George Orwell fick rätt till slut


Eric Arthur Blair föddes i Biharprovinsen där fadern arbetade som tillsyningsman för en opiumfabrik. Blairs mamma tog med sig sonen till Storbrittanden där Blair växte upp, utbildade sig och sedan levde ett mycket brokigt liv. Innan Orwell som han sedan kom att heta, blev författare på allvar hade han bl.a. prövat på livet som utslagen luffare i både Paris och London. Listan på yrken som Orwell kom att pröva på under sitt förhållandevis korta liv kan dock göras betydligt längre. En författare med en så bred livserfarenhet har alla förutsättningar att skriva riktigt bra litteratur, vilket Orwell också gjorde. Av Orwells tid som luffare kom boken ”Nere för räkning i London och Paris” som varmt kan rekommenderas.

Orwells kanske viktigaste bok blev dock ”1984” som handlar om en framtida totalitär stat där myndigheterna kontrollerar befolkningen med total kontroll, historieförfalskning, indoktrinering och det så kallade ”nyspråket”, där staten kontrollerade människors tankar genom att kontrollera och modifiera själva språket. Människors tankar står som bekant i direkt relation till språket som psykologen Lev Vygotsky visat.

Jag är så gammal så jag minns årtalet 1984. Jag minns också att jag lite hånfullt sände en tanke detta år till Orwell, ”ha, du fick inte rätt”. Nu kanske ändå Orwell till slut avgick med segern. I dag finns artiklar i både DN och SvD om att moderaten Thomas Böhlmark på twitter fällt epitetet ”klappturk” om Nalin Pekgul. Utan tvekan ett olämpligt och kränkande epitet fällt i ett offentligt forum. Jag hade själv aldrig fällt ett sådant yttrande, men står reaktionerna i proportion till vad som hänt? Ingen misstänker Böhlmark för att vara rasist. Han har såvitt jag vet, aldrig fällt likande kommentarer förut. Benämningen ”klappturk” skall enligt vad jag erfar komma sig av det överdrivna sätt varpå Pekgul applåderade Sahlins tillträde som partiledare.

Vi har mer eller mindre offentligt finansierade organisationer som ägnar sin tid åt att nagelfara kommentarer på olika internetsidor. Fäller någon offentlig företrädare för ett parti (ni vet vilket) en olämplig kommentar, kanske i upprördheten över en grov överfallsvåldtäkt och efter fredagswhiskyn, så är mediedrevet igång för full maskin. Ofta är det humanismens företrädare som visar sin nit och obegränsade energi att lusläsa allt som kan tänkas skrivas mer eller mindre obetänksamt. Men har dessa humanismens okrönta apostlar någon enda gång tänkt på den unga flicka som fått sitt liv förstört? Det betecknas i sammanhanget som en ren bagatell och saknar politik betydelse. Man ger språket, vad som sägs, större betydelse än aldrig så vidriga handlingar. Både kontrollen och språkets betydelse liknar Orwells 1984.

1984 Orwell

Vi lever i ett politiskt och medialt klimat där det går utmärkt bra att kalla människor med ”fel” åsikter för rasist och fascist. Ingen blir uthängd eller utsatt för ett mediedrev p.g.a. detta. Vissa andra ord rådet det absolut nolltolerans för och reaktionerna blir både våldsamma och omedelbara. Återigen påminner detta om Orwells ”nyspråk”. Språket skall kontrolleras och formas av en samhällelig elit, för att därigenom styra tankeverksamheten och hela den politiska diskursen. Självklart är det varken acceptabelt eller någonting bra att vi kallar varandra för olika epitet, varken rasistiska sådana eller andra. Men hur kommer det sig att vissa epitet är godtagbara medan reaktionen blir fullständigt ohämmad för andra, objektivt sett mindre allvarliga epitet? Om det är saklig debatt vi vill ha, då skall ju alla epitet bedömas strikt efter deras grovhet och frekvens, inte åt vilken grupp människor riktar epiteten emot. De grövsta i nutid publicerade epiteten återfanns på Aftonbladet, skrivna av en kvinna som kallar sig konstnär (Joanna Rytel) och riktade sig mot gruppen ”medelålders vita män”. Reaktion från medierna och etablissemanget? Noll!

Jag menar självklart inte att det är godtagbart med rasistiska eller plumpa kommentarer, varken riktade mot folkgrupp eller enskild person. Tvärtom skall vi framföra samhällelig kritik så precist och objektivt vi någonsin kan, utan alla personangrepp. Det vinner vi alla på. Dessutom erhåller vi inga politiska vinster genom att såra enskilda personer, tvärtom. Budskapet tenderar snarare att förlora i styrka. Men den kontroll och det nit som läggs vid kommentarer av gräsrötter som är politiskt och semantiskt helt oskolade tyder på ett i princip Orwellskt kontrollsystem, med tillhörande reaktioner. En illa vald kommentar i Avpixlats kommentarsfält blir förstasidestoff medan en grov misshandel nämns i förbigående. Om vi nu inte befinner oss i Orwells 1984, har vi i alla fatt fått en försmak av vad han menade.

Länk DN

Länk SvD

Annonser
Det här inlägget postades i Media, Politisk korrekthet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till George Orwell fick rätt till slut

  1. Magnus Johansson skriver:

    Visst fick Orwell rätt. Nyspråket är den genomruttna maktelitens främsta vapen. Det har berövat folk förmågan att tänka klart. USA är kanske det land där fördumningen och korruptionen av tänkandet, språket och maktutövningen gått allra längst.

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s