Inte bara Miljöpartiet är utsatt för infiltration


Ett senkommet ståhej (uppgifterna har funnits länge) utan like har uppstått när det uppdagades (Aftonbladet) att Mehmet Kaplan hade haft täta kontakter med obskyra grupper som det turkiska Grå vargarna och det islamistiska Milli Görüs. Debaclet har fortsatt när en lärjunge till Kaplan, Yasri Khan, vägrade ta en kvinnlig reporter i hand (SVT). Vårt första feministiska har alltså höga representanter som vägrar hälsa på kvinnor med handslag. För ett par år sedan hade kanske Miljöpartiet klarat sig från en större skandal, men inte i dag. Miljöpartiets urusla krishantering bekräftar snarast den mediala ”gullning” som partiet åtnjutit under lång tid. MP var fullständigt ovana vid att hantera mediala kriser. De har till skillnad mot andra partier, inte behövt lära sig hantverket.

trojansk häst

MP-gate gäller dock inte bara Kaplan och Khan som verkar hysa rätt radikala muslimska åsikter. I t.ex. Haninge har en muslimsk falang kuppat fullmäktigegruppen och tagit över den fullständigt. De kvarvarande mer klassiska mulleliknande miljöpartiserna har blivit utmobbade och uträngda enligt initierade uppgifter. Om man inte som fanatiska lottospelare blint tror på slumpen så börjar man kanske skönja ett mönster med alla dessa mer eller mindre fanatiska muslimer, som tagit sig upp i just Miljöpartiet. Är de alla också fanatiska miljövurmare dessa islamister? Något stämmer inte och hade vi grävande journalister på riktigt skulle de gräva i just detta. När Expo beskriver det hela som en lång rad olyckliga sammanträffanden kan det ställas fram som ett utmärkt exempel på svensk naivitet när den är som allra mest verklighetsfrämmande. Och deras slutsats bär politiska förtecken självklart, ”ser du ett mönster är du islamofob”. Det fungerar inte längre Expo, det fungerade i går, inte i dag.

Vårt demokratiska system är sårbart för grupper med kanske en annan syn på demokrati, makt och lojalitet. Moderaterna i Botkyrka har hårdhänt fått erfara det (AB) [flera artiklar i ämnet har försvunnit från nätet]. Ja Sverigedemokraterna har också fått erfara det. För ett antal år sedan ville en grupp Kaldéer ansluta sig till SD i Södertälje. Allt verkade väldigt bra i början och om vi fick en person som närmast var att betrakta som klanledare med oss, skulle hela den kaldéiska diasporan ansluta sig. Vi kände oss besvärande redan där. Så är det ju inte meningen att demokrati skall fungera riktigt. Men vi ville så gärna visa att vi var öppna för alla. Att vi inte gjorde skillnad på någon oavsett härkomst och att alla var välkomna som delade våra idéer. Så vi inledde ett ganska omfattande samarbete.

Det var just det med att dela värderingar och idéer. Nog var de konservativa alltid. Snart nog upptäckte vi att homosexuella betraktades på ett helt oacceptabelt sätt. Vi förklarade för oss själva att det var kulturella uttrycksätt, vi skulle skola in dem. Sedan detta med muslimer. Ja, vi vill inte att samhället påverkas i muslimsk riktning, ja vi undrar hur många muslimer kan få sin asylprövning godkänd. Men att avsky varje enskild muslim. Återigen, här måste en inskolning ske, tänkte vi. Därefter kom detta med pengar, positioner och klantänkande. Lojaliteten var inte mot partiet eller dess åsikter, utan först och sist mot den egna diasporan. Det blev droppen. Tack och adjö. Och det kanske är just vad Miljöpartiet borde gjort för länge sedan.

Jag menar att detta är ett problem för samtliga partier i Sverige. Vi vill gärna vara öppna och välkomnande för alla grupper från alla jordens hörn. Det skall vi vara också, men det finns tyvärr en prislapp. Vi är ytterst sårbara för slipade grupper som gärna vill ta genvägar att driva sina egna intressen, på tvärs emot partiprogrammen. Det kostar mycket pengar och arbete att starta ett eget parti för att driva sina intressen. Olika grupperingar förstår kanske också att de aldrig kan komma över riksdagsspärren. Svaret blir då att genom etablerade partier driva sina intressen. Det behöver dessutom inte vara fel, bara det sker öppet och är medlemmarnas vilja. Men problemet är när det sker i det fördolda, är mer av rena infiltrationsförsök. Fridolin och Romson får förklara vad Miljöpartiet står för, så får väl medlemmarna förhålla sig till det helt enkelt. Och media bör gräva lite djupare än att bara avslöja märkliga feministiska avarter. De bör kanske ställa sig frågan, hur sårbart är vårt partisystem?

UPPDATERING:

Efter att jag plitat ner min artikel så läste jag en artikel i Expressen som tangerar det jag skrivit om och bör därför länkas: Expressen.

Annonser
Det här inlägget postades i Demokrati, Ideologi - politik. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Inte bara Miljöpartiet är utsatt för infiltration

  1. Rolle skriver:

    Eller Miljöpartiet de Gröna och blåögda

  2. mgonja skriver:

    Varför inte Shiapartiet?

  3. Ping: Kaplan: ”på köpet” | Jan Millds blogg

  4. Tage Sundin skriver:

    Måhända borde Miljöpartiet byta namn till Miljöpartiet Islamisterna?

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s