När romarna försökte erövra Skottland


Calgacus

Calgacus

När romarna hade lagt under sig de brittiska öarna upp till skotska gränsen började de genast kasta blickarna på Kaledonien (Skottland). Den romerske generalen Agricola erövrade lågländer med lätthet (upp till floden Forth). Med högländerna blev det en helt annan sak. Där slogs britannierna (Tacitus kallade folket det) bittert mot romarna och förde gerillakrigföring. Till slut bestämde sig dock britannierna för att möta romarna i ett stort slag. Härföraren hette Calgacus och höll detta till till sina mannar.

We, the choicest flower of Britain’s manhood, were hidden away in her most secret places. Out of sign of subject shores, we kept even our eyes free from the defilement of tyranny. We, the most distant dwellers upon the earth the last of free, have been shielded until today by our very remoteness and by the obscurity in which it has shrouded our name… Let us then show, at the very first clash of arms, what manner of men Caledonia had kept in reserve.

Därefter avslutade Calgacus brandtalet inför den kommande striden

On then, into action; and as you go, think of those that went before you and those that shall come after.

Britannierna (kelter och Pikter) förlorade slaget och de fick fly hals över huvud. Dock fick Agricola retirera eftersom Rom inte hade resurser att hela tiden strida och bevaka erövrade områden. Det kostade för mycket att hela tiden ligga i beredskap och de fick aldrig grepp om högländerna. Till slut retirerade romarna även från det skotska låglandet (Lothian) eftersom de tröttades ut av ideliga attacker som ofta kom när de minst anade det. Britannierna vann till slut över romarna fast de var chanslösa i ett enskilt slag. Precis på samma sätt som Sverige är chanslöst mot stormakterna i enskilda slag kan ett starkt försvar göra det för dyrt och resurskrävande att invadera landet.  Det fungerade under kalla kriget och det lär fungera i framtiden också om vi bara rustar upp försvaret och stärker den allmänna försvarsviljan.

Annonser
Det här inlägget postades i Historia, Ideologi - politik, Sverige. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till När romarna försökte erövra Skottland

  1. Rune skriver:

    Av citaten att döma så behärskade de engelskan redan på den tiden.

    • Stenkvist skriver:

      De gjorde de sannolikt inte utan pratade en obegriplig keltisk dialekt som vi inte skulle förstå ett ord av. Uppgifterna om talet kommer ursprungligen från Tacitus och han har väl förhört sig med den romerska armen får vi anta. Citaten är hämtade från boken The Picts [isbn 978 1 78027 403 4] av historikern Tim Clarkson där han på sidan 16 skriver ned talet i citatform. Han påpekar också osäkerheten när det gäller denna typ av uppgifter, där de enda säkra uppgifterna vi har är arkeologiska fynd, allt annat kan ju ha påverkats av historiens gång. Eventuella klagomål ställes med fördel direkt till Clarkson. Jag garanterar att citaten stämmer med originalet. Kuriosa den som formgett bokomslaget heter Mark Blackadder.

  2. Stenkvist skriver:

    Tack för boktipset. Hittade en bokhandel i Edinburgh som har massvis med historiska böcker om Skottland med omnejd. Den ligger ganska lång ned på Royal mile. Skall kolla exakta adressen nästa gång jag är där. Just nu läser jag The picts av Tim Clarkson.

  3. MartinA skriver:

    Jag tror att romarnas ockupationsmetod endast förmådde ockupera stadskulturer. Det var därför de koloniserade gallien, men ej koloniserade germanien.

    • Stenkvist skriver:

      Ja, så kan det vara.

      • MartinA skriver:

        Jag har läst en hel del om det här. Jag har lyssnat på ”A history of rome” som är en väldigt lång podcast serie. Jag har läst olika böcker om Roms historia.
        Men hjälpsammast har varit Peter Heathers ”Empire and barbarians”. Jag kan varmt rekommendera den boken. Den förklarar så mycket. Och den försöker använda historien för att förstå vår egen tid. Folkvandringstiden var också en tid av massmigration. Och var stammarna folk? Eller affärsprojekt, såsom efterkrigstidens historiker velat göra gällande?
        Han landar litet mitt emellan. Boken är rätt knölig att läsa men verkligen verkligen värt det, tycker jag.

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s