Att ta ansvar innebär att man går emot strömmen när den är som starkast, inte att man vänder när vinden håller på att vända


Jag tänkte inte skriva något om att vara rebell, äkta eller kopia. Sammantaget alla de artiklar, tal och annat jag tagit del av sista dagarna gör jag det i alla fall, i en som jag hoppas, mycket kort bloggpost (man vet aldrig vart det slutar). I en lång DN-artikel tycker väl jag, subjektivt måhända, att Hanif Bali vill framställa sig som rebell, en som vågar säga det andra inte vågar och som gärna går emot strömmen. Utan tvekan har han vunnit framgång i de sociala medierna på denna profil, men blivit petad från uppdrag av Kinberg Batra (hur än beslutet togs formellt).

OK. Låt oss då rekapitulera historien lite. När Hanif Bali böjde sig för den tolerante Reinfeldts svidande partipiska (vilket han i princip erkänner själv) så stod jag och mina partikamrater på gator och torg, utsatte oss för både våld och massvis av de epitet DN tar upp i sin artikel, gång på gång på gång. Vi, mina partikamrater och jag, riskerade anställningar, grannars smälek, sociala relationer och hembesök av AFA. Allt detta medan Moderaterna, Reinfeldt, Hanif Bali och resten av riksdagspartierna rabblade obegripliga ramsor om ”allas lika värde”.

2014-03-11-21-54-53_afa_antifa_vanstern_vansterdragg

Vi, inga andra än vi, sade det som alla pratade om vid köksborden, det alla såg mitt framför ögonen och vad som var uppenbart för varje utländsk observatör, att vår immigrationspolitik var helt vansinnig. Denna politik höll Moderaterna fast vid så länge de satt i regeringsställning. Inte ett ord, inte en stavelse, att det kunde ligga något i vår kritik av immigrationspolitiken. Bara rasistepitet och andra epitet, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad. Samma sak i tidningar och övrig media. Vi trodde inte på ”allas lika värde” när vi påstod det i princip alla påstår nu. Vi fick löpa gatlopp i medierna, i samtliga tidningar, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad. Några av oss orkade inte längre, gav upp det de innerst inne trodde på. Några av oss stannade kvar ändå, allt medan media hånade oss för tomma stolar.

Jaha, i dag har väl nästan alla partier erkänt att det åtminstone finns några gränser, och att en viss begränsning av immigrationen inte behöver betyda att man är emot ”allas lika värde”, om nu någon ens vet vad det betyder. Vindarna har åtminstone delvis vänt. Moderaterna har övergett sin gamla generösa immigrationspolitik och vill gärna framstå som ”ansvarstagande”. Fram träder nu ”rebeller” som har ett obekvämt, eller kanske ohyfsat språkbruk. Rebeller som den frispråkige Hanif Bali. Du får gärna vara rebell för mig Hanif, men i mina ögon var du det en mandatperiod för sent. Liksom hela det moderata partiet. Att ta ansvar innebär att man går emot strömmen när den är som starkast, inte att man vänder när vinden håller på att vända.

Annonser
Det här inlägget postades i Demokrati, Ideologi - politik, Immigrationspolitik. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att ta ansvar innebär att man går emot strömmen när den är som starkast, inte att man vänder när vinden håller på att vända

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s