Internet – hot eller möjlighet


I boken ”Kampen om opinionen” Jesper Strömbäck står följande på sidan 92:

Kampen om opinionen, Strömbäck sid 92:

”Digitaliseringen är en möjlighet att förbättra kvaliteten på den politiska kommunikationen och den offentliga debatten. Den etablerade journalistiken antas genom sin dramaturgi förvrida det offentliga samtalet från vad det borde och skulle kunna vara. Med mediernas och deras logik alltmer marginaliserade anses partierna kunna kommunicera autentiskt och dialogiskt med sina väljare och blåsa nytt liv i det politiska offentliga rummet.”

Hänvisning Jenkins & Thornburn 2004.

Det är uppenbart att internet ger oerhörda möjligheter för politiker och partier att kommunicera både med sina väljare och presumtiva väljare. I dag är internet i princip den enda reella möjligheten för yrkespolitiker att kommunicera med den ”breda massan”. Politiker från alla läger har en unik möjlighet att få inblick i skilda delar av samhället och den verklighet väljarna lever i. Och hur utnyttjar då det politiska och mediala etablissemanget denna unika möjlighet?

Delvis utnyttjar både media och de etablerade partierna de digitala möjligheterna, främst för att föra ut det egna budskapet, i väsentligt mindre grad till tvåvägskommunikation eller att ”lyssna av” väljarna, även om det naturligtvis också förekommer. Tyvärr ägnar en stor del av medierna och de etablerade partierna sin energi och uppmärksamhet åt de avarter som självklart också förekommer på internet. Man överdriver våldsamt antalet kommentarer som andas hot och hat [se t.ex. Mazetti ICA-kuriren]. Onyanserade och oborstade kommentarer beskrivs som rena hot. Arga kommentarer är ofta reaktioner på lika arga artiklar skrivna av etablerade journalister [se Linderborg ”järnrörssajter]. Yttrandefrihet på internet, som plötsligt lämnar oanade demokratiska möjligheter, beskrivs i stället som ett hot mot demokratin av magsura journalister och hybrisdrabbade politiker.

Det går t.o.m. så långt att man i demokratins och yttrandefrihetens namn samarbetar med dömda brottslingar för att avslöja identiteten på anonyma medborgare som kommenterat. Ett uppenbart försök att skrämma till tystnad där man kastat precis alla etiska och pressetiska regler överbord. Likheterna med åsiktsförtrycket i det gamla Sovjet börjar här bli uppenbart.

I stället för att måla upp denna hotbild skulle både politiker, partier och media kunna öppna en tvåvägskommunikation med väljarna. Man skulle kunna lyssna av väljarkåren och kunna ta del av de verkliga problem människor ute i landet själva upplever. Självklart uppstår då ytterligare en möjlighet för politiker att själv kunna påverka opinionen på ett mer direkt sätt. I stället för att beskriva internet som ett hot skulle både media och politiker kunna arbeta för att skapa ett bättre debattklimat och bidra till en mer saklig diskussion. I själva verket behövs det väldigt lite för att debattklimatet skall förbättras avsevärt, det räcker att lyssna. Extremt få människor som känner att någon lyssnar på dem börjar hata eller hota någon.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Ideologi - politik, Media, Sverige. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Internet – hot eller möjlighet

  1. B-E Johansson skriver:

    De flesta politiker och journalister är inte mer än vanliga människor, ibland knapp det. Därför ser det ut som det gör, och det du menar borde kunna hända händer inte

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s