Margot Wallström blev som vice president av europeiska kommissionen intervjuad i samband att kommissionens president Manuel Barroso deklarerat att processen för att införa fördraget (som då nämndes som en konstitution). Intervjuaren försöker förtvivlat förmå Wallström att förstå begreppet demokrati och att det åtminstone avlägset, har med folkviljan att förstå.
Reportern Gavin Eslers frustration är inte att ta mista på när han gång på gång försöker förklara att de irländska väljarna i faktiskt röstade ”nej” till fördraget. Wallström talar om att göra EU mer demokratiskt, medan reportern förtvivlat försöker få Wallström att inse demokratins fundamenta, folkets uttryckliga vilja. Som försvar påtalar Wallström att 18 medlemsstater sagt ”ja” till fördraget. Esler säger då det självklara, att Irland är den enda nation som låtit folket uttrycka sin vilja i en folkomröstning. Kontentan av Wallströms politiska snömos är inte alldeles lätt att bena ut, men en sammanfattning (som hon också uttalar) torde vara ”let’s leave it to the leaders”.
Efter intervjun med Wallström lär Esler ha sagt att detta var som ”the dead parrot sketch of Monty Python”. Vi säger inte emot. Det är tydligt att våra valda parlament inte delar stora delar av väljarnas vilja när det gäller EU, feminism och immigration. Rent demokratiskt skall det då fungera så att nya partier bildas som bättre representerar folkviljan i just dessa frågor. När så sker (och det sker förr eller senare) så uppvisar plötsligt inte våra annars så demokratihyllande politiker någon påtaglig välvilja inför en ”mångfald av åsikter”. Inte heller den fria press som vanligtvis inte missar en chans att hylla både åsikts och yttrandefrihet, visar sig överdrivet entusiastisk att väljarkåren får ytterligare ett politiskt alternativ att lägga sin röst på.
