De professionella humanisterna


Pastor Stefan Swärd skriver på SvD opinion hur Sverige på senare tid stramar åt sin s.k. flyktingpolitik. Swärd vill tillsammans med Svenska Kyrkan (förmodar vi efter alla utspel SK gjort) att Sverige för en generösare flyktingpolitik. Självklart missar inte Swärd att ge Sverigedemokraterna en känga, tillsammans med övriga ”högerextrema” partier ute i Europa. Swärds poäng är att med immigrationskritiska partiers ökande framgångar så påverkas även övriga partiers politik. Att detta är själva essensen i demokratin är inget kyrkans män reflekterat över. Så här skriver Swärd i sin artikel.

Flyktingpolitik handlar om att hjälpa människor i svårt utsatta situationer, som riskerar att bli dödade, torterade eller fängslade om de måste återvända till sina ursprungsländer.

Flyktingpolitiken skall inte handla om att ge människor som allmänt har det svårt ute i världen asyl. Vi kan omöjligt ge alla människor som lever under vår levnadsnivå asyl. Det vore helt absurt eftersom det skulle bli större delen av världens befolkning. Däremot skall vi, i rättvis fördelning med övriga Europa, ge asyl åt just de människor som riskerar att bli torterade och dödade av sin egen regim.

Nu är det påfallande många som efter beviljad asyl åker tillbaka till sina hemländer på semester. Detta indikerar att vi gett asyl åt många människor som alls inte riskerar tortyr när de återvänder. Jag har svårt att föreställa mig att människor återvänder till sina hemländer för en semester med tortyr i ett mörkt fängelse. Vidare i Swärds artikel.

Flyktingpolitik handlar om barmhärtighet och medmänsklighet. Europa inklusive Sverige är i dag i det närmaste ett slutet fort när det gäller att ta emot flyktingar, inhumana och främlingsfientliga krafter har vind i seglen.

Flyktingpolitik handlar om barmhärtighet som Swärd säger. Tyvärr har denna barmhärtighet någonstans på vägen blivit blind. För kyrkans män och kvinnor är det viktigaste att synas barmhärtiga inför allmänheten, inte att verkligen vara det. Mycket riktigt så säger också Swärd att immigrationskritiska personer som undertecknad är ”inhuman”. Om det nu bara gällde att visa barmhärtighet, varför är det då så viktigt att peka ut människor med en annan uppfattning som inhumana? Vidare i artikeln.

En ganska utbredd känsla är att svenska flyktingpolitiken har skärpts senaste åren, och det finns exempel på ledande politiker bland allianspartierna som är bekymrade över utvecklingen. 

Verkligen? Har ledande politiker börjat upptäcka att vi har etniska enklaver med skyhög arbetslöshet där stora delar av befolkningen talar ingen eller dålig svenska och där samma befolkning inte ens ser sig som en del av det svenska samhället? Jag kan tala om att stora delar av befolkningen varit bekymrade långt innan ledande politiker plötsligt blivit just detta. Till sist tar vi upp detta i artikeln.

Flyktingar utvisas helt plötsligt efter ett antal år i Sverige. Flyktingar hålls inlåsta i ett antal månader. De behandlas som kriminella.

Vi undrar varför dessa immigranter utvisas ”plötsligt” efter ett antal år i Sverige? Kanske beror det på att de inte har några giltiga asylskäl? Men jag kan hålla med om att hela processen borde gå snabbare. Har man inga resedokument så skall det vara avslag direkt. Det torde vara omöjligt att ta sig till vårt land utan resehandlingar, som man åtminstone måste visa upp någonstans. Gör man sig avsiktligt av med identitetspapper så är det en stark indikation på att man inte har asylskäl.

Swärd klagar på att politikerna inte fattar tillräckligt humana beslut, det skall de inte göra heller. Politiker måste fatta väl avvägda beslut grundade på både information och rationellt tänkande, om de dessutom använder hjärtat så är det ingen nackdel. Om beslut fattas enbart med vägledning av känslor så missköter politikerna sitt uppdrag. Fattar de dessutom beslut enbart för att upprätthålla ett sken utåt, så är det så mycket värre.

Vi löser inga problem genom en folkomflyttningspolitik. Det är omöjligt att ge mer än en promille av de rikaste i utvecklingsländerna en bättre framtid genom folkomflyttning. De fattigaste kommer alltid att vara kvar i ursprungsländerna. Hur humant är det egentligen att låta de initiativrikaste och de med störts resurser emigrera till västvärlden, där de i alla fall inte får något arbete? Alternativet är att hjälpa dessa människor på plats, för att underutvecklade nationer lyfter sig ur sin misär någon gång. Det som verkar humant vid en första anblick är egentligen precis tvärt om. Vi har en kader av professionella humanister som egentligen ägnar sig åt att putsa på sin självbild. Jag misstänker att Swärd hör till denna skara.

Länk SvD  

  

Det här inlägget postades i Immigrationspolitik, Politisk korrekthet. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till De professionella humanisterna

  1. robert Stenkvist skriver:

    ”Hur många? Det kan ju vara så att dessa klarar sig undan våld tack vare sitt svenska uppehållstillstånd.”

    Jag har hört det förr, men det låter väldigt bekvämt i mina öron. På marginalen kan det väl stämma, utan att det förändrar bilden i stort. Det går ihärdiga rykten om människor som fortfarande är bosatta i sitt hemland, med stora villor och tomter, fast de fått asyl här. Ryktena kommer från immigranter som själva är för en relativt generös politik, och är alltså inget som kommer från SD-håll. Jag är väl en av få SDare som ens känner till dessa rykten, eftersom jag har lite speciella kontakter.

    ”Du har rätt i att vi inte kan vara barmhärtiga och hjälpa alla människor i svårt utsatta situationer. ”

    Inte bara det, det är en i grunden felaktig politik att hjälpa människor med en folkomflyttningspolitik, det är feltänkt, precis som löntagarfonderna och annat. Vi skall hjälpa människor på plats. Det är nästan rasistiskt att tro att Sverige är ända lösningen mot alla svårigheter. Skall inte dessa länder någonsin utvecklas och bli drägliga och bo i? Det är nämligen kontentan av vår nuvarande politik.

    ”Men det utesluter inte att vi inte skall hjälpa så många som möjligt.”

    Genom folkomflyttning? Till paradiset Sverige där de hamnar i en etnisk enklav och gå arbetslösa större delen av sitt liv?

    ”Varje människa som räddas undan död eller tortyr är en lite seger för humaniteten.”

    När det gäller tortyr så gäller ju bara emigration, där skall Europa ta ett gemensamt ansvar, inte som när USA invaderade Irak och Södertälje tog emot fler immigranter än hela Nordamerika. I övrigt, hjälp på plats. Med samma summa pengar som vi kan härbergera 1 immigrant i vårt land, kan vi hjälpa 1000 på plats, DET är en seger för verklig humanitet. fast då framstår man ju inte som en godhetsapostel på samma sätt, det är nackdelen.

    ”Att hjälpa på plats är inte alternativ för de som flyr undan politiskt, etniskt, religiöst förtryck.”

    Det kan det visst vara. I Rwanda så skedde ett massmord på 1 miljon civila. FN drog sig UR!!! När det verkligen gällde. En skam för FN och västvärlden. Där skulle vi satt in massiva militära insatser. Men man kanske inte heller framstår som godhetsapostlar om man sätter in massiva militära resurser. Att vi hade räddat kanske en halv miljon civila spelar ingen roll. Det verkar vara skenet som är det viktiga.

  2. Ulf Gustafsson skriver:

    ”Nu är det påfallande många som efter beviljad asyl åker tillbaka till sina hemländer på semester.”
    Hur många? Det kan ju vara så att dessa klarar sig undan våld tack vare sitt svenska uppehållstillstånd.

    Du har rätt i att vi inte kan vara barmhärtiga och hjälpa alla människor i svårt utsatta situationer. Men det utesluter inte att vi inte skall hjälpa så många som möjligt. Varje människa som räddas undan död eller tortyr är en lite seger för humaniteten. Att hjälpa på plats är inte alternativ för de som flyr undan politiskt, etniskt, religiöst förtryck.

    • rksmrgs skriver:

      De flesta av de länder varifrån vi hämtar våra invandrare accepterar inte dubbelt medborgarskap (Ethiopien, Somalia, Irak, Afghanistan) så de ger blanka f-n i ditt svenska uppehållstillstånd, för att tala klarspråk. Hur många det gäller kan man själv göra sig en rätt god uppfattning om genom att kontrollera hur många flygförbindelser det finns mellan svenska flygplatser och respektive länder, och multiplicera med kabinkapacitet.

      Om vi verkligen vill hjälpa så många som möjligt bör vi i huvudsak hjälpa dem i deras egna hemländer eller i den omedelbara närheten, och inte som nu enbart hjälpa dem med störst resurser och initiativförmåga.

    • Varg i Veum skriver:

      Nu är det ju inte staten som sägs mörda folk, enligt asylanterna själva, så passet och medborgarskap har föga betydelse. Rekommenderar dig att läsa lite migrationsdomar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s