Recension och reflexioner ”Jag är ju svensk” av Nalin Pekgul & Cheko Pekgul


Låt oss direkt säga att Pekguls (båda Pekgul) bok innehåller både riktiga och kloka iakttagelser samt bedrövliga missförstånd och rena partsinlagor. I någon mån gör ju alla samhällsdebattörer partsinlagor, så det hindrar inte att boken är mycket läsvärd för den samhällsintresserade. Främst tar Pekgul upp de problem som i vårt land är förknippade med integration och segregation, problem som även Pekgul definitivt anser har ökat markant de senaste åren.

Nalin Pekgul

Nalin Pekgul

När Pekgul beskriver samhället och religionens inflytande i Tensta/Rinkeby framstår de som experter på området och det är också det som är bokens stora behållning. Pekgul beskriver en allvarlig konflikt mellan moderata muslimer och de fundamentalistiska dito. En konflikt som inte existerade när släkten Pekgul kom till Sverige, eftersom fundamentalisterna då lyste med sin frånvaro. På den tiden var det självklart att alla skulle bli svenskar (mer eller mindre) samt att religionen mer hörde till den privata sfären. Arbetsmarknaden var också ljusare på den tiden och de flesta i Pekguls situation kunde räkna med ett hyfsat arbete efter avslutade studier. Just avsaknaden av möjligheten till ett hyfsat arbete och att bli en del av det svenska samhället, menar Pekgul starkt bidragit till att segregationen har ökat och att extrema islamistiska rörelser vunnit mark i förorter som Tensta och Rinkeby.

Däremot drar Pekgul inte de slutsatser de flesta sverigedemokrater gör, att själva mängden nya invånare har omöjliggjort integrationen och möjligheterna till arbete. Det är här den politiska vattendelaren går. Att alla de problem Pekgul själv tar upp (och som var betydligt mindre för några decennier sedan) skulle bero på att majoritetssamhället plötsligt medvetet börjat segregera människor eller neka dem studier och arbete förefaller otroligt.

Också bilden av SD verkar Pekgul ha hämtat från Aftonbladet och Expressens mer oseriösa artiklar om partiet. Om nu en del svenskar har en generaliserad syn på muslimer, så har Pekgul själv en minst lika generaliserad och fördomsfull syn på sverigedemokrater. Pekgul menar också att t.ex. SD ”plockar poäng” på den fundamentalistiska rörelsen och därigenom förvärrar problemen. Detta eftersom SD:s retorik ”driver ungdomar i utanförskapsområdena i armarna på fundamentalisterna”.

Som politiskt parti måste ju SD klargöra sin hållning, speciellt som andra partier duckar i många av frågorna rörande religion kontra samhälle. Vi tycker inte att det sekulära samhället skall backa för någon religion. Vi kommer fortsätta att tycka så, även om Pekgul och andra anser att vi ”plockar poäng”. Vi tycker inte hedersvåld är acceptabelt och vi tycker man borde visa det både i utdömda straff och genom mycket tydligare ställningstagande från övriga partier. Pekgul säger det ju själv i sin bok, politiker är rädda för att inte vara tillräckligt ”snälla” mot våra nya invånare. Självklart plockar då SD ”poäng” om de som enda parti sätter ned foten, men vems är egentligen felet?

Pekgul kritiserar mycket förtjänstfullt vänsterns räddhågsna hållning gentemot andra kulturers oacceptabla uttryck i vårt land. Vänstern vågar inte kritisera de mest skadliga företeelser som hedersvåld av rädsla för att spela SD och ”rasister” i händerna. Därmed ställer denna rörelse till med oerhörd skada eftersom de jämnar vägen för att fundamentalister hela tiden kan flytta fram sina positioner. Här får man säga att Pekgul inte darrar på manschetten. Överhuvudtaget är Pekgul mycket kritisk till den politiska islam, finansierad från arabvärlden, som verkar vinna ökat inflytande i områden som Tensta/Rinkeby. Detta utan att majoritetssamhället gör något åt detta eller ens verkar inse problemet. Inte heller moderata muslimer som utsätts för övergrepp av extremisterna, får hjälp och stöd av samhället. Det är en sorglig läsning när Pekgul berättar hur mer extrema grupper påverkar moderata muslimer genom hot, utpressning och t.o.m. våld. Allt medan det godtrogna majoritetssamhället står handfallet bredvid och inte kan eller vill förstå vad som sker.

niqab-34 (11)

Pekgul är också oerhört kritisk till att majoritetssamhället med de politiska partierna, valt att stödja muslimska organisationer som t.ex. det Muslimska brödraskapet, vilket enligt Pekgul representerar politisk islamism, och inte de moderata muslimerna. Därigenom har majoritetssamhället legitimerat en mer extrem och fundamentalistisk riktning av islam. Myndigheter och politiker har helt enkelt inte förstått vilka organisationer de har stött och legitimerat. Därigenom har de styrt utvecklingen åt fel håll och ställt till med stor skada.

Slutligen är Pekgul mycket kritisk till många beslut som inbillat upplysta politiker tagit där de gett enskilda (religiösa)grupper enskilda fördelar och egna institutioner som religiösa friskolor, vilka enligt Pekgul direkt bidrar till en ökad segregation. Också vårdcentralen och andra institutioner tenderar att bli alltmer etniskt eller/och religiöst segregerade i spåren av alla valfrihetsreformer. Om inte annat så fungerade integrationen bättre med en skola och en vårdcentral för alla. Vad gäller skolan så beskriver Pekgul mycket levande hur de totalt har rasat samman i segregerade områden. De fungerar inte längre och de elever som går där får i dag inte en användbar utbildning. Vad detta innebär i framtiden vill eller vågar d flesta politiker inte tänka på. I sanning ett skrämmande framtidsscenario.

Pekguls bok är trots en del rätt grovt missvisande partsinlagor läsvärd och ger förmodligen (så vitt jag kan bedöma) en riktig bild av utvecklingen i många av våra förorter. Den belyser samtidigt hur många felaktiga beslut fattats av myndigheter och riksdag i en naiv föreställning om att tillmötesgå främmande kulturer och religioner.

Annonser
Det här inlägget postades i Ideologi - politik, Politisk korrekthet, Sverige. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Recension och reflexioner ”Jag är ju svensk” av Nalin Pekgul & Cheko Pekgul

  1. Damien Thorn skriver:

    Finns ens ”moderata” muslimer? Jo kanske.. men har dom något inflytande.. Inte om man skall tro detta som baseras på opinionsundersökningar i muslimska länder.. man går ner på kärnfrågor som sharia och hedersvåld… minst 600 miljoner radikala.. förmodligen 800 miljoner eller fler..

    • Stenkvist skriver:

      Jag har ingen aning om hur stora andelar ”moderata” eller ”fundamentalistiska” muslimer är i Sverige. Ett ganska hett debattämne, men aldrig sett några seriösa källor. Bäst att inte ens spekulera när man inte vet något. Brukar hålla mig till den linjen.

  2. Stenkvist skriver:

    Tycker hon fortfarande skildrar utvecklingen på ett bra sätt. Skrev aldrig in det, men när Pekgul nämner hur många procent av invandrarna i olika delar av Europa och landet som känner sig kränkta, blir det rent patetiskt. Det är oerhört höga siffror i hela Europa och det hela får löjets skimmer över sig, som om flyktingarna flytt från förtryck för att hamna i ett ännu värre förtryck i Europa och Sverige.

  3. Jag har hört andra invandrare prata om hur Sverige förändrats genom åren som har samma erfarenhet som Pekgul. Hon är en av få meningsmotståndare som jag länkat till i diskussioner, hon beskrev islamiseringen av Tensta på ett väldigt bra sätt en gång i tiden.

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s