Den mest rationella hjälpen är kanske inte den som ger flest godhetspoäng


Lena Andersson skriver i sin DN-krönika om migrationsströmmen över Medelhavet och hur framtidens människor kommer bedöma våra regler. Enligt Andersson kommer de måhända skaka på huvudet åt vår primitiva moral och intellekt. Grundtanken i Anderssons resonemang är att nationsstaterna inte är några privata klubbar där man kan välja vilka som skall beredas inträde och neka andra. I början av artikeln resonerar Andersson mot dilemmat att medborgare i vårt land har ”positiva rättigheter” och att detta ju begränsar mängden människor vi kan ta emot (detta förstår även Andersson). Enligt författaren så vill emigranterna enbart rädda sitt liv, därför borde vi ta emot fler och tumma på de ”positiva rättigheterna”.

Lena Andersson

Lena Andersson

Redan i slutet på sin artikel glömmer dock Andersson bort sig och skriver ” Människor på jakt efter ett bättre liv”. Väldigt många av som ger sig ut i skrangliga båtar på Medelhavet kommer inte från krigets Syrien och emigrerar just för ett bättre liv. Därmed faller hela Anderssons resonemang faktiskt. De ”positiva rättigheterna” hör till nationalstaten och de som verkat och levt inom denna huvudsakligen, annars faller systemet ihop och inte ens de som immigrerar får del i detta till slut. De ”positiva rättigheterna” är dessutom nära knutet till ”ett bättre liv”. Vidare skriver Andersson:

Vi har våra formella privilegier och kan inte öppna riddarhuset för vem som helst, för då tunnas värdet ut och vi känner inte igen oss.

Ja det är ju en i grunden politisk fråga. Vill partier ”tunna ut” privilegierna så får de självklart gå till val på det, vilket Reinfeldt delvis gjorde inför det senaste valet. En sansad bedömning är dock att vi kan rasera vår välfärd och förvandla samhället till en nyliberal nattväktarstat utan att det ens märks på fattigdomen globalt sett. På sitt sätt förvärrar vi situationen eftersom vi dränerar fattiga stater på deras mest resursstarka individer. Det kanske snarare är detta framtida generationer kommer skaka på huvudet åt.

Ursprungsland för de som anlänt till Italien

Ursprungsland för de som anlänt till Italien

 

Lena Andersson är ett gott exempel på de som tror att enda räddningen för fattiga människor och även de som flyr krigszoner är att emigrera till Europa och helst då till Sverige. Lite av vår välfärd kan vi väl offra. Ja de redan priviligierade i vårt land kan kanske kosta på sig även detta offer till viss del. Samtidigt är kritiken från många håll (kanske samma människor rentav) hård över barnfattigdom, långa vårdköer, bristande resurser till försvaret, en skola som faller i Pisa-undersökningar. Kanske glömmer man bort sig över en stilla latte på sitt Södermalmsfik och undslipper sig en suck över skatterna också. Pengarna räcker inte till allt vilket nedrustningen av vårt försvar visar.

Frågan är vad som är den bästa hjälpen för människor som vill ha bättre liv (vilket är en naturlig mänsklig strävan) och de som flyr från krigszoner. Vad är det vi vill hjälpa människor med? Rädda sitt liv och sina familj eller erbjuda ett liv i en betongförort där förutsättningarna just nu inte är direkt lysande för en meningsfull framtid. Såvida inte meningen med livet är rinnande rent vatten och elektricitet. Den mest rationella hjälpen är kanske inte den som ger flest godhetspoäng.

Annonser
Det här inlägget postades i Immigrationspolitik, Sverige. Bokmärk permalänken.

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s