Löfvén missar en given chans att kliva fram som ledare och statsman i frågan om återvändande jihadister


I samband med upproret mot förslaget om gräddfiler för återvändande jihadister missar Löfvén en given chans att bli den statsman regeringen så väl behöver. En chans Göran Persson aldrig hade missat.

Det har utbrutit en mindre storm mot majoritetens förslag i Stockholms stad att erbjuda arbete och bostad till återvändande jihadister som stridit för IS i Mellanöstern. Var Sverigedemokraterna står i frågan kan alla gissa sig till, men reaktionerna sträcker sig denna gång långt utöver det nationella lägret. Till exempel har Hanif Bali fått vad som mest liknar monumentala vredesutbrott på twitter och andra medier. Även FP:s Lotta Edholm har klart markerat emot förslaget.

Hanif Bali

Den röd-grön-rosa majoriteten i stadshuset har försvarat sig med att det inte alls handlar om att ge bostad och arbete till återvändare (Sahlin anför samma försvar i Aftonbladet). Läser man deras förslag ligger det dock mycket nära till hands att just dra dessa slutsatser. Följande kan läsas i de röd-grön-rosas förslag [Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism].

Stadens insatser ska inrymma ett genusperspektiv för att säkerställa att stödet anpassas till allas behov.

Inte ens här glömmer man genusperspektivet. Otroligt och obegripligt!

När det gäller försörjning är det viktigt med samarbete mellan socialtjänstens försörjningsstöd, Jobbtorg och andra insatser vid arbetsmarknadsförvaltningen, samt länk till Arbetsförmedling.

Det här kan man tolka som gräddfil till arbete. Ingen orimlig slutsats alls.

Slutligen, är boendefrågan en förutsättning som behöver fungera och därför bör även bostadsbolagen ingå i en samverkan under efterperspektivet.

Det här kan man mycket väl tolka som en gräddfil till bostad. Ingen orimlig slutsats alls. Kritiken är alltså både rimlig och relevant. Vi skall också säga att alla förslag angående det förebyggande arbetet, alltså innan jihadisterna åker iväg, är inte dåliga och är värda att prövas. Det är åtgärderna för återvändande jihadister kritiken gäller.

I Aftonbladet går den nationella samordnaren Mona Sahlin till storms mot kritikerna av Stockholms stads förslag. Hon menar att vi skall ”sluta tjafsa” om gräddfiler för extremister. Vi är rätt många som kommer förbehålla oss rätten att fortsätta ”tjafsa” om dessa gräddfiler. Tiden är förbi då sådana här förslag kunde drivas igenom utan omfattande kritik. ”Snällismens” storhetstid börjar gå mot sitt slut. Wake up and smell the coffee.

Sahlin menar också att självklart skall brottslingar dömas när de återvänder. Ett lika givet som meningslöst svar. Förhållandena är så kaotiska i de områden där striderna förs, så chansen att döma någon enda för hur ohyggliga brott de än har gjort sig skyldig till är i det närmaste noll. Historiskt har vi haft mycket svårt att döma grova brottslingar i Sverige vid minsta tveksamheter. Jackie Arklöf dömdes faktiskt till grova krigsbrott men släpptes väl hemma i Sverige p.g.a. typiskt svenska teknikaliteter. Hade så inte skett hade tre poliser som nu är döda fortfarande varit i livet. Joy Rahman friades av en oenig högsta domstol för mord på en äldre vårdtagare där indiciekedjan var tusen gånger starkare än den någonsin kommer vara för någon återvändande jihadist. Det kommer aldrig att hända att våra valhänta domstolar kommer döma någon återvändare, oavsett hur avskyvärda brott de gjort sig skyldig till. Det finns inte på kartan och det existerar inte ens som teoretisk möjlighet. Bara glöm det.

Syria unrest

Avslutningsvis tar Sahlin upp arbetet med nazistiska grupper och avhoppare därifrån. Det är inte en relevant jämförelse. Ytterst få nazistiska avhoppare har skurit huvudet av civila, våldtagit kvinnor och barn på löpande band för att därefter avrätta dem. Om någon nazist skulle göra sig skyldig till allt detta förutsätter vi att de inte erbjuds att glassa runt på Fryshuset som botgöring, men man kan väl aldrig så noga veta med Sahlin som samordnare.

Med IS avskyvärda brott, ibland filmade och upplagda på Youtube, så har vi nått vägs ände när det gäller att åtgärda grova asociala brottslingar med social ingenjörskonst. Det har framförts att alla dessa sociala åtgärder görs för att skydda samhället, ”vi kan inte ha dessa individer bara drivandes omkring”. Vi kan inte längre bara blunda för de grymheter som IS gör sig skyldiga till och låtsas som att de från Sverige inte är medskyldiga. Alla vet vad IS sysslar med och vilka metoder de använder. Alla som ansluter sig har ansvar för vad de faktiskt själva tar för beslut. Samhället kommer lida stor skada av att de som medverkat i ohyggliga grymheter erbjuds vad som upplevs vara ”gräddfiler”. Många väljare har egna barn som inte får arbete och definitivt inte får någon bostad. Medborgarna kommer helt enkelt inte acceptera en ordning där stadens röd-grön-rosa förslag förverkligas. Vi passerar då en yttersta smärtgräns där tilltron till samhället och rättvisan kommer lida stor skada. Priset för detta är större än att låta återvändare bara ”driva omkring”.

Vi måste vi också fråga oss vilka av de som reser iväg på sina jihadresor som överhuvudtaget skall tillåtas återvända. För de som inte är svenska medborgare borde beslutet vara ganska givet tycker man, om man nu är så orolig över vad som kan inträffa i vårt land. I övrigt borde åtgärder utredas snabbt och resolut, åtgärder som inte innefattar ”gräddfiler”.

Det som också förvånar i denna affär är regeringens agerande, eller rättare sagt brist på agerande. Att sabla ned förslaget från de röd-grön-rosa i Stockholms stadshus borde inte vara politisk känsligt för Löfvén och definitivt inte för Kinberg Batra i oppositionen. En förkrossande majoritet av väljarna skulle stå bakom ett sådant beslut. Det enda som regeringen skulle riskera på att skrinlägga förslaget skulle vara en och annan sur krönika i tidningarnas kulturdel, samt att ta ett skutt uppåt i opinionen. Löfvén behöver bara sträcka upp handen och ta den lågt liggande frukten mitt framför näsan på honom. Det är obegripligt att han ännu inte gjort det. Statsministern kan inte köra över fullmäktigegruppens beslut kanske någon invänder? Jo då! Göran Persson gjorde det med vällust när han drev igenom trängselskatten i Stockholm och stoppade planerna på en flygplats i Grödinge, för att nämna ett par exempel. Göran Persson var kanske bufflig, men han var en statsman och en ledare. Dit har Stefan Löfvén långt kvar till.

Annonser
Det här inlägget postades i Juridik, Sverige. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Löfvén missar en given chans att kliva fram som ledare och statsman i frågan om återvändande jihadister

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s