Åke Ortmark om Mauricio Rojas


Åke Ortmark skriver intressant i sin bok Makten och Lögnen om massvis med möten mellan honom och olika makthavare som politiker och näringslivstoppar. Ortmark gör bl.a. den frapperande upptäckten att ingen av de hundratals politiker han intervjuat har varit ärliga. Att på ett vis vara oärlig ingår i rollen som politiker. Men en person Ortmark träffat som åtminstone varit lite ärligare än normalt var Mauricio Rojas. Jag citerar lite av vad Ortmark skriver i sin bok om Rojas.

ake_ortmark

” Men Rojas fick ett viktigt uppdrag. Han blev partiets talesman i flykting och integrationsfrågor. Det var som att sätta bocken till trädgårdsmästare. Integrationsfrågor kräver ett smidigt handlag och en väl utvecklad förmåga att identifiera fallgropar.[…]

Men Rojas var inte en produkt av en försiktig svensk kultur. Han blev snabbt kontroversiell, eftersom han visade sig vara en energisk representant för det som kallades ” den kravställande linjen”. Det är lätt i Sverige att bli kallad ”främlingsfientlig” och Rojas löpte den risken. Han fann snabbt att han inte var politiskt korrekt, för att uttrycka det milt.

Folkpartiets ungdomsförbund krävde hans avgång. Motståndet växte till mobbning och han försvann från den politiska scenen, från Sverige och sina säkerhetsvakter. I slutet av 2008 flyttade han till ett viktigt uppdrag i Spanien med tillmälen som ”rasist” slängda efter sig.

Rojas har fortsatt att utmana den konventionella opinionen från sin nya bas. I april sade han: min åsikt är att burka och niqab ska förbjudas… om man vill leva så ska man välja ett annat samhälle där sådant är accepterat.[…]

Rojas hann lära sig en del om ängsligheten i Sverige innan han blev alltför svårhanterlig och exkluderingsmekanismerna slog till.”

Vi ser alltså att de som klappar sig för bröstet för sin ohöljda humanism inte tvekar att mobba den som avviker åsiktsmässigt från flocken. De drev i princip Rojas ur landet, något som de annars anklagar Sverigedemokrater för att vilja göra med invandrare (vilket ju Rojas också var). I en annan tid kanske det är de åsikter som Sverigedemokraterna står för som blir normbildande. Samma människor eller i alla fall samma typ av människor kommer då att förfölja de som avviker från den diskursen.

Ängsligheten hänger ju ihop med vad som är politiskt gångbart för dagen.

Annonser
Det här inlägget postades i Historia, Ideologi - politik, Sverige. Bokmärk permalänken.

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s