Att bildsätta ett parti


När jag läste boken ”Reinfeldt – ensamvargen” av Anita Kratz så handlade mycket om att Reinfeldt planerade mycket hur han skulle ”bildsätta” politiken i människors medvetande. Alltså skapa en bild av politiken och partiet i människors hjärnor. Denna ”bildsättning” kan ju användas av andra i helt andra sammanhang självklart. Den stora massan av väljare är relativt enkel att ”bildsätta” om man äger de rätta resurserna. Frågan är om det inte är just vad som sker här och nu.

aftonbladet-2

Under julhelgen pratade jag med några släktingar. Jag ansåg att det gick ganska bra för SD och att allt verkade ok. Släktingarna däremot brast ut ”men ni är ju inblandad i skandaler hela tiden, de kommer ju på rad!” Jag hade själv inte sett det så, eftersom jag mäter skandaler efter verklig magnitud, alltså hur mycket substans det är i dem, inte efter hur stora rubrikerna är. Men så mäter en stor del av valmanskåren inte ”nyheter” i medierna, fick jag vid detta tillfälle klart för mig. De ser rubrikerna första dagen, läser ingresserna andra dagen.  De ser däremot inte när det blir klart att det låg mycket lite i skriverierna, eller t.ex. när några medier kommer med halvkvävda visor om att SD nog inte handlade formellt fel, men att systemet är tveksamt.

Kvar i valmanskåren blir en bild av ”skandalpartiet” och ”problempartiet”. Det spelar ingen roll att det låg mycket lite substans i de första anklagelserna, eller att det rentav var rena lögner. Kvar ligger bilden av alla feta rubriker och skandalerna. Medierna har ”bildsatt ett parti” medvetet och utan att många gånger haft särskilt mycket på fötterna. Även om SD får rätt vinner mediernas bild i många väljares medvetande i alla fall. Vi kan självklart inte veta vad som rör sig i huvudet på journalister, redaktörer och mediemoguler. Vi kan inte veta att detta är en medveten strategi (om ingen journalist träder fram), men några frågor tarvar en förklaring.

Varför förs braskande ”skandaler” ut om SD ut så pass ofta med uppenbart bristande underlag? Exemplet i det aktuella fallet om SD-kvinnors bidrag är ett talande exempel. Researchgruppen hade fått allt material och släppt hela historien enligt Martin Kinnunen. Varför har inte Aftonbladet hängt ut både MP och V som enligt talrika uppgifter erhållit samma bidrag på ännu sämre grunder under lång tid? Här ger SD kvinnor ytterligare förklaring till affären: LÄNK.

Varför använder man sig av så uppenbart tveksamma källor? Källor man normalt aldrig skulle släppa innanför portarna till tidningshuset om det gällde händelser som inte handlade om SD. Källan till historien om SD-kvinnors bidrag har i ett brev till partistyrelsen anklagat undertecknad för ”satanism” och dessutom anklagat SD Stockholms län för att ha försnillat pengar tillhörande en kommunförening, som enligt alla kvitton fått pengarna, pengar som dessutom rent juridiskt aldrig tillhörde föreningen (SVT började rota i detta men släppte det direkt).

Varför kommer dessa ”nyheter” om SD med sådan regelbunden frekvens? På kansliet har vi roat oss med att räkna dagarna mellan tillfällena då media får ett nytt utbrott av sanningsindignation (dagar utan katastrof). Vi har slagits av den regelbundenhet med vilken dessa skandaler uppträder. Frekvensen verkar vara ungefär ett par gånger i månaden (men kan bli högre inför valet självklart). Vi får också räkna med juluppehåll och semestrar här, vi pratar om Sverige nu. Har vi någonsin sett en sådan skandalfrekvens drabba något annat parti någonsin förut?

dagar utan katastr

En högre tjänsteman som lämnade partiet blev av Expressen erbjuden en halv miljon för hårddisken, som användes i arbetet. Varför erbjuder man SD-medlemmar som lämnar partiet så stora summor för information? Gör man det om någon lämnar, låt oss säga MP eller V? Kan detta vara ett led i att ”bildsätta partiet?”

Det finns självklart skandaler med mer eller mindre substans i. Även Sverigedemokrater gör sig skyldiga till misstag och ibland avsiktliga oegentligheter, precis som medlemmar i övriga partier. Men om mediernas bevakning stämde med respektive partis medlemskårs moral och uppträdande som människor, skulle SD:s medlemmar bestå av det absoluta trasproletariatet utan någon hyfs eller moral alls, medan övriga partiers medlemmar samtliga skulle bestå av avkomman till ängeln Gabriel. Den som tror på detta får väl göra så. Men det är faktiskt exakt den bild media målar upp, ”bildsätter” för att tala med Reinfeldts språk.

Efter en ”skandal” som den med bidragen till SD-kvinnor, så visar det sig att anklagelserna saknar substans (förmodligen). ”Ja, där fick de!” tänker då medlemmar och sympatisörer. Fel! Det kan mycket väl vara så att medierna och krafterna mot SD vunnit i alla fall. Rubrikerna och anklagelserna har fastnat i valmanskårens medvetande. Dementierna (om det ens blir några) fastnar inte i medvetandet. Det är också en fråga av mängden affärer, som till slut sätter sina spår. Det är självklart en osnygg och rentav odemokratisk taktik. Tyvärr fungerar den nog. Enda vägen ifrån detta är att tillräckligt många påpekar detta med bristande källor och att alla partier skall granskas med samma lupp av media.

Annonser
Det här inlägget postades i Media, Sverigedemokraterna. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Att bildsätta ett parti

  1. Frankenstein skriver:

    Regeringen och frankenstein. Dem har skapat ett samhälle som gör att fler folk kommer att rösta på sd. Dom kör alla fula odemokratiska knep för att få bort sd som dom anser är ett frankensteins monster när det är dom själva som skapat detta med sin nuvarande politik. Om dom inte gillar sd måste dom ändra sin politik det lustiga är att dom är så inne i sitt skådespeleri att dom inte ser att dom själva är orsaken till det hela utan skyller på andra (påminner mig om när man gick på dagis och skyllde ifrån sig). Och när man behöver övervaka sina medborgare med FRA ja det är ett kvitto på att deras politik är fel på. Rättfärdiga politiker skulle inte behöva vara rädda för folket, dom skulle vara hyllade. Men det är som robin hood fast uppochner dem tar från dem inhemska och ger dem nyhemska istället.

  2. stenkvist skriver:

    Jäkligt bra skrivet av Chang Frick…faktiskt: http://nyheteridag.se/nej-alla-manniskor-ar-inte-lika-varda/

  3. Lars skriver:

    Etablerade medias huvudsakliga strategi mot SD har väl gått från att ”tiga ihjäl” till att ”sätta dit” SD (när partiet inte längre kunde tigas ihjäl). Mats Bergstrand på DN var ju inne på det här i samband med Kaliber-infiltrationen; han menade att ”beröringsskräck” blandats med ”aktörsiver”, där SD skulle ”tystas ned” eller ”sättas dit”. Det vi sett nu är inget nytt således och det har inte heller kunnat stoppa SD:s valframgångar. Det tråkigaste i den här historien är väl dock att det återigen finns en utesluten SD:are med i bilden, en som på kort tid dessutom verkar ha kunnat nå den absoluta partitoppen. När de här personerna sparkas ut kommer som regel diverse anklagelser mot partiet och partitoppen; rasism och nazism har väl varit det vanligaste. Jag förstår att Åkesson fått allt svårare att lita på folk…

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s