Den svartaste av dagar


De första nyheterna talade om ett bombdåd i centrala Oslo. Denna nyhet väckte en enorm uppmärksamhet och det talades på ett tidigt stadium om ett flertal dödsfall. Trots att denna nyhet definitivt ändade nyhetstorkan denna sommar så bleknade händelsen när nästa nyhet slogs upp i vår media, nämligen det fruktansvärda dådet på Utøya där minst 84 ungdomar mist livet.

Utöya i natt

 

Det är ett ofattbart vansinnesdåd och tragedin är av enorma proportioner. Att 84 ungdomar mist livet är en tragedi och det fullständigt meningslösa våldet framstår som absurt och vanvettigt. Gärningsmannen är i princip identifierad och lär enligt obekräftade uppgifter komma från högerextremt håll. Det förklarar också (ur ett sjukt perspektiv) måltavlan då norska socialdemokrater höll ett sommarläger på ön. Sverige förlorade sin oskuld nationella vid mordet på Olof Palme och Anna Lindh, nu har även Norge ett nationellt trauma att brottas med. Politiskt våld är relativt ovanligt i Norden men när det förekommer får det väldigt tragiska proportioner.

Att politiska våldsdåd ändå är relativt ovanliga i vår del av världen, jämfört med t.ex. Nordamerika, Sydamerika och i vissa delar av Afrika och Asien kan förklaras med det relativt sansade tonläget i det politiska samtalet och en mycket låg grad av korruption. Vi har också ett samhällsklimat som kraftigt tar avstånd från politiskt våld och framhäver det politiska samtalet som den enda vägen att påverka samhället. Hela vårt svenska samhälle har gång efter gång tagit avstånd från politiskt våld som politiskt medel. Det kan inte nog betonas hur viktigt det är att det politiska samtalet sker med respekt och hålls ovanför en ”lägsta nivå” så vi inte får den hatstämning som förebådade t.ex. mordet på Olof Palme. Vi måste alla ta ansvar för att vi i den politiska debatten skiljer på sak och person. Vi kan avsky en politisk åsikt men vi måste ta vårt ansvar att inte låta detta övergå i hatstämningar mot personerna bakom åsikterna.

Låt oss också konstatera att en psykiskt frisk person inte gör sig skyldig till ett vansinnesdåd likt det på Utøya. Det spelar ingen roll hur mycket en frisk person avskyr t.ex. Socialdemokrater, han går inte och skjuter ihjäl unga människor för det. En mentalt frisk person inser att om 10 år kanske rätt många av dessa unga människor inte längre är socialdemokrater, om de fått leva förståss. En mentalt frisk person med en fungerande hjärna inser också det kontraproduktiva i handlandet, inget politiskt parti lär få sådana sympatiyttringar som de norska socialdemokraterna. En förklaring till de svenska socialdemokraternas långa regeringsinnehav var enligt många bedömare skotten i Ådalen, som i princip cementerade socialdemokraternas regeringsinnehav i vårt land.

Det är svårt att i ett demokratiskt land skydda sig mot dårar likt den ensamme galningen på Utøya. Vi kan öka vapenkontrollen, göra det svårare att erhålla vapen samt arbeta förebyggande genom att kontrollera vad personer skriver på nätet. Tyvärr är alla dessa åtgärder inget skydd mot dåd som det på Utøya. I Sverige har vi Säkerhetspolisen (SÄPO) som skall utöva en viss tillsyn på de allra värsta galningarna. Tyvärr kan inte SÄPO se alla dårar i vardande, det är en omöjlig uppgift i ett öppet samhälle. Det vi ändå kan göra är att ge SÄPO de verktyg och resurser de behöver för att i någon mån hålla en viss uppsikt på de inhemska psykfall vi har. Vi kan också måna om ett gott politiskt debattklimat där samhället gemensamt tar avstånd från politiskt våld. Låg korruption och i övrigt ett korrekt förhållande mellan medborgare och våra institutioner är också av vikt. Därefter kan vi bara hålla tummarna och hoppas på det bästa.

Våra tankar går till de överlevande ungdomarna på Utøya och det fasansfulla de upplevt. Våra tankar går också till de mördades familjer som just nu upplever deras värsta stund i livet. I dag fälls många tårar och många händer vrids i förtvivlan och avgrundsdjup ångest. Jag skulle vilja skriva något tröstande och hoppingivande, men just nu ser jag inte att det kan finnas någon tröst för alla de som drabbats så oerhört hårt och orättvist. Detta är en mycket svart dag.

Det här inlägget postades i Alt & Misc. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Den svartaste av dagar

  1. Jimmy Windeskog skriver:

    Mycket bra formulerat!

  2. Tom Alberts skriver:

    Det var ett bra inlägg tycker jag.
    Mina tankar går också till Somalia, Sudan, Uganda, Kenya Kongo m.fl. länder.

    Och jag gillar inte att SD accepteras och erkännelse som den faktiska politiska rörelse den är.

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s