Vissa fakta i målet


Mediestormen antar oanade proportioner när en 2,5 år gammal film anländer till Expressen, en film där delar redan publicerats förut. Nu har hela filmen kommit i Expressen ägo, genom en läcka. Läckan är en persons (och möjligtvis hans kumpan) bitterhet och hämndbegär, och ingen inre konflikt som viss media gett uttryck för. Filmen uppvisar ett oacceptabelt beteende, speciellt när den gäller riksdagsledamöter. Till saken hör förståss att allt utspelade sig innan personerna blev invalda i riksdagen. I den mediala dramaturgin spelar dock en sådan petitess ingen roll, kanske skulle det inte ens ha spelat roll om det gällde personer från ett annat parti. En annan aspekt är att Sverigedemokraternas ledarskikt till stor del består av väldigt unga människor. Lite äldre stadgade personer med familj och välbetalda arbeten har av outgrundlig anledning visat sig tveksamma att slå in på en politisk bana för SD, trots att de delar exakt samma verklighetsbeskrivning.

Källan (och möjligtvis hans kumpan) fortsätter att mata media med uppgifter. När det inte längre gäller vad man kan se på film, utan ren hörsägen, så kan man dock ta ut svängarna. En anonym källa säger till DN att partiledningen kände till filmens innehåll. Nu är det så att precis alla inblandade säger att endas två personer hade hela filmen i sin ägo. Den ena av dessa var Ekeroth som filmade det hela. Det är dessutom osäkert om Ekeroth ens såg hela filmen själv. Den andra var ”källan”. Absolut ingen annan har haft filmen i sin ägo. Precis alla jag pratat med (och det är många) säger samma sak. Om ”källan” lämnat filmen till sin kumpan eller kumpaner i pluralis spelar ingen roll. Vi pratar här om ljusskygga personer som inte anser att de fått den karriär de själva anser att de gjort sig förtjänta av. Med facit i hand kan vi nog konstatera att de nog inte haft den moraliska resning som krävs för en framgångsrik och välförtjänt karriär.

I tveksam media har det framförts tankar om att det skall vara den gamla legendariska ”bunkerfalangen” som legat bakom Expressen-läckan. Denna uppgift har framkallat skrattkonvulsioner så våldsamma att initierade personer olyckligt fallit från sina stolar. Läckan kommer från den rakt motsatta gruppen, om man nu inte tar i beaktande att detta är historiska grupper som de facto inte längre existerar (fast människorna bakom grupperna finns ju självklart kvar, vilket orsakat en del missförstånd om gruppernas existens).

Som en magnifik höjdpunkt på medias produktion av tråkiga händelser, så utnämns Christian Westling av DN till riksdagsledamot, trots att han hade plats 50 på riksdagslistan. Kanske att DN:s redaktion redan tagit ut framtida opinionsmässiga framgångar för SD i förskott. Inte ens den mest inbitne SD-medlem skulle inteckna förmodade framtida framgångar på detta oblyga sätt. Nu har DN tagit bort hela artikeln, vilket vi tackar för.

Självklart är detta ett bakslag för SD och lika självklart har vissa personer uttryckt sig på ett mycket olämpligt sätt. Riksdagsmän kan inte uttrycka sig på ett sätt som inte ens vanliga gräsrötter tillåts göra, inte ens en sen natt (vilken övergått i tidig morgon) i berusat tillstånd och sinnet fullt av frustration. Tyvärr blir inte regeringens immigrationspolitik bättre av att dessa händelser uppdagats. Inte heller Sveriges EU-politik blir bättre av att SD fått sig en knäpp på näsan. Journalistkårens glädje är svår att missa när de ivrigt cirklar kring SD:s kansli i jakten på att få fram några lösryckta kommentarer. Precis som att den politik som en sannolik majoritet av journalistkåren bekänner sig till plötsligt fått mer relevans för att ett par företrädare för SD fallit ur ramen för över 2 år sedan. Låt mig vara tydlig på denna punkt, – så är det inte. Medias uppgift är att granska makten, man kan väl säga att det är vad de just nu gör, till viss del.

Vi kräver inte att media skall granska alla moderata eller socialdemokratiska företrädare på samma sätt som SD:s företrädare. Men det vore demokratisk mycket välkommet om de ägnar samma iver åt att granska den politik SD kritiserat övriga partier för, som de granskat SD:s företrädare. Att kritiskt eller objektivt granska en politik allt fler ur valmanskåren börjat tveka inför är den tredje statsmaktens ansvar, minst lika mycket som att granska enskilda företrädare för olika partier.

Annonser
Det här inlägget postades i Media, Sverigedemokraterna. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Vissa fakta i målet

  1. AL skriver:

    Nu beskyller Avpixlat den israelkritiska falangen (de syftar bland annat på Kasselstrand) för att ha läckt filmen samtidigt som de kommer med sedvanliga okvädningsord. Tycker du, Robert, som uppenbarligen har full koll på hur det här har gått till, att det här kan få fortsätta utan att någon reagerar?

    http://avpixlat.info/2012/12/03/avpixlats-julkalender-3-december/

  2. Peter Carlsson skriver:

    Själv anser jag att detta inte har ngn som helst påverkan på helhetssynen.
    SD är naturligtvis ett hot mot övriga partier som tappar väljare,därav denna jakt på gammalt material för att publicera och därmed få folk att rygga tillbaka!
    Men vi vet att den metoden inte fungerar,tvärtom så gynnar det SD (åtminstonde när jag ser på mig själv) och jag är inte ensam..DET vet jag till 100%

    Trevlig kväll//Peter-Norrtälje

  3. Kenneth Sandberg skriver:

    SORGLIGT..! Och då avser jag inte i första hand det som Erik Almqvist och Kent Ekeroth “gjort sig skyldiga till” och som “drabbar SD”.

    Nej, jag menar det tillstånd som Jimmie Åkesson och hans närmaste medarbetare försatt Sverige och oppositionen mot massinvandringen i.

    Det som nu mycket tydligt framgår är att “rumsren”-strategin målat in SD i ett hörn. Jimmie Åkesson har satt ribban med sin “Nolltolerans” och gjort det mesta omöjligt att förklara och stå för.

    Om Jimmie Åkesson et consortes istället hade valt att tala klarspråk om tillståndet och därvid på ren svenska förklarat vilka påfrestningar/provokationer som såväl svenskarna i allmänhet som aktiva i den politiska motståndsrörelsen utsätts för, så hade svenska folket – oavsett hur medierna och de politiska motståndarna beskriver det – haft en mycket stor förståelse för att uttalanden och formuleringar á la Erik Almqvist och liknande ute i den lokalpolitiska verksamheten, är en helt mänsklig företeelse. Och definitivt i de tillspetsade, hotfulla och trängda situationer som är invandringskritikernas vardag.

    Uppenbart är att SD-ledningen har målat in sig och partiet i ett hörn som är rena gefundenes fressen för våra motståndare.

    Den uppkomna situationen understryker behovet av en alternativ kraft vid sidan av SD i försvaret av svenska folket och vår nation. En samlad opinion med möjlighet att framöver i form av parti och/eller valförbund genom en ärlig och klarspråkig dialog med väljarna vinna förtroende för platser i riksdagen.

    //Kenneth Sandberg

    • MetalHeadViking skriver:

      Om man vill med små marginal klara att ta sig in i Riksdagen. Så är ditt recept det optimala.

      Åkesson gör helt riktigt i sitt krav om nolltolerans. Han vill inte vara ett parti för arbetarklassens män mellan 20-30. Vi har inte tid med sånt här trams. Åkesson har halt rätt i sin strategi då vi måste faktiskt försök nå medelklassen. Och bli ett regeringsdugligt parti.

      Vi har till exempel sett samma utveckling i Frankrike. Där Marine Le Pen, har även hon ”rensat” och ändrat inom partiet för att nå ut till nya väljargrupper. Och det har hittills funkat bra. Det är precis det Åkesson sysslar med. Men tyvärr finns det några som inte riktigt fattat detta.

      • Kenneth Sandberg skriver:

        Problemet med turbulensen i SD de senaste dagarna kan inte begränsas till några få personer och deras uppträdande vid enstaka tillfällen. Festande och olämpligt beteende har förekommit i mycket större utsträckning än vad som uppmärksammats i massmedia, dit sjöslaget på Silja Line med tramsiga fyllevisor också hör. Företeelserna har sin förklaring och bakgrund i den mycket ungdomliga armada som ledd av SDU-ordföranden Jimmie Åkesson kapade moderpartiet vid Riksårsmötet 2005.

        Detta var också min allvarliga invändning inför det stundande riksdagsvalet 2006. Jimmie Åkesson och hans omgivning var alldeles för ung för att ha en realistisk möjlighet att vinna förtroende av väljarna. Därvid stannade också resultatet vid 2,9 procent. Hade åtminstone utsetts någon vuxen person att istället för eller jämte Jimmie Åkesson företräda partiet, så hade SD uppfattats mognare än vad som skedde. Det saknades inte alternativ, partisekreterare Jan Milld var vid tiden t ex ett ytterst lämpligt sådant.

        Emellertid är det inte enbart Jimmie Åkessons unga ålder – som av naturliga skäl inneburit närmast obefintliga livs-, arbets-, och politiska erfarenheter (frånsett några år inom MUF och SDU) – som varit fatalt för kampen om svenska folkets och nationens överlevnad. Jimmie Åkessons läggning är sådan att han – såväl i sitt slips- och kostymprydda gestaltande, som i sina “väga på guldvåg”-uttalanden/formuleringar – väljer att konkurrera med Erik Ullenhag, Maria Ferm och dagens uppsjö av politikerbroilers om att vinna erkännande och beröm från det etablissemang som styr genom framförallt massmedierna. Allt i den illusoriska tron (?) att SD därmed ska bli erkänt som rumsrent. Något som aldrig kommer att ske, med mindre än att partiet i sitt program stryker allt som gäller kritik mot den förda massinvandringspolitiken. Vilket är något helt annat än att á la Jimmie Åkesson “minska invandringen” och kritisera en “dåligt fungerande integrationspolitik”.

        Istället för att spela med i etablissemangets teater borde SD-företrädare framföra dels massinvandringens konsekvenser i alla avseenden, samt i raka formuleringar förklara vad som måste göras; d v s ett i princip tillsvidare stopp för asyl- och anhöriginvandring. Där eventuella undantag ska ske i form av tillfälliga uppehållstillstånd (TUT), inte permanenta (PUT), samt en mycket ambitiös återvandrings- och repatrieringspolitik.

        Sådant agerande från SD´s sida hade spelat den roll och fyllt det behov som svenska folket lider skriande brist av från politiskt håll. I varierande utsträckning är nämligen människor ute i vardagsverkligheten varse de fruktansvärda missförhållandena, men man behöver någon auktoritet som bekräftar och som genom sin handling visar modet och civilkuraget att stå upp mot det hycklande “godhets”-etablissemanget.
        Med sin “inom PK-ramen”-ambition/strategi och sina nolltolerans-dekret lägger istället Jimmie Åkesson ytterligare en självcensurerande munkavle på en befolkning som eljest kunde stärkts i sitt behov och sin vilja att tala klarspråk, såväl i sitt vardagliga sociala nätverk som visavi de politiker och massmediaföreträdare som man konfronteras med.

        • MetalHeadViking skriver:

          Jag kan inte uttala mig om Åkessons politiska bakgrund och/eller de eventuella maktspelen som skedde innan SD kom in i Riksdagen.

          Jag kan hålla med din kritik om ”nolltoleranslinje”. Men jag tolkar det inte som att Åkesson försöker anpassa sig till etablissemanget. Utan snarare visa inför väljare som är invandringskritiska men som inte kan tänka sig rösta på partiet, att man faktiskt kan rösta på partiet. Det är det som är Åkessons syfte. Det är alltså inte ett ”inom PK-ramen”-strategi. Utan snarare en ambition att nå ut till bredare grupper inte bara dom som kallar sig nationalister och konservativa. Samma utveckling har skett som jag påpekat med liknande partier runt om i Europa. Det betyder inte att SD ska sluta förklara sin linje. Det betyder inte att man inte ska få kritisera de problem som finns i samhället för att anpassa sig inom ett PK-ram.

          SD behöver snabba resultat. Dvs vinna över väljargrupper snabbt, om man öht ska ha ambitionen att förändra det man vill förändra på den korta tiden vi har på oss.

          Man behöver inte hålla med strategin. Men det har funkat förut.

        • Joakim Larsson skriver:

          ”Företeelserna har sin förklaring och bakgrund i den mycket ungdomliga armada som ledd av SDU-ordföranden Jimmie Åkesson kapade moderpartiet vid Riksårsmötet 2005.”

          Men Kenneth, du var ju ombud på det årsmötet (precis som jag var) om jag minns rätt, och du röstade väl för Åkesson?

          • Kenneth Sandberg skriver:

            Visst blev det så, Joakim. Men det har sin bakgrund. Jag hade aviserat – bland annat genom en SD-Kuriren-artikel – att det vore lämpligt att utse en tredje person som en lösning på den cementerade konflikten mellan ”de fyras gäng” och Mikael Jansson/”Bunkergänget”. Där mitt förslag var Jan Milld.
            Vid Riksårsmötet meddelades emellertid J.Milld (av Jonas Åkerman) att ”han var rökt” ifall han kandiderade. Själv fick jag (av Richard Jomshof) veta att det var ”ohälsosamt för mig” om jag röstade på J.Milld. Det hela resulterade i att J.Milld drog tillbaka sin kandidatur.
            Att jag i det läget röstade på Åkesson var en konsekvens av en rad fåfänga försök från min sida att förmå M. Jansson att göra allvarligt menade försök att lösa de motsättningar som fanns, där icke minst konflikten med Funebo fanns som en hämmande faktor.
            Till saken hör också, i ärlighetens namn, att jag var den som lade förslag i Partistyrelsen – och redovisade förslag på finansiering – om att M. Jansson skulle heltidsanställas för att ges realistiska möjligheter att göra sitt jobb som partiledare.
            Att sedan J. Åkesson efter sitt tillträde skulle visa sig minst lika blockerad för ”samförståndslösningar” i partiets ledning, var förstås en stor besvikelse.
            I denna diskussion finns naturligtvis mycket att tillägga. Men här ska jag bara avrundningsvis tillföra att utöver sin priorotering av den totala makten och kontrollen av SD, så har J. Åkessons styre fått katastrofala konsekvenser av framförallt ytterligare två anledningar:
            1. Hans (och partistyrelsens) ignorans av den potential som stod klar att mobilisera inför valet 2006.
            2. J. Åkessons ”rumsren”strategi – som nu kulminerat genom den deklarerade ”Nolltoleransen”.

        • Stenkvist skriver:

          Stämmer Jockes inlägg här är detta rent patetiskt Kenneth, det är bara för mycket. Hur röstade du egentligen?

  4. Erik skriver:

    Jag trodde SD skulle backa när Jimmie hade sjungit MUF-sången om palmeutredningen, men det blev inte minsta nagg i opinionskurvan. Jag har lagt datumet 14 november på minnet. Ska bli intressant att se, men jag tror och hoppas att opinionssiffrorna kommer att hålla i sig.

  5. Ping: SD-profil påstår att det inte finns olika falanger i partiet « Tankar åt alla håll & kanter

    • Stenkvist skriver:

      Du är helt ute och cyklar Camilla. Jag förstår det, det var länge sedan du fick någon förstahandsinformation. Jag vet exakt vad som hänt, och varför. Det är bara så.

  6. Gustafsson skriver:

    Lugn, bara lugn, detta är ett drama som Jimmie själv har
    iscensatta bara för att få litet extra reklam. Alla korkade,
    TV, radio och tidningsredaktioner svalde betet utan att blinka.
    Paniken hos dessa över röstsiffrorna för SD, börjar nu att närma
    sig orkanstyrka, och snart har dom blåst bort sig själva.
    Jimmie,nästa statsminister. Hurra.

  7. MetalHeadViking skriver:

    När ska dessa två hängas ut? Eller blir det inte av?

    • Stenkvist skriver:

      Erik, vi får se, jag är inte övertygad om att vi gör en tillfällig dip.

      Av alla konspirationsteoretiker är detta snudd på den värsta Gustavsson. Almqvist är alldeles för duktig för att se som ett bondeoffer.

      vilka två Viking?

      • MetalHeadViking skriver:

        Källan och hans möjliga kumpan….

        • Stenkvist skriver:

          Jag kommer inte att namne honom. Jag skriver här för sista gången om detta ärende. Hört dock att någon tänker droppa namnet på Flashback, men jag har egentligen ingen aning.

      • Gustafsson skriver:

        Hela Almquistaffären är en fars som är planerad, regisserad och iscensatt
        av SD-ledningen, för att få uppmärksamhet och visa för svenska folket
        hur stupida hela PK mediavärlden är.och Ingen normal människa kan ju ta
        dom på allvar, som dom uppför sig. Dom svalde kroken med hull och hår
        som planerat. och uppför sig som dom levde i ett kriminellt kindergarten.
        Risken här är om någon vanlig människa skulle skratta ihjäl sig när
        han hör alla förståsigpåare i TV, SR eller läser om det hela i media.
        Jimmie kom ett steg närmare statsministerposten.genom detta som
        han planerat. Hurra.

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s