Fallet Joy Rahman och mordet i Sätra 93 är till slut över


När jag som vanligt skall plöja igenom morgonens nyheter ser jag att Joy Rahman har avlidit i Bangladesh, DN, SvD. Rahman anklagades och dömdes för mordet på 72-åriga Märta Pettersson 1993. Rahman arbetade vid tidpunkten som hemvårdare åt Pettersson och blev tämligen omedelbart misstänkt för mordet. Rahman hade besökt kvinnan under kvällen hon mördades och det fanns inga uppgifter på att någon annan varit där under kvällen. Rahman hade också tillgång till den lägenhet som textilbandet vilket Petterson ströps med kom ifrån. Textilbandet härrörde från en lägenhet där en annan vårdtagare som Rahman arbetade med bodde. Rahman hade också besökt denna lägenhet två gånger den 21 maj 93, kvällen då Pettersson mördades. Ingen annan person hade besökt både Petterssons lägenhet och lägenheten med textilbandet, såvitt känt. Rahman blev först dömd av både tingsrätt (93) och hovrätt (94) och satt sedan 8 år i fängelse för mordet.

Joy Rahman

Joy Rahman

Journalisten Dick Sundevall engagerade sig i fallet och gjorde några dokumentärer om fallet. Tillsammans med advokaten Peter Althin drev Sundevall fallet till resning, som beviljades 2002 med röstsiffrorna tre justitieråd mot två. Efter ännu en rättegång i Svea hovrätt frikändes Rahman och beviljades ett skadestånd på cirka 8 miljoner kronor. Rahman åkte sedermera till Bangladesh där han startade en rörelse med mikrolån. Tyvärr blev Rahman misstänkt och häktad för mord även i Bangladesh, men dock aldrig dömd för gärningen.

Fallet Rahman har berört många människor, så även mig. Åsikterna om Rahmans skuld går vitt isär. En del är övertygade om hans oskuld och att ett rättsövergrepp har skett, andra är minst lika övertygade om hans skuld. Vissa skrivningar i domstolshandlingarna är mycket besvärande, bl.a. detta.

Till grund för den fällande domen mot J.R. anförde hovrätten i huvudsak följande. Genom obduktionsresultatet och vittnesmål om M.P:s vanor samt fynd som gjorts befanns det utrett att hon bragts om livet under senare delen av eftermiddagen eller under tidiga kvällen den 21 maj 1993 (som var en fredag). Det fick anses klarlagt att M.P. i bostaden förvarat en större summa pengar som inte kunnat återfinnas under brottsutredningen; en given utgångspunkt var därför att gärningsmannen velat komma åt hennes pengar. Företagen kriminalteknisk utredning visade att det textilband som använts som snara vid dådet hörrörde från en julbonad som tillhörde I.A., som i likhet med M.P. var vårdtagare hos hemtjänsten i Sätra. Den enda rimliga förklaringen till att bandet återfunnits hos M.P. var att en person som genom sitt arbete haft möjlighet att besöka både I.A. och M.P. tagit bandet med sig och sedan använt det för att strypa M.P. Sannolikheten talade för att tillgreppet av bandet skett i nära anslutning till gärningen. J.R. hade besökt I.A. den 21 maj 1993 såväl under förmiddagen som under eftermiddagen. Han hade alltså kunnat ta med sig bandet från hennes lägenhet för att därefter uppsöka M.P. – Av brottsplatsundersökningen framgick att gärningsmannen efter dådet använt två flaskor tändvätska av märket T-gul i ett försök att bränna kroppen. Förekomsten av en prislapp, som påträffats i en plastkasse omedelbart bredvid M.P:s kropp, med den tryckta texten ”Prisma Mat Kr 18.40”, vilket belopp överensstämde med butiken Prisma Mats dåvarande ordinarie pris på T-gul, gav starkt stöd för åklagarens påstående att de två flaskorna T-gul inköpts i denna butik. J.R. hade den aktuella dagen efter arbetets slut besökt butiken, som låg nära hans bostad i Skärholmen, och köpt fyra paket kaffe. Denna uppgift överensstämde med ett butikskvitto som han lämnat till hemtjänsten. Enligt butikens kontrollremsa hade två flaskor T-gul som enda varor köpts vid samma klockslag, 16:11, och i samma kassa som J.R. köpt de fyra paketen kaffe. M.P. hade såvitt känt ingen tändvätska eller anledning att ha någon sådan i sin bostad, varför gärningsmannen måste ha anskaffat T-gul och haft tändvätskan med sig dit. – Utredning om J.R:s spelvanor och ekonomiska förhållanden tydde på att han vid tiden i fråga var i behov av pengar. – Han hade även haft tidsmässigt utrymme att utföra gärningen.

Vid en samlad bedömning av vad som framkommit om J.R:s besök hos I.A. och hans möjlighet att där omhänderta textilbandet, om samtidigheten av J.R:s inköp av kaffe och det instämplade köpet av tändvätska och om tändvätskeflaskorna och den prislapp som återfunnits på brottsplatsen i förening med övriga anförda omständigheter fann hovrätten i likhet med tingsrätten.

Svea hovrätt frikände Joy Rahman efter att media följde fallet noggrant. Det innebär inte, som vissa medier skriver, att han är oskyldig, bara att skuld inte kan bevisas. Vissa debattörer undrade hur känsliga våra domstolar är för mediebevakning. Leif G.W. Persson uttryckte sig kryptiskt en gång i programmet Efterlyst om att Peter Althin var en lite FÖR duktig advokat. Jag har alltid undrat om det då var något speciellt fall han tänkte på. Nu är fallet i alla fall definitivt avslutat då Rahman rapporteras ha avlidit i Bangladesh. Enligt hörsägen på internet letade polisen aldrig efter någon annan gärningsman efter att Rahman frikändes. Det känns inte troligt, inte alls, att någon cold case-grupp skall börja rota i fallet. Klart är att någon mördade Märta Pettersson, det står utom allt tvivel. Klart är också att ingen definitivts fällts för mordet (Rahman frikändes ju slutligen).

Justice

Vi kommer aldrig få klarhet i det mordfall som skedde i Sätra 1993. Vi kan inte VETA säkert vem som brutalt mördade den 72-åriga kvinnan. Om Rahman var oskyldig, har han fått återupprättelse genom Althin och Sundevall. Märta Pettersson och hennes släktingar har dock inte fått upprättelse. Vi kan konstatera att människor på vissa positioner i samhället har haft ett oerhört mycket större intresse att återupprätta Rahman, än Märta Pettersson, DET kan vi veta säkert.

Annonser
Det här inlägget postades i Juridik, Media. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Fallet Joy Rahman och mordet i Sätra 93 är till slut över

  1. IlariA. Sohlman skriver:

    Fallet Märta P. låter vara klart. En mördare( troligen en kortvuxen manlig hemvårdare) ströp henne. Pengar, ekonomiska vinster är alltid ett bra motiv, framförallt för en fattig invandrade.
    Varför ville man få ut den dömda gärningsmannen, livstid fä.straff är livstid.

  2. Stenkvist skriver:

    Förstår exakt.

  3. ericr45 skriver:

    Leif G W brukar ju rätt frekvent hänvisa till att ”fallet ju polisiärt är löst även om ingen fällts”.
    Dvs man vet vem som utfört en viss gärning även om man inte juridiskt lyckats att fälla någon..
    ”Slumpen/tillfälligheter” och ”bortom varje tvivel” är inte alltid juridiskt kompatibla utsagor, spec för en överskicklig advokat med lite tur.(Althin nämndes..)
    Avser nu inte enbart Rahman-fallet..

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s