Svar till Heinö – det finns självklart en motsättning mellan migration och välfärd


Andreas Heinö [statsvetare, Senior Fellow vid den liberala tankesmedjan Timbro] skrev för någon vecka sedan en artikel i Borås tidning där han påstår att det inte finns någon motsättning mellan migration och välfärd. Med ”migration” menar han då den typ av immigration som vi nu (väldigt ensamma i västvärlden) bedriver i vårt land. Självklart finns det en miljon varianter på begreppet ”migration” och att människor rör sig både mellan länder och världsdelar är för det mesta enbart av godo, både för ekonomin och gällande andra aspekter. Man behöver inte vara något geni för att förstå vinsten för alla inblandade om en arbetslös ingenjör migrerar från Sverige till Finland, där han får ett produktivt arbete. En migration åt motsatta hållet med samma förutsättningar har självklart samma vinster. Denna vinstgivande migration råder självklart mellan alla nationer om samma förutsättningar ligger för handen, även om kostnaderna för att upphäva språkbarriärer och annat ökar (generellt) med avståndet.

Heinö

Heinö börjar (efter en del inledande svammel om debattklimatet) ta upp problemen med arbete och bostäder ur denna vinkel.

När krisen i asylmottagningssystemet obönhörligt riktar ljuset mot en dysfunktionell bostads- och arbetsmarknad fastnar borgerliga opinionsbildare istället i en debatt om invandringens omfattning. Som om det var invandringen som orsakade systemfelen.

Ja, bostadspolitiken är dysfunktionell med tanke på den immigration vi nu har. Enda lösningen på den ”dysfunktionaliteten” är ett nytt miljonprogram, som samtliga partier säger sig inte vilja genomföra. Man kan mycket väl också tänka sig en nyliberal bostadspolitik där marknaden får styra hyres- och bostadspriser fritt. Att det skulle lösa bostadsbristen för de som kommer hit är osannolikt, eftersom en nyliberal politik innebär att alla betalar för sig själva. Dagens immigranter har sällan ekonomi för att betala Heinös hyror. Ett mellanting kan man väl också tänka sig. En nyliberal bostadspolitik med marknadspriser för de etablerade invånarna, och en socialdemokratisk politik för de som immigrerar. På sikt kommer avsevärda spänningar uppstå med en sådan politik och då kan vi nog tala om ”motsättningar” likväl. Vidare skriver Heinö följande.

Är invandringsfrågan en diskursiv Kung Midas som förvandlar liberala ideologer till statskonservativa systembevarare?

Nja, de kortsiktiga lösningarna på dagens migrationspolitik är förvisso enligt gammalt socialdemokratiskt snitt. Men långsiktigt driver det med nödvändighet fram till ett nyliberalt samhälle, eftersom ingen ekonomi i världen kommer kunna upprätthålla välfärden med dagens immigration och den moderna arbetsmarknad vi har med hög kunskaps- och kvalificeringsnivå där produktivitetens drivits extremt långt. Utvecklingen på arbetsmarknaden gör ju vägen lång för nya medborgare att erhålla ett produktivt arbete i vårt land.

valfardsmanifestationen-940x198

Det finns bara en långsiktig lösning med dagens immigrationspolitik. Detta är ett betydligt mer nyliberalt samhälle med en kraftigt bantad välfärd. Däri ingår en omfattande låglönemarknad där lönerna är verkligt låga, även i ett internationellt perspektiv. Heinö vill väl även driva detta politiskt, och inte enbart enligt naturlagarna, därav denna och andra liknande debattartiklar. Vidare i Heinös text.

Förändring lär oundvikligen komma. Migration genererar i sig en pluralism som underminerar ett välfärdsprojekt som bygger på stark gemensam identitet.

I princip alla välfärdsprojekt bygger i dag på ”gemensam identitet”, Heinö menar alltså hela vårt välfärdssystem här. Jag har inget att anföra mot detta i sak, förutom att jag politisk är emot hela projektet. Misstanken smyger sig på att Heinö och nyliberaler använder immigrationen som ett verktyg att driva igenom sin nyliberala vision. Vänstern har tydligen aldrig slagits av denna tanke och förenar sig med liberaler av alla schatteringar i gemensam kritik mot Sverigedemokrater. Därefter ger Heinö ytterligare några ledtrådar.

Förvandlingen av Sverige från en etniskt homogen nationalstat till ett pluralistiskt invandrarland är remarkabel. Den kan inte bejakas om man inte samtidigt är beredd att ompröva fundamenten i det välfärdsstatsprojekt som formades i ett helt annat land, och ändå låter det ofta tvärtom.

Här undrar man om den svenska vänstern ens kan läsa innantill. Heinö skriver väl ganska rent ut vad det handlar om. Exakt vad är det i detta socialdemokrater, vänsterpartister och kanske miljöpartister inte fattar? Ni förlorar fast ni inte märker det själva. Det spelar inte ens någon roll vem som sitter i regeringsställning, om ni inte ändrar immigrationspolitik. Till sist skriver Heinö:

Samtidigt måste ett invandrarland kunna erbjuda gemensamma arenor och bromsa framväxten av parallella samhällen. Hur hantera denna balansgång?

Till skillnad från debatten om volymer är den diskussionen allt annat än digital. Och just därför så mycket viktigare att föra.

Här blandar Heinö bort korten. Den viktigaste faktorn om vi vill förhindra parallella är just frågan om ”volymerna”. Ingen annan faktor är ens i närheten att spela en lika viktig roll. Vi har redan parallella samhällen i vårt land. Vi har bostadsområden där både brandmän och poliser blir utsatta för stenkastning när de försöker utföra sina viktiga samhällsuppdrag. Är det tillräckligt ”parallellt” för Heinö? Vi har gått längre än så. När Jimmie Åkesson, jag och några från Botkyrkas SD-styrelse hälsade på brandmännen i Botkyrka fick vi höra hur bra relation brandmännen där hade med ungdomarna i våra utanförskapsområden. Ungdomarna kastade nämligen bara sten på poliserna men inte på dessa brandmän, detta när båda yrkeskategorierna var ute på samma uppdrag tillsammans. Detta sades inte utan en viss stolthet. Brandkåren plockade alltså poäng på att ungdomarna gillade de bättre än polisen. En omöjlig tanke i det samhälle jag växte upp i.

Jag tycker det är bra att Heinö är såpass öppenhjärtlig i sin artikel. Vi lever i en demokrati och vill man ha Heinös samhälle så skall man självklart rösta därefter. Jag accepterar att inte alla delar min vision om ett välordnat samhälle där vi alla drar någorlunda åt samma håll. Den välfärdsstat främst socialdemokraterna och vänsterpartiet talar sig varma för kommer dock bli en omöjlighet med vår nuvarande immigrationspolitik, där är Heinö och jag rörande överens.

Annonser
Det här inlägget postades i Ideologi - politik, Immigrationspolitik, Sverige. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Svar till Heinö – det finns självklart en motsättning mellan migration och välfärd

  1. Stenkvist skriver:

    Tja då får man åsidosätta demokratin för att rädda demokratin.

    • B-E Johansson skriver:

      Ungefär så ja. Det är en delikat balansgång. Enligt sju riksdagspartier så har vi sju demokratiska partier i riksdagen, inte åtta. Demokratin kan åsidosättas, där man minst anar det. Man försöker hålla 800 000 medborgare utanför den demokratiska processen, och jag ser ingen ledande opinionsbildare som har några invändningar mot det (okej, Widar Andersson, Folkbladet då) Man längtar efter någon som tar vid efter Segerstedt eller V Moberg

  2. B-E Johansson skriver:

    ” Jag accepterar att inte alla delar min vision om ett välordnat samhälle där vi alla drar någorlunda åt samma håll. ”
    Det gör inte jag, när jag inser alternativet
    Jag skulle inte heller accepterat att inte alla hade delat min vision om ett Europa utan Förintelsen
    När demokratin är hotat upphör toleransen

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s