Case-journalistiken är tillbaka


Vi som har kommit en bit upp i åren minns säkert fallet med familjen Sincari, den mest mediala utvisning som förmodligen skett någonsin i något land. En familj som fått sitt uppehållstillstånd på falska grunder skulle utvisas. Det blev en medial uppståndelse utan dess like och efter utvisningen, som till slut genomfördes, backade den dåvarande regeringen direkt när media satte strålkastarljuset på ett utvisningsärende. Media påverkade hela Sveriges immigrationspolitik med hjälp av att uppmärksamma ett fall. Efter fallet Sincari tog media för vana att uppmärksamma utvisningsfall, vilket påverkade politiken ytterligare.

Redaktionerna på våra mediebolag med dess ledningar är dock inte folkvalda, det är inte deras uppgift att styra Sveriges politik. Redaktionerna behöver inte ta ansvar för vare sig välfärden eller andra effekter av den förda immigrationspolitiken. Dessutom kan media, t.ex. SVT, gladeligen visa hur hårt våra nya striktare regler för immigration och asyl slår mot någon enskild, för att i nästa inslag visa hur det saknas resurser till vår äldreomsorg eller skola. De reflekterar inte ens över att det kan finnas ett samband mellan de två inslagen och att deras egen rapportering är direkt motsägelsefull i dess effekter.

Som fallet med familjen Sincari också visade bemödar sig inte mediebolagen eller ens Public Service att belysa fallen objektivt, ur skilda perspektiv. Familjen Sincari hade t.o.m. ljugit om från vilket land de kom ifrån för Migrationsverket, något som media underlät att ens nämna när fallet rasade som värst i våra medier.

Klipp ur Kjöllers ”En halv sanning är också en lögn”

Kjöller "En halv sanning..."

Kjöller ”En halv sanning…”

Inte nog med det. Ett förfalskat dokument gavs uppmärksamhet, ett dokument som visade att någon hade ljugit om att familjen Sincari var förföljda.

Kjöller "En halv sanning..."

Kjöller ”En halv sanning…”

Nu efter regeringens hårdare politik på immigrationsområdet verkar det Kjöller kallar ”case-journalistik” se en renässans. Häromkvällen i Aktuellt blev Morgan Johansson pressad av Anders Holmberg på vad han skulle säga till dem som fått tillfälligt uppehållstillstånd. En minister har aldrig blivit pressad på vad han skall säga till äldre som inte får vård, skolbarn som inte får tillräckligt med hjälp eller psykisk sjuka som överlevt ett självmordsförsök och inte fått den hjälp de flesta tycker skulle vara rimlig. Däremot skall Johansson svara på vad han personligen skall säga till asylsökande som fått tillfälligt uppehållstillstånd och lämnat kvar sina familjer i hemlandet.

En regering skall förvalta hela landet med dess befolkning. Regeringen skall se till att de äldre får det de har rätt till efter att ha slitit och betalat skatt hela livet, de skall se till att skolan fungerar, att sjukvården inte går på knäna och polisen kan sköta sitt jobb så medborgarna känner sig trygga. En regeringen måste väga effekterna av sin migrationspolitisk. Och Public Service borde inte bara göra journalistik av enskilda tragiska asylfall. SVT, SR och andra PS-bolag borde också undersöka och belysa vilka effekter migrationspolitiken har på det övriga samhället. Något som inte sker i dag.

Kjöller "En halv sanning.."

Kjöller ”En halv sanning..”

 

 

 

 

 

 

Det är tragiskt att case-journalistiken är tillbaka. Det är skadligt för samhället och det är demokratiskt direkt osmakligt. Moderaterna har som bekant svängt i sin förut så oansvariga immigrationspolitik och redan har Hanif Bali (som i.o.f.,s. Kan vara en smula provocerande) kallats ”brunråtta” av kända krönikörer och samhällsdebattörer.

karin-sedvall

 

Den moderate sakkunnige i immigrationsfrågor Karin Sedvall ser det naturligt med ”många reportage om människor som skall utvisas”. Jag tror hon är rädd för vad som komma skall, nu när M svängt i migrationspolitiken och Reinfeldts politik är ett minne blott. Borta är de mediala ryggdunkningarna från södermalmsetablissemanget. Nu stundar tuffare tider och då duger inte Sedvalls defensiva inställning. Det är vi politiker som fattar besluten och tar ansvar för helheten, det är inte redaktionen på Agenda SVT. Ansvariga politiker skall inte låta sig styras av argsinta men verklighetsfrånvända medieaktörer som sällan avviker från området mellan Södermalm och TV-huset. Till skillnad från den tid när reportage från fallet Sincari översvämmade mediekonsumenterna så måste vi belysa vad vissa media-aktörer sysslar med och angripa det kraftfull. Och här måste SD, M och faktiskt också Socialdemokraterna hjälpas åt för att en gång för alla räta ut det som krokigt har blivit.

Annonser
Det här inlägget postades i Immigrationspolitik, Juridik, Sverige. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Case-journalistiken är tillbaka

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s