Några ord av ordföranden inför årsmötet i Stockholms län


Snart är det årsmöte för Stockholms distrikt (län). Det är med en viss lättnad jag lämnar över ordförandeklubban till den person årsmötet väljer som ordförande. Det är dock inte bara med lättnad jag ser fram emot årsmötet lördagen den 14, jag hyser tyvärr också en viss oro. Orsaken är alla rapporter vi nåddes av om ett rörigt, för att inte säga kaotiskt årsmöte i staden. Inte ens årsmötena i SDU verkar ha varit lika kaotiska, ja inte ens årsmötena under partiets barndom kunde mäta sig med den kalabalik stadens medlemmar fick genomlida. Låt mig vara mycket tydlig. För att årsmötena skall vara demokratiska i grunden krävs också att alla ditresta medlemmar känner sig trygga och säkra. Medlemmar från staden har hört av sig och är tveksamma om årsmötet i staden levde upp till den standarden. Och låt mig vara tydlig på en punkt till, om medlemmar känner oro att deltaga på ett årsmöte av rädsla för ett oprofessionellt genomfört möte, är det direkt odemokratiskt.

Oavsett vilka som vinner de olika omröstningar på Stockholms läns årsmöte hoppas jag innerligt att det sker under lugna och värdiga förhållande. Alla skall känna sig trygga och säkra. Ingen skall på något sätt utsättas för några påtryckningar. Känsloyttringar som burop hör möjligen hemma på en ”stand upp” av Özz Nujen, men inte i ett vuxet och seriöst SD. I alla fall inte om vi vill vara ett seriöst riksdagsparti som vanliga väljare ser som ett alternativ till de övriga massinvandringspartier. Vår huvudsakliga väljarkår kommer alltid vara vuxna arbetande människor, i staden såväl som på landet. Människor som lever ordande liv med familj, bostad och arbete. Ett årsmöte är en demokratisk institution, inte en Beatleskonsert med skrikande och svimmande tonåringar, inte så länge jag är ordförande i länet i alla fall.

Många medlemmar vill komma med i en distriktsstyrelse och t.o.m. bli ordförande, vilket självklart är positivt. Det är ett hedersuppdrag av medlemmar som ger sitt förtroende till de invalda. De sätter ytterst sin tillit till att dessa människor skall utveckla en komplicerad och stor organisation, medla i konflikter, lyssna på känsliga förtroenden etc, etc.

Förtroendeuppdragen inom en styrelse i ett politiskt parti som SD innebär dessutom så mycket mer, och nu talar jag av egen erfarenhet. Det innebär hårt, träget arbete där man skall bygga upp kommunföreningar, hjälpa till med allt möjligt i föreningar där det saknas föreningsvana, få alla kommuner att dra åt samma håll samt att få alla medlemmar i kommunerna att hålla sig till partilinjen. Man skall tillhandahålla utbildningar, möten och svara på frågor i telefon 7 dagar i veckan 52 veckor om året. Man skall medla mellan medlemmar som har olika åsikter. Man skall lugna gamla tanter som är oroliga för att gå på möten, man skall stötta unga medlemmar som känner sig utanför. Bara att hålla reda på alla protokoll, samt på outgrundliga vägar få dessa signerade är ett konststycke.

Belöningen för detta enorma arbete är medlemmarnas förtroende. Medlemmar vänder sig till den styrelsemedlem/ordförande som tagit uppgiften på allvar med förtroenden de kanske inte ens vågar ge till sin äkta hälft. Jag har en dålig nyhet och en god sådan. Den dåliga nyheten är att alla passar inte som ledamot i en styrelse. De kan inte vinna tillräckligt många medlemmars förtroende utan följden blir konflikter, intriger och improduktivt verksamhet. Detta gäller självklart alla föreningar av all möjlig art. Den goda nyheten är att det finns andra plattformar att arbeta i för dessa individer. Vi har våra fullmäktigeförsamlingar, landstingsförsamlingar och riksdagen för de som är goda talare och debattörer, bara för att nämna ett exempel. Alla kan hitta sin nisch att göra ett gott arbete och dessutom trivas med sin uppgift.

Själva politiken då? Det är ju den det faktiskt skall handla om. Det finns i Stockholms län inga konstigheter med den, taget i beaktande att alla naturligtvis tycker olika om en massa saker. Det har dock aldrig varit en stor stridsfråga i Stockholms län. Vi står för en ekonomisk mittenpolitik fast förankrad på socialkonservativ grund. Här är vårt sedan länge antagna politiska praktiska program.

Slutligen det här med nationalism då? Jag tror snarare på en lågmäld men äkta, innerlig nationalism än en aggressiv auktoritär sådan. Hellre än jordnära, för att inte säga rudimentär bondsk Moberg, än en auktoritär Spengler. Dessutom tror jag alltid det är något lurt med budskap som måste skrikas fram, manifesteras pampiga fanborgar och långa fackeltåg. Det du inte fått med modersmjölken måste du manifestera med överdådig symbolik. Jag hyser samma lågmälda vördnad för Sverige som jag hyser gentemot den svenska naturen. Jag avslutar med Vilhelm Mobergs ”Svensk strävan” från 1941 som utmärkt väl beskriver de känslor jag har för Sverige, mitt fosterland.

Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss. Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk. Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här. Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan.

Väl mött på Stockholms distrikts årsmöte den 14e kl. 13. Det är då vi oåterkalleligen tar ut riktningen inför framtiden.

Annonser
Det här inlägget postades i Demokrati, Sverigedemokraterna. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Några ord av ordföranden inför årsmötet i Stockholms län

  1. Gunnar S skriver:

    Det låter som Stenkvisten väger orden på guldvåg. I rädsla för att inte komma vidare i karriären inom SD. Bedrövligt att SD fått rena DDRklimatet, Tyvärr.

    • Stenkvist skriver:

      Jag har inte tänkt komma vidare i karriären utan har nog redan nått höjdpunkten. I höstas tänkte jag återgå till mitt arbete på skolan, nu blev det inte så, men det var min planering. Därmed faller hela ditt resonemang.

  2. Jag undrar om det hela har sin grund lite i hur SD sett redan från 1988? På den tiden så hävdade SD så stor yttrandefrihet som möjligt, man upplevde alla restriktioner som att man tog efter sina motståndare som ville begränsa SD’s rätt att komma till tals. Det är efter att Jimmie Åkesson blev vald till partiledare som man på allvar funderat över vilka åsikter som ska tillåtas i partiet och man har delvis lyckats med det utan att införa en politisk korrekthet i partiet. På 80-talet och tidigt 90-tal satte SD en ära i att vara ett parti som helt förkastade alla begränsningar av yttrandefrihet, den inställningen var förståss omöjlig att bygga ett starkt parti på.

    Jag anser att det som Robsten kallar en lågmäld nationalism har ett berättigande. Han citerar Vilhelm Moberg och jag anser att det är ett bra val eftersom det han citerar är något som varit förankrat tidigare i svensk mentalitet. Att skapa en ny nationalism tror jag inte är någon bra ide eftersom nationalism måste bygga på sammankoppling med tidigare generationer. En aggressivare nationalism baserad på att hävda den egna nationens rätt till landet på bekostnad av alla andra minoriteter (syftar mest på minoriteter som funnits i sedan flera hundra år i Sverige) tror jag inte är någon bra väg att gå.

    • Stenkvist skriver:

      Man kanske ändå inte skall överdriva detta med aggresiv nationalism. De flesta förknippar detta med exapnsiv nationalism och den är i princip utdöd. Det är mest de yttre formerna för nationalismen som skiljer, kanske inte så mycket ideologin i sig. Däremot kan de yttre formerna spela roll för trovördigheten inflr väljarna, en nog så viktig aspekt.

      • Ja, de yttre formerna är viktiga. Fast jag tycker att alla etniciteter i Sverige ska kunna samlas runt en nationalism, även den svenska, så länge inte de yttre formerna blir en krigsförklaring gentemot andra etniciteter.

      • SD har ju tagit till sig socialkonservatismen. Skulle va intressant om SD fick möjlighet att utveckla det mer och kanske till och med skapa en sverigedemokratisk ideologi utan en massa skadliga misstänkliggöranden i media (guilt by association osv). Idag finns partiprogrammet där man radar upp konkreta saker man vill genomföra och sedan hänvisas till socialkonservatismen som inte skapades av SD. När SD idag pratar om att minska invandringen och hjälpa till på plats så ses det av många som att man då kan köra en flyktinghjälpande linje och ändå få pengar över till reformer i Sverige. Vad som saknas är en ideologi som visar varför det är moraliskt riktigt att göra så och varför det är moraliskt fel när folkvalda satsar allt i princip på att bli välvilligt behandlade i media, som SD’s motståndare gör. Jimmie Åkesson har en gång nämnt att ändra normen för diskussionen och att han ville att SD skulle sätta den normen (ungefär). Det var rätt tänkt, men det är livsfarligt att ge sig in på om man inte har en bakomliggande sammanhållen ideologi. Stor risk att hamna i samma käbblande känsloargumentering som motståndarna.

  3. kalledussin skriver:

    Det kan givetvis vara något lurt med den som håller fram svenska flaggan för att visa att detta faktiskt går även i Sverige, men knappast på grund av det. Jag har svårt att se det luriga i den saken, men du kan nog förtydliga. Inlägget går uppenbarligen ut på att underminera det som du kallar ”nationalismen” eller vinnarna i Stockholmsomröstningarna. Därför måste förolämpningar som ”aggressiv” och ”auktoritär” motiveras. Åtminstone med ett enda exempel – så att vi andra får reda på vad det värsta är som finns att anklaga Stockholm för.

    Jag kan se det luriga i någonting annat som verkligen har skett och som skedde alldeles nyligen. Den förra Stockholms-ordföranden avstod från att kalla och informera vissa i sin styrelse samt använde teknikaliteter för att undvika styrelsemöten. https://www.facebook.com/maggi.haglund/posts/10152744219488207?fref=nf&pnref=story Hon försökte sedan, med stöd av partiledningen, få partiets egna anställda och andra som var ekonomiskt beroende av henne och ledningen, utsedda till ny styrelse. Reaktionen blir att en stark kandidat, William Hanhe, samlar en grupp medlemmar kring sig som dels är ekonomiskt oberoende och dels betydligt mer kvalificerade i livet utanför politiken. Hahne möts då av skrämseltaktik, förolämpningar och mutförsök (blir erbjuden anställning mot att inte ställa upp som ordförandekandidat). Därefter fortsätter det hela med hot om uteslutning av de nya kandidaterna. Hotet publiceras i strid med praxis som ett ”viktigt meddelande”, lagom till mötet. Vid själva mötet släpper arrangörerna sedan selektivt in personer som inte är medlemmar i rätt distrikt men som man vet kommer att stödja dem. Ser du också något lurigt i detta Robert eller är det fortfarande bara Hahne som du vill antyda luras? För det andra, Robert – om du nu vet att du inte kommer att väljas som ordförande för landstingsmötet så kanske du kan meddela direkt vem det är som du väntar skall ersätta dig och varför. Jag har som medlem i Skattebetalarnas förening sett korrupta mötesordföranden i aktion och blir därför mycket orolig ifall det nu skall utses ett proffs på just sådant, istället för dig.

    • Stenkvist skriver:

      Jag lägger mig inte i turerna i Stockholms stad överhuvudtaget. Jag har ingen insyn och det angår inte mig. Men själva mötet var ju under all kritik, det har ju alla påstått, t.o.m. de som röstade på Hahne.

      Valberedningens förslag finns på hemsidan. Just för att inte lobba själv för någon kommer jag inte nämna några som helst namn här på min hemsida.

      • kalledussin skriver:

        Vems nationalism syftar du på som aggressiv och auktoritär, och, som sagt, varför?

        • Stenkvist skriver:

          Jag beskriver min egen syn, och kontrasterade denne. Att jag skulle peka ut någon person kommer aldrig att hända på denna hemsida, aldrig någonsin. Jag arbetar inte på det sättet helt enkelt. Jag hoppas du respekterar detta. Dessutom ser jag att du inte ens är medlem i Stockholms län.

          • kalledussin skriver:

            I en artikel som till största delen handlar om det nyligen avhållna årsmötet i Stockholms stad, där vinnarna av förlorarna anklagades för att vara alltför högljutt nationella, skriver du att du inte gillar när folk är alltför högljutt nationella – och preciserar med de ”aggressiv” och ”auktoritär”. När man ber dig att stå upp för vem du menar, vems nationalism du menar är ”aggressiv” och ”auktoritär” så var det tydligen ingen alls. Bra – då är vi ense. Men varför slog du upp mig i medlemsregistret? Har saken att göra med var jag är medlem?

            • Stenkvist skriver:

              Lite argumentationsanalys här.
              Jag nämnde att mötet var högljutt eller kaotiskt ja. Jag nämnde varken vinnare eller förlorare, märk väl.

              Jag nämnde ingen person och tänker inte göra det. Dessutom börjar ditt tonfall bli både ohyfsat och tjatigt. Snart bara raderar jag dina kommentarer. Jag anser att jag visat tillräckligt tålamod här.

              Om du är medlem har stor betydelse, ehuru årsmöten i huvudsak är en partiintern angelägenhet. De som inte ens är medlemmar har ju i stort inte med saken att göra. Jag brukar sällan eller aldrig lägga mig i hur vänsterpartiets årsmöten avlöper, efetrsom jag inte är medlem där.

              • kalledussin skriver:

                Jag är medlem – du verkar ha tittat i registret? Jag bor emellertid utomlands och kan inte vara medlem i någon kommunförening. Det kanske är som du säger att jag inte får ”lägga mig i” partiinterna angelägenheter?

                Må vara att jag kan verka tjatig, det upplevs säkert så för den som förolämpar andra och sedan inte vill bekräfta vem man syftade på. Jag trodde du skulle svara, ber om ursäkt för detta.

                På tal om medlemsregistret – blir jag utesluten nu?

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s