Multikulturalism omöjliggör muslimsk integration


I senaste numret av Axess recenserar Eli Göndör boken ”Why Muslims Integration Falls in Christian Heritage Societies ” Det är några riktigt intressanta slutsatser som författarna, genom idoga multivariabla studier kommit fram till. Speciellt med hänsyn taget till den debatt om integration och mångkultur som förts och förs i vårt land. Slutsatserna i boken, som är skriven av forskarna Claire L. Adida, David D Laitin och Marie-Anne Valfort går på tvärs mot vad många svenska debattörer och politiker med manisk frenesi för fram i debatten. Enligt Göndör så har forskarna gått minutiöst till väga för att få fram de resultat de för fram i boken.

Vi citerar ett stycke från recensionen i Axess:

Hård kritik får framför allt den multikulturella politiken. Underlaget för kritiken är Multiculturalism Policy Index (MPI) som följer den multikulturella utvecklingen i 22 europeiska länder. Indexet kontrollerar i vilken omfattning olika länder har implementerat en multikulturell politik avseende exempelvis hemspråksundervisning, representativitet på etnisk grund, finansiering av organisationer som är etniskt eller religiöst definierade eller åtgärder avsedda att gynna minoriteter som anses missgynnade.

I de länder som har bedrivit mer assimilerande och mindre multikulturell politik har skillnaderna mellan muslimer och kristna minskat. Därmed reduceras både den irrationella aversionen [aversionen mot främmande folkslag grundade på icke faktiskta orsaker. Min anm.] och den rationella misstänksamheten [misstänksamhet grundade på faktiskta orsaker, som t.ex. överrepresentation i viss brottslighet. Min anm.]. Detta får till följd att känslan hos muslimer av att vara diskriminerade minskar. Å andra sidan ökar det viljan till ansträngning avseende språkkunskaper och liknande. Det får i sin tur en direkt effekt på inkludering och arbetsmöjligheter, vilket bryter diskrimineringens jämviktsläge.

9780674504929_200x_why-muslim-integration-fails-in-christian-heritage-societiesForskarnas slutsatser går helt på tvärs mot den politik som svenska politiker så ivrigt förfäktat. De debattörer som rest invändningar mot den mångkulturella agendan, vilket i vårt land tagit sig uttryck som naiv ”snällism”, har bemötts med mindre trevliga epitet. Trots detta visar denna forskning att kritikerna av det mångkulturella projektet har haft rätt, och ”snällismerna” med sin politik har förvärrat problemen. Detta stödjer tesen att den som på kort sikt vill verka ”snäll” med sina förslag, på lång sikt bara ökar problemen, även för den omhuldade gruppen faktiskt. Det författarna menar med ”diskrimineringens jämviktsläge” är att misstänksamhet mot främmande folk och kulturer befästs genom att dessa grupper känner sig diskriminerade och då tappar motivationen att lära sig språket, söka arbetet etc. Detta blir då en ond spiral där majoritetsbefolkningen misstänksamhet hela tiden bekräftas. För att bryta denna onda spiral är författarnas rekommendation klar och lyder enligt följande:

Det görs bäst genom att inrikta integrationen mer mot assimilation och i princip begrava det multikulturella projektet, inte minst därför att det cementerar skillnaderna som befäster ömsesidig separationsvilja och diskriminering. 

Att svenska politiker och debattörer snabbt skall anamma dessa slutsatser är att hoppas på för mycket. Den svenska politiken på området vilar i hög grad på dess företrädares behov av att framstå som ”goda”. Detta behov överskuggar, medvetet eller omedvetet, själva resultaten och effekterna av den förda politiken. För att komma tillrätta med den felaktiga integrationspolitik vi för i Sverige måste vi först klargöra vad politikernas roll är i samhället, samt skilja på egna behov och samhällets.

Annonser
Det här inlägget postades i Immigrationspolitik, Kultur. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Multikulturalism omöjliggör muslimsk integration

  1. Lars Åhlin skriver:

    Eli Göndör är alltid pålitlig, såtillvida som att han alltid skriver om viktiga ämnen. Han skriver (i styckena innan de som du citerar) att Adida m fl har funnit att det både finns ett ”irrationellt ogillande”, dvs fördomar, mot muslimer bland ”kristna fransmän”, och att det finns en rationell misstänksamhet, grundad (om jag förstått framställningen rätt) på beteendet hos den person mot vilken attityden mäts.

    OK, så kan man kanske uttrycka det. Det framgår inte av Göndörs artikel om forskarna diskuterat och förhållit sig till begreppet ”statistisk diskriminering”, dvs den helt rationella tendensen att när man ska förhålla sig till en viss person använder stereotyper för den grupp han/hon hör till, tills dess att man själv lärt känna personen – att då hålla fast vid stereotypen är både rasistiskt och destruktivt, naturligtvis. Jag gissar att forskarna, om de tagit hänsyn till den osäkerhet som ju ofrånkomligen finns när man ställs inför obekanta, hade funnit att nästan alla attityder hos fransmän hos muslimer är rationella.

    Det här skrivna innebär inte att jag tror att assimilering är omöjlig för muslimer i Europa. Men en muslim som vill engagera sig i samhället – något jag hoppas allt fler vill – har en större uppförsbacke än andra. Bara de inser detta och förstår att det i krönet på backen ändå finns ett gott liv så är allt väl.

    • Stenkvist skriver:

      Jag tror, hör och häpna, att det är fullt möjligt för muslimer att integreras i Sverige och väst. Men det gäller att tala om från början vad som gäller. Finland lyckas säkert mycket bättre än Sverige. Artikeln finns i Axess och är klart läsvärd. Där får du nog svar på flera av dina frågor.

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s