inte stämmer. Jag är i dag medlem i SD och vice ordförande för Stockholms län, jag sitter i fullmäktige för SD och jag skriver i medlemstidningen. Ändå så ignorerar Olsson detta och väljer att lyssna på Windeskog (som utan tvekan spelat en historiskt viktig roll för SD). Gamla konservativa värderingar som moral (moralkodex om du så vill Stefan) och ärlighet åsidosätter Olsson tvivelsutan. Någonstans måste man faktiskt leva som man lär, om man skall äga ett minimum av trovärdighet.
En annan viktig aspekt är att den vetenskapliga stringens som lärosätena säger sig hålla högt, alltmer urholkas. Att högskolornas representanter alltmer låter sig styras av politiska påtryckningar och att det blir vanligare med politiskt-taktiska ställningstaganden för att gynna den egna karriären eller för att inte stöta sig med olika politiska maktcentra, blir alltmer uppenbart. Vi har tydliga exempel alltifrån när Sahlin tillsatte Kamali som integrationsutredare till Olssons minst sagt dubiösa källa. Allt detta torde strida mot grundläggande konservativa principer. Dessutom kan vi inte längre lita på den akademiska världen, i alla fall inte om det råkar finnas det allra minsta politiska intresse i frågan.
Pingback: Stefan Olsson » Sverigedemokrat, Nationaldemokrat, vad är skillnaden?
Verkar vara sakfel av Olsson att kalla det att man drar upp åtskillnader mellan kulturer för relativism. (Försökte för några år sedan diskutera med honom påståendet att inlemmande av sharia i familjeärenden var möjligt då det inte skulle strida mot svensk lagstiftning. Det argumenterade han mest med att säga att det var så och allmänna floskler. Och när jag nu nämner det ska jag säga att jag inte är SD:are och står närmast moderaterna, som Olsson är politiker i, samt är konservativ, osm Olsson kallar sig. Tro det eller ej.)
Samuel P Huntington poängterade förresten (hörde f ö Sören Holmberg kalla honom typ främste intellektuelle eller statsvetare) som centralt att man en värld av civilisationer (kulturer) måste se egna kulturen som bättre än andra, konkurrerande kulturer. Alternativet är universalism. Om vi inte ser väst som bättre vinner konkurrerande kultur.
Du resonerar inte som en moderat längre Magnus, tyvärr. Inte ens Olsson är egentligen moderat. Satt ni båda i riksdagen skulle ni tvingats föra en politik ni egentligen inte själva tror på.
Men jag tror inte egentligen att man måste se den egna kulturen som bättre än andra. Jag tror ärligt och uppriktigt inte att vi, per se, är lyckligare än en urbefolkning i Amazonas djungel. Därmed faller lite av Olssons dogmatism vad gäller de absoluta värdena. Däremot kan man se vår kultur som VÅR, och vi har all rätt att behålla vår kultur och älska den. Vi behöver för detta inte klanka ner på andra kulturer (även om vi också kan göra detta vad gäller enskilda inslag, som t.ex. att stena en kvinna man misstänker är otrogen). Men jag håller med om att det förmodligen är ett allmänmänskligt drag att man ser den egna kulturen som bäst, fråga vilken amerikan som helst. Det är lite som att du älskar din fru mest av alla kvinnor på jorden (om nu så är fallet), detta innebär ju inte att du ser alla andra kvinnor på jorden som puckon.
2000-talets början är inte särskilt länge sedan. Vi brukar gärna hacka på Vänsterpartiet för deras vördnad för kommunismen på 80-talet. Dessutom var han partisekreterare. Inte vilken medlem som helst.
Ja, men han blev utesluten just för sina åsikter som rör det Olsson och jag diskuterar. Skall han representera partiet då tycker du? Sedan är han med i ett annat parti i dag, som definitivt har en annan politik just på detta område. Jämför om någon skulle förespråka kommunism i V på 80-talet, han blir utesluten för sina åsikter och går därefter med i KMPLr. Skulle vi då hacka på V för kommunism vore det helt absurt