Landsdagarna 2013


Tillbaka efter tre intensiva dagar med omröstningar och debatterande från morgon till kväll kan det vara på sin plats att göra en kort resumé av landsdagarna 2013. Först skall det sägas att Västerås är nära nog en perfekt stad att hålla stora konferenser i. Det är en lagom stor stad med goda kommunikationer, mycket bra faciliteter och med en lokal befolkning där man förstår dialekten utan större problem. Konferensanläggningen Aros är dessutom överlägset den bästa anläggningen SD har haft någon av sina större tillställningar på (möjligen subjektivt). Allt fungerade över förväntan och vi, åtminstone jag, vill rikta ett speciellt lovord över de röstningsdosor vi använde för första gången i dessa parti-sammanhang. Dessa små tingestar är suveräna vid omröstningar! Säkerheten sköttes utan anmärkning och polisen tog sitt uppdrag med vederbörligt allvar. Det tackar vi ordningsmakten för.

Själva omröstningarna gick utan större överraskningar och det som skulle klubbas igenom klubbades också igenom. De beslut som gick emot PS var tjänstemannaansvaret och registrering av katter. Det första förslaget lagt av Cornelia Dahlberg som var en flitig motionär och måste ha sett dessa landsdagar som en personlig framgång. Eftersom SD ändå har en bit kvar till regeringsmakten kanske detta ändå inte var förslag som fick marken att skälva. Kompromisser uppnåddes med PS och motionärer i två större frågor, nämligen i EU-plattformen och stadgarna gällande ungdomsförbundet. Trots att undertecknad gillar hårda debatter känns det oerhört skönt att kompromisser uppnåddes i dessa två frågor, speciellt den sista. William Hahne gick också upp och höll ett professionellt tal efter att kompromissen presenterats av Björn Söder. Extra skönt känns det också eftersom vi här lurade media på en massa överdrivna rubriker.

Det rapporterades i media om en motion avseende slopande av nolltoleranslinjen. Under själva förhandlingen var det dock ingen som ens yrkade på motionen medan ett antal ombud klart deklarerade att de stödde linjen. En linje som i praktiken alltid gällt, vilket Torbjörn Kastell mycket målande påpekade. Det var alltså ingen diskussion under förhandlingarna och frågan var död redan från början. Media kan kanske ta sitt ansvar och prioriteringar av frågor på ett lite mer relevant sätt, kan man tycka.

Det var mycket befriande att vi under dessa landsdagar i stort slapp ”påfågels-bifall” som förekom i lite större omfattning under de förra landsdagarna. Vi pratar alltså om när någon går upp och yrkar bifall på en redan död fråga samt håller ett linjetal, där 10 ombud och PS redan yrkat bifall på PS förslag till beslut och där inte ens motionären tänker driva sin egen motion. När motionsställaren sitter och skakar och är nära gråten kan man kanske stryka sig från talarlistan, trots ett väl förberett linjetal. Jag vill påpeka att vi i princip slapp dessa påfågels-bifall under dessa landsdagar.

Tyvärr missade jag Åkessons invigningstal men hans tal under lördagen var mycket bra och moget. Samtliga kärnområden för SD:s politik berördes på ett mycket tydligt sätt. Det både undertecknad och många andra noterade var den avslappnande och understundom humoristiska tonen. Det kändes att det var ett tal bland vänner. Det nya var den tid som ägnades av de övriga riksdagspartierna, och då främst från den röd-gröna sidan. Detta måste ses som ett utslag av både partiets och partiledarens mognad. Vi sitter i riksdagen och vi ägnar oss också åt praktisk riksdagspolitik. Detta är ett nytt inslag i partiets framtoning.

Karsten Lorentzen från Dansk Folkeparti höll också ett mycket bra tal där han pratade om SD:s långa historia och alla de svårigheter partiet kämpat sig igenom. Mot slutet av talet kom dock antydningar om att SD skall tänka sig för mycket noga vilken partigrupp SD sällar sig till i EU-parlamentet. Jag tycker personligen att dessa antydningar var olustiga. I stället för antydningar borde SD och DF föra konstruktiva samtal där man byter åsikter och bollar frågan.

Chang Frick intervjuar Karsten Lorenzen

Chang Frick intervjuar Karsten Lorenzen

Carina Herrstedt höll ett bejublat tal där hon påpekade att hälsningen till landsdagarna inte bara var från henne utan från alla de kvinnor landet runt som är medlemmar i föreningen. Herrstedt betonade också föreningens karaktär av en gräsrotsrörelse. Talet innehöll också lite annorlunda retoriska grepp som piggade upp församlingen.

Kasselstrand höll ett tal med en hälsning från ungdomsförbundet. Talet var ett eldande inspirationstal inför den kommande valrörelsen och här märks Kasselstrands talang tydligt. I övrigt markerade Kasselstrand på områdena invandringspolitik och EU-politik. Som talare är det väl få som vid så relativt ringa ålder mäter sig med Kasselstrand. Vid talets sluts hälsade och gratulerade partiledaren Kasselstrand.

En märklig upplevelse var samtalet jag hade med en ung söt flicka från SR:s kulturredaktion efter att jag med emfas försvarat Public Service under landsdagarna. Efter diverse angrepp på vår allmänna media försvarade jag kraftfullt Public Service och poängterade att vår offentligt/licensfinansierade media åtminstone hade som målsättning att vara objektiv och opartisk, även om de långtifrån nått ända fram som läsarna nog känner till. Jag uppmanade de närvarande att studera Publicistklubbens senaste debatt där det framgår med all önskvärd tydlighet vilka krafter som skulle ta över om Public Service vingklipptes eller t.o.m. lades ned. Jag nämnde i förbigående att de minst opartiska redaktionerna var kulturredaktionen och UR.

624207_120_150Efter debatten kom den unga flickan (Förmodligen Naila Saleem) fram till mig, tittade mig stadigt i ansiktet med sina gröna ögon och frågade vad jag hade emot kulturredaktionen. Jag blev lite ställd, …minst sagt. Här hade jag hållit ett flammande försvarstal för Public Service, men det jag skulle försvara var något jag sagt i förbigående om kulturredaktionen. Jag tycker nu att kulturredaktionen är politiskt influerad, men kunde som sagt inte nämna några konkreta exempel. Men blir frågan aktuell kan vi ju alltid titta närmare på saken.

Avslutningsvis var det mycket lyckade dagar och organisationen slog rekord i att fungera utan mankemang. Både funktionärer och presidie skötte sina uppgifter mycket bra. Stämningen var också god bland både ombud, partistyrelse och närvarande riksdagsmän, som väl höll en föredömligt låg profil. Detta skall ju vara ombudens dagar. Ett stort tack till alla deltagare, hög som låg och ett stort tack till personalen på konferensanläggningen och tjänstgörande ordningsmakt. Alla skötte sina uppgifter föredömligt.

Annonser
Det här inlägget postades i Sverigedemokraterna. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Landsdagarna 2013

  1. MetalHeadViking skriver:

    Jag tycker det är beklagligt att så väl Robert Stenkvist som Mattias Karlsson försvarade Public Service systemet. De är två av mina favorit SD:are. Men i den här frågan deler jag verkligen inte deras syn på saken.

    Jag hoppas att gräsrötterna lyfter upp den här frågan igen.

    Public Service må ha målsättningen att var neutral. Men min övertygelse är att ingen kan vara neutral. Jag välkomnar att kommertiella medier tar tydlig ställning. Då vet man vart man har dem. SVT/SR/UR är däremot betydligt mer lömska. De vill gärna ge sken av att vara neutrala. Men av alla medier som behandlade Landsdagarna var SR och SVT de överlägset värsta!

    Och sen vill de tvinga folk att betala för sådant trams! Bonniers, Stenbeck, Hjörne och alla andra korporativistiska nyhetsförmedlare, må vara vinklade. Men de ringer åtminstone inte runt och terroriserar folk till att betala för deras propaganda.

    Som jag har sagt så många gånger förut, bara för att någonting är Statlig, eller har särskillda ”riktlinjer”, betyder inte att den har folkets intressen i främsta ledet. Oftast, är det ju precis tvärtom.

    Förövrigt anser jag också att även presstödet bör avskaffas. Medier och journalister måste klara sig av egen kraft, och inte ständigt parasitera sig på skattebetalarna.

  2. rksmrgs skriver:

    Tack för en bra sammanfattning.

    Jag blev också positivt överraskad av Cornelia Dahlbergs många framträdanden, hon är ett strålande bevis på all kvinnlig begåvning som dväljs inom SD. Liksom Hanna Wigh, Therese Borg, Julia Kronlid, Carina Herrstedt och många fler, det är svårt att komma ihåg alla. Jag tror att det är en helt riktig analys, att SD´s framtid ligger hos dess kvinnor och deras förmåga att upplysa sina systrar som ännu vandrar i mörkret!

  3. Naila Saleem skriver:

    Hej Robert!
    Förvisso talade du dig varm för public service på landsdagarna i helgen, och det glädjer ju förstås en SR-anställd. Jag arbetar på SR:s kulturredaktion på P1. Men du stod också i talarstolen och sade att sämst av alla var UR och Kultur, och med tanke på att detta TV-sändes är det nog inte så konstigt att jag reagerade och ville veta vad du menade. Jag blev allt lite förvånad när du inte riktigt kunde precisera vad din kritik gick ut på. Kom gärna med synpunkter på det vi gör men svepande allmän kritik blir svår att bemöta och ta till sig.
    Vänligen,
    Naila Saleem

  4. LanceLindqvist skriver:

    Tack för refereratet, jobbade natt och missade tyvärr en stor del av tv sändningarna

  5. Ron Soderlund skriver:

    Tack Robert. ´
    Ett trevligt referat för oss stackare som inte fick/kunde vara med ”live”. Jag hade nöjet att följa tillställningen genom SVT:s FORUM. Jag måste erkänna att jag var aningens nervös inför denna kongress som täcktes av en fullödig mediabevakning och dessutom dagslånga direktsändningar. Trots att alla delgater gjorde ett generellt mycket gott intryck, var det två detaljer som charmade undertecknad. Jimmie Åkesson, vår utomordentligt duktiga partiledare höll ett härligt anförande. Slutklämmen där han kastade sin handske framför Löfven och utmanade honom på duell, där den utmanade får välja tid och plats för en verbal fäktning. Jag utgår från att han inte kommer att ta upp handsken. Socialdemokraterna måste spara sitt kort till valet. Att släppa ut Stefan Löfven på gryningsdueller med en så luttrad och skicklig fäktare som Jimmie skulle kunna vara ett politiskt självmord, och det har inte socialdemokraterna råd med.
    Den andra händelsen var Paula Bieler’s kattdebatt. Hon slogs för sina älskade katter tills man nästan med milt våld fick henne från podiet. Det gillar jag, härlig och ärlig passion är underbart att se. Någon timme senare representerade Paula SD kvinnorna i SVT’s avslutande direktintervju. Paula vann mitt och säkert många väljare hjärta med rakbladsvassa svar. Kanske inte den knorren som intervjuvaren räknade med…
    Rune Söderlund
    SD Botkyrka

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s