Anförande forskning i kammaren 7 april


Jag lägger ut mitt anförande i betänkandet om forskning då det drar upp riktlinjerna för vår forskningspolitik de närmaste åren. Jag vet inte hur många som orkar läsa hela anförandet men vår politik bör ju presenteras.

Forskningsanförande april 2016

Vi yrkar på reservation 13 (forskningsreaktor) och reservation 8 (genusforskning) (2015/16:1644).

Sveriges välstånd vilar i hög utsträckning på innovationer i det förflutna. Sålunda beror vårt välstånd i framtiden på om vi kan upprätthålla vår förmåga att tänka nytt och tänka bättre. Situationen idag ska varken svartmålas eller skönmålas. Sverige har fortfarande innovativa företag som konkurrerar på den internationella marknaden och Sverige ligger relativt väl till i ett internationellt perspektiv vad gäller statlig forskningsfinansiering.

Vi investerar nästan 3,5 procent i FoU – förvisso en minskning från 4,0 procent år 2001 av dessa 3,5 % står näringslivet för ungefär 70 procent. Ett bra riktmärke för forskningsmedel är 4-procentsmålet anser vi.

Ett problem är dock att företag i allt högre grad satsar sin forskning utomlands. Vi borde utreda vad vi kan göra, skattemässigt och annat, för att behålla en större del av vår forskning inom landet. Det kan röra sig om förhållandevis enkla åtgärder som har stor effekt.

Vi vill först betona att framgångsrik forskning i grunden är beroende av att hela utbildningskedjan fungerar, från förskolan upp till högskolans forskarutbildning. Flera här kommer säkert påtala detta, men jag menar att detta är vår största utmaning i dag. Det här är allvar. Vi har en utbildningskedja som inte presterar som vi skulle önska, och till slut drabbar det spetsforskningen också. [SACO]

Vi har självständiga högskolor i Sverige, något som hyllas i olika tal och i skrifter. Vi menar att det måste finnas en balans mellan högskolornas självständighet och statens styrning, i alla fall när det gäller samhällets behov. Det handlar till stor del om skattepengar här. – Statens styrning kan t.ex. ske genom satsning på strategiska forskningsområden eller genom kontrakt mellan högskolorna och staten, vilket sker i en del andra länder.

Det finns också områden där högskolornas experter skall ha beslutsmakten och statens byråkrater inte skall ha så stor makt. Det gäller självklart områden då där utomstående saknar tillräckliga kunskaper som t.ex. utbildningars upplägg och liknande. Vi anser att vi borde titta över beslutsfattandet på våra högskolor en gång till.

När det gäller de tjugotalet strategiska forskningsområden som i huvudsak beslutades om i förr-förra forskningsproppen och justerades/utökades i förra proppen så tycker vi att områdena är tämligen väl avvägda och rimliga. Det är områden som i huvudsak kan tänkas ge stor samhällsnytta inför framtiden.

Vi anser dock att vi måste ha ett program för forskning kring nästa generations kärnkraftverk. – Vindkraftverk och solsceller i alla ära, men skall vi kunna förse vår tunga industri med kraft så måste vi ha någon energikälla som levererar stora mängder el kontinuerligt, säkert och stabilt.

Kärnkraften släpper ut mycket lite koldioxid och är miljövänligt. Det finns inget annat långsiktigt svar än kärnkraft om vi vill behålla vårt välstånd på nuvarande nivå. Skall vi vara med i matchen så måste vi forska på säker och effektiv teknik självklart. Vi satsar följaktligen 25 mnkr innevarande budgetår för att sedan satsa 150 mnkr per år framöver på en forskningsreaktor.

Utskottet anser enligt betänkandet att ” ingen anledning finns att ställa sig bakom motionsyrkanden om att utreda eller på andra sätt verka för byggandet av en forskningsreaktor i Sverige .” Kan nämna att redan nu finansierar vi en termonukleär forskningsreaktor i Frankrike (Tokamak) med 100-tals miljoner kr genom EU-budgeten. Projektet heter ITER och detta projekt kommer sannolikt aldrig producera någon kommersiell energi. Vi lägger inga pengar på det som kommer att fungera, inte ens i samarbete med andra nationer, men massvis av skattebetalarnas pengar strösslar vi över ett projekt som förmodligen aldrig kommer till direkt nytta. Mina damer och herrar, här har jag en glasklar åsikt, VANSINNE! [ITER forskningspropp 230 mnkr 2013, tillägg EU budget, sid 24, 180,]

I övrigt anser vi att lämpliga strategiska forskningsområden är det som vår ekonomi till stor del vilar på, nämligen stålindustri-verkstad, telekom, cellulosa. Men redan i dag är en del av detta strategiska satsningar. Dessa områden bör vi fortsätta satsa på, långsiktigt och uthålligt. Det kommer garanterat betala sig. I vår budget satsar vi 250 mnkr per år (mer än regeringen) i ett forskningsinitiativ som i huvudsak berör dessa områden.

Sverige har förhållandevis liten del av forskningsresurserna i form av basanslag. Vi borde som strategisk utgångspunkt öka basanslagen så att det långsiktigt närmar sig 60 procent av våra samlade forsknings resurser. Internationella undersökningar visar att satsningar på basanslag förräntar sig väl över tid. Detta skulle vad jag erfarit, också ge tryggare karriärvägar för forskare som då slipper ägna en massa tid åt att söka forskningsanslag.

[SUHF internationella översikt].

Det är också viktigt att vi satsar på kvalitet i ställer för kvantitet. Sven Stafström Vetenskapsrådet sade att ”vi behöver inte fler forskare i Sverige” slut citat. Vi behöver långsiktiga anställningar för de duktiga forskare vi får fram. Det är snarare så, utökat basanslag skall användas. [SACO] [RISE] [Vinnova]

Fram tills nu tror jag de flesta av oss är ganska överens, undantaget kärnkraften, nu till det vi inte är överens om. Det gäller kvaliteten på vissa forskningsområden.

På klimatforskningen måste vi ställa samma krav som all annan forskning. Jag anser att vi skall bedriva en avancerad vetenskaplig klimatforskning, precis som vi forskar inom alla andra områden. Men denna forskning skall ha samma krav på kvalitet som t.ex. partikelforskning. Dessutom skall det helst tas ett samlat grepp om forskningen så den inte fragmenteras i det oändliga. [RiR 2012:2].

Vi har en ganska skarpt formulerad motion angående konstnärlig forskning. Det kanske inte går att utvärdera konstnärlig forskning på samma sätt som övrig forskning p.g.a. ämnets särart. Men vi borde åtminstone utvärdera och diskutera vad vi lägger en hel del skattepengar på. Vilka krav skall vi ställa? Eller är det så att de konstnärliga disciplinerna är utforskande och kreativa i sig själva. Kan vi lägga hela summan på konstnärlig utbildning i stället? När jag som polsek tittade på en del K-forskning så verkade många saker väldigt krystade.

All genusforskningen håller inte heller måttet och det är märkligt att vissa avhandlingar blivit godkända, avhandlingar på ren Macchiarini-nivå faktiskt. Här tycker vi att kraven borde stramas upp ordentligt. Det finns bra och relevant genusforskning också. Den har vi inget emot självklart. Herr talman, det verkar som om kraven sätts lägre på vissa omhuldade forskningsområden. Detta tycker vi är fel.

[Slagen dam 2001 Eva Lundgren] [doktorsavhandlingen ”Rum, rytm och resande: Genusperspektiv på järnvägstationer” Linköpings Universitet ref SvD]

Vi vill också utreda möjligheterna att slå ihop olika myndigheter som fördelar forskningspengar för att få ett mer samlat och målinriktat grepp över strategiska satsningar, samt för att minska förvaltningskostnaderna. Det kanske går att både spara resurser och att få en mer samlad satsning genom att slå ihop vissa institut. Detta borde utredas.

Slutligen herr talman vill vi se över möjligheten att koncentrera olika typer av forskning till olika högskolor (mer än i dag). Alla högskolor behöver inte syssla med all forskning. Vissa mindre högskolor kan med fördel samarbeta med större universitet vad gäller forskningsbiten. Vi skall koncentrera viss forskning till de högskolor där det redan i dag bedrivs den bästa forskning, för att på EU-språk, skapa en ”kritisk massa” för avancerad forskning.

Annonser
Det här inlägget postades i Alt & Misc, Utbildning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Anförande forskning i kammaren 7 april

  1. Stenkvist skriver:

    Just genusforskning var det någon som högg på ”skall jag avgöra vad som är brta eller dålig genusforskning”? Nä, men om inte någon eller några någonsin avgör vad som är dåligt eller bra så innebär det att vi per definition skulle släppa igenom allt.

  2. Jag tycker den var bra skriven av dig och känns ovanligt att någon med liknande åsikter som mig själv kan nämna genus forskning utan att explodera i förlöjliganden och hånfullhet. Jag anser att dom bra delarna av genus forskningen drunknar i de dåliga. Det gör all forskning om man inte stramat åt kraven. En gång i tiden hade vi under sossarnas ledning rasbiologi, forskning om raser. Rasbiologin tog verkligen inte slut med Hitler som en del verkar tro utan fortsatte långt efter. Den stramades inte heller upp och urartade i rasförädling, alltså det räckte inte med att vara ”vit” och orsakade mycket lidande bland vårt eget folk (tvångs steriliseringar och tvångsaborter mycket långt gångna). Genus forskning är nytt och har inget förtroende kapital i botten. Då är det extra viktigt att vaga delar får falla bort och de starka delarna får utvecklas. Just nu är det nästan tvärtom med en media som ger utrymme till väldigt ovetenskapliga delar.

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s