Hur svenska försvaret monterades ned – den politiska versionen


När muren mellan Öst-och Västeuropa upphörde att dela Europa den 9 november 1989 upplevde många politiker och vanliga medborgare att det långvariga krigshotet i princip hade försvunnit. En långvarig spänning och konflikt mellan öst och väst var över. En känsla av både lättnad och glädje spred sig över hela Europa. När det överskuggande hotet var borta kunde man självklart också börja skära ned på försvarsutgifterna, speciellt om ekonomin var hårt trängd.

Flera år efter att muren har fallit kommer en socialdemokratisk herre in i riksdagen 1994 för Socialdemokraterna, en herre som gärna vill arbeta med kulturfrågor. Tyvärr för oss alla blev det inte så. Håkan Juholt togs in i försvarsutskottet av den dåvarande försvarsministern Thage G Peterson (försvarsminister 94-97). Den första försvarsminister med ett tydligt uppdrag att dra ned försvarskostnaderna efter att muren fallit var Peterson. Hans mandat var att dra ned försvarskostnaderna med 10 procent.

Thage G Peterson

Thage G Peterson

Det var här den långa resan ned till ett leksaksförsvar började och det var gissningsvis här Juholt, som inte ens fullgjort värnplikten, fick lära sig att försvaret är något man drar ned på för att frigöra pengar till andra ändamål. Senare har Thage G Peterson sagt att han vid denna tid såg Juholt som en blivande försvarsminister. Vi kan alla skatta oss lyckliga att det inte blev så.

Redan efter två år i riksdagen utsågs Juholt till representant i försvarsberedningen. Då hade redan Thage G Peterson frågat Juholt om han ville bli statssekreterare på försvarsdepartementet, vilket Juholt tackade nej till. Redan 1999 utsågs Juholt till Försvarsberedningens ordförande efter Lars Danielsson (överlämningen lär passande nog ha skett på Gröna Lund). Då hade vi alltså en politiker som ordförande för Försvarsberedningen som aldrig, egentligen, varit intresserad av försvaret, vars enda skolning var att försvaret var något som kostade pengar och som inte ens hade fullgjort sin militärtjänstgöring. Kunde det gå annorlunda än vad det faktiskt gjorde?

I Försvarsberedningen fann Juholt och centerpartisten Anders Svärd varandra. Båda var införstådda med att det gamla invasionsförsvaret hade spelat ut sin roll och att det nu gällde helt nya former av hot. I boken ”Håkan Juholt – utmanaren” beskrivs det hur Svärd och Juholt diskuterar den nya tidens hot som internetangrepp, terroristattacker och naturkatastrofer. Att det militära försvaret skulle minska sin kostym rådde det inget tvivel om. Redan under 95 började Thage G Peterson skära ned försvaret kraftigt. Antalet armébrigader minskades från 16 till 13, arméfördelningsstaberna från 6 till 3, ytstridsfartygen från 30 till 24, u-båtarna från 12 till 9, stridsflygsdivisionerna från 16 till 13 etc, etc.

I Försvarsberedningen fortsatte Anders Svärd, Håkan Juholt och framförallt Annika Nordgren Christensen (MP) att ivrigt skissa på den nedrustning som Peterson inlett med sådan frenesi. Juholt berättar i intervjuer som citeras i boken ”Håkan Juholt – utmanaren” vilket hat han mötte från försvarsmakten när han i sin tjänst reste runt. När ett befäl i ett mörklagt rum ropar att Juholt skall redogöra för sin utbildning och kompetens så beskriver Juholt detta som ”härskarteknik”. Nu anser nog många militärer att regeringen och Juholt själva använde härskarteknik när de i princip lade ned det svenska försvaret. De förtvivlade officerarna hade något som populärt kallas ”härskarteknik”, medan Juholt, regeringen och Försvarsberedningen härskade på riktigt.

Inför försvarsbeslutet 1999 lämnade dåvarande försvarsministern Björn von Sydow in sin avskedsansökan. Centerpartiet med Anders Svärd i spetsen ingick en uppgörelse med Socialdemokraterna om ett nytt försvarsbeslut. Ett försvarsbeslut med ytterligare nedskärningar och kostnadsbesparingar. Försvarsberedningens rapport den 12 januari skvallrade om vad som komma skulle för det svenska försvaret i framtiden. Försvaret ansågs ha för ”stor kostym” och kostade för mycket pengar. En invasion av Sverige sågs inte längre som trolig och huvuduppgiften för försvaret var inte längre att skydda nationen från ett angrepp. Överbefälhavaren Owe Wiktorin fick ett utbrott vid Folk och försvars konferens i Sälen 1999 och meddelade frankt att det stora säkerhetspolitiska hotet snarare var svenska politiker. Juholt svarade med att säga ”Så här uttrycker sig en myndighetschef som bestämt sig för att avgå”. Nu fick ju Juholt själv avgå under kaotiska förhållanden.

Självklart var det varken Thage G Peterson, Juholt, Anders Svärd eller Annika Nordgren Christensen som ytterst tog besluten att rusta ned det svenska försvaret så monumentalt som faktiskt skedde. Det var regeringarna både till höger och vänster. Men den naivitet som nämnda personer lägger i dagen när de tror att vi alla skall kunna slippa undan försvarsutgifterna är frapperande. Hotet minskade betydligt efter muren fall, det är sant. Ryssland utgjorde inget överhängande hot under 90-talet. Vi lever i en föränderlig värld och vi vet inte hur världen ser ut i framtiden, det borde ha fått ansvariga politiker att besinna sig. Att behålla den volym vi hade under 80-talet hade inte varit realistiskt under någon regering, varken till höger eller vänster. Däremot var nedskärningarna alldeles för stora och framtidsvisionerna från ansvariga politiker präglades av en naivitet som kan leda till nationell katastrof om det vill sig illa.

26

Annonser
Det här inlägget postades i Ideologi - politik, Idioti, Sverige. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Hur svenska försvaret monterades ned – den politiska versionen

  1. Jag tror att ett försvar kräver en mycket högre patriotisk känsla i landet så att det känns mer klart vad det ska va tillför.Alltså högre än vad som är i Sverige idag.

  2. Att avgöra hur stort försvaret ska vara, vad som är lagom, är oerhört svårt att svara på. Även för experter tror jag. Idag sitter tyvärr människor och bestämmer detta som anser, i strid med internationell rätt, att svenskarna inte har exklusiv rätt till sitt landområde som godkänts av samtliga länder att räkna med. Försvaret på 80-talet växte fram i en helt annan anda.

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s