Den kreativa klassen – hur Miljöpartiets tappade sin ideologi för trender


Det är intressant att läsa Miljöpartiets alla krokiga vägar till regeringsmakten i boken ”Vi blev som dom andra” av Maggi Strömberg. Miljöpartiet är på sätt och vis inte som de andra partierna, det ÄR annorlunda, med alla sina ideal och bångstyriga medlemmar. Samma sug efter karriär och framgång som finns i de övriga partierna finns dock i Miljöpartiet, vilket självklart skapar spänningar som Strömberg beskriver på ett utmärkt sätt i sin bok.

Många undrar hur det kunde komma sig att Miljöpartiet och Fridolin med sin starka feministiska profil kunde hamna så snett i den senaste i den nyligen uppmärksammade ”handskakningsskandalen”. Svaret är delvis att partiet tappade sitt ideologiska kompass mot starka trender i den politiska sfären. Så här skriver Strömberg på sid 179 i sin bok.

”Det var inte bara i Sverige det syntes hipsters överallt. De fanns i storstäder i hela världen. Den amerikanska sociologiforskaren Richard Florida kallade den här gruppen för den kreativa klassen. Hans teori, som varenda stadsutvecklare tog fasta på, var att kreativa människor som arbetar inom till exempel kultur och medier bidrar med innovationstänk och drar med sig de viktiga framtidsföretagen, som garanterar stadens tillväxt. Dessa blev kommunchefers och politikers gullegrisar, och alla ville locka dem till sina städer med hjälp av ett rikt kulturliv och trendiga bostadsområden. Av någon anledning tycktes de alltid vara miljöpartister. ”

Detta var alltså en trend i hela västvärlden, som miljöpartiet hängde på och gjorde till sitt ”spinn”. Med denna utveckling gjorde MP sitt intåg i storstäderna. De flesta väljarna återfanns (återfinns) på ställen som Södermalm, inte på landsbygden. Samtidigt drogs Miljöpartiets ideologiska riktning åt det som kallas ”öppenhetsdimensionen” vilket innebär att fokus drogs till fri invandring eller i alla fall en mycket generös sådan, samtidigt som ”antirasism” blev centralt i politiken. Med denna utveckling kom det som vissa statsvetare kallade GAL-TAN. En motsättning inom den politiska sfären mellan ”Grön, Alternativ, Libertariansk mot Traditionell, Auktoritär, Nationalistisk. Efter att Wetterstrand och Eriksson lämnat över till Fridolin och Romson blev det väl inte så mycket av med det libertarianska. Fridolin och Romson var betydligt mer till vänster, eller blev det i alla fall i.o.m. regeringssamarbetet.

09MP-11

Saken var den, vilket t.o.m. spinndoktorer i olika partier till sist insett. Att innan valet 2014 låg alla partier i Sverige på GAL-skalan, förutom SD som låg i ensam majestät på TAN-skalan. Egentligen ett drömscenario, inte för MP utan för SD, vilket också visade sig i valet 2014. I slutänden var det inte MP som gick emot strömmen, stod för sin egen ideologi, det var SD. MP blev trendpartiet som alla ville gulla med. Finns bara en liten hake. Med ”alla” menas vissa högljudda grupper som ofta får genomslag i media, samt media och den politiska klassen. Som tur är har dessa bara en röst var på valdagen, precis som alla andra.

Det är snarast i denna kontext man skall se hur Miljöpartiet kunde bortse från så enkla regler som att dess företrädare inte skakar hand med kvinnor. De hade lurats tro att det hörde till ”öppenhetsdimensionen”. Det kanske t.o.m. gjorde det under en tid, men tiderna förändrades och TAN-dimensionen vann på kort tid mark i Sverige. Plötsligt passerade inte en sak som att vägra skaka hand med kvinnor utan våldsamma protester. Miljöpartiet hängde inte med. Och visst, det gick snabbt med vindkantringen till en mer konservativ politik i vårt land.

Till slut undrar jag själv hur Miljöpartiet kommer undan med sin immigrationspolitik samtidigt som de säger sig vilja satsa på skolan. Enbart invandringen under hösten 2015 har skapat stora hål i regeringens höstbudget, som justerades under vårändringsbudgeten. Enbart i utbildningsbudgeten (område 16) har det dragits in 907 miljoner kronor. Detta explicit p.g.a. en miljöpartistisk immigrationspolitik. Frågan medierna skulle ställa är, hur skulle budgeten se ut med en konstant miljöpartistisk immigrationspolitik?

Annonser
Det här inlägget postades i Ideologi - politik, Immigrationspolitik. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Den kreativa klassen – hur Miljöpartiets tappade sin ideologi för trender

  1. Bengt Långberg skriver:

    Vilken ”miljö” står miljöpartiet för?

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s