Juluppropet kommer inte bli ett påskupprop


Så nu var det dags igen. Svenska kyrkan med andra kyrkor har startat ”Juluppropet”, publicerat i SvD. För lite mer än 10 år sedan startade Svenska kyrkan tillsammans med Sveriges Kristna Råd Påskuppropet. Uppropet manade riksdagen att besluta om en generösare asylpolitik samt att ett domstolsförfarande infördes vid beslut om asyl. Initiativtagarna ville också ge amnesti åt de som fått avslag på sin asylansökan. Ärkebiskop K G Hammar blev utsedd till ”Årets lobbyist” för arbetet med denna amnesti. Trots en enorm lobbyverksamhet gentemot de politiska partierna blev det ingen allmän amnesti. Fem av riksdagens partier var för en allmän och total amnesti för de som fått avslag av Utlänningsnämnden (dåvarande Migrationsverket). Socialdemokraterna och Moderaterna var dock emot en sådan amnesti. Trots detta så genomfördes ett beslut som innebar att alla flyktingar med avvisningsbeslut skulle få en förnyad prövning och att särskilda hänsyn skulle tas till flyktingbarnen och deras familjer. Väldigt många fick stanna vid den förnyade prövningen och det hela liknade mest den amnesti som riksdagen sade nej till. Långt innan detta upprop hade Kinberg Batra med flera M lagt en fristående motion om allmän amnesti åt de som fått avslag på sin asylansökan.

Vad vill då ”Juluppropet”? Enligt artikeln, som är diffust skriven, så vill kyrkorna att lagen som nekar familjeåterförening för ”alternativt skyddsbehövande” skall rivas upp, alltså för dem som inte klassas som ”flykting”. Vi skulle med detta förslag återigen få Europas generösaste immigrationspolitik. Dessutom vill uppropet att försörjningskravet för familjeåterförening skall tas bort. Skall Svenska kyrkan stå för försörjningen eller skall skattebetalarna stå för den genom försämrad vård och skola?

Kyrkorna skriver med emfas om ”medkänsla” och ”empati”. Sverige har under lång tid visat både medkänsla och empati gentemot flyktingar och legat långt över övriga EU-länder på denna punkt. Med påföljd att strömmen av migranter vandrat genom hela EU för att komma just till Sverige. De har vandrat genom ett fredligt Europa där de inte utsatts för faror eller övergrepp, ändå sökte de sig till Sverige vars asylsystem i praktiken kollapsade. Kostnaderna för både staten och kommunerna är enorma och går ut över gamla och sjuka medborgare i vårt eget land, medborgare som i många fall betalat skatt och arbetat hela sitt liv. Om nu kyrkorna någon gång kunde ägna en liten empatisk tanke även åt dessa grupper. Riksdagen och regeringen har ansvar för hela samhället, inte bara den del som berör Migrationsverkets verksamhet. Däri ligger skillnaden mellan politiker och kyrkorna.

jesus-amazing-wonderful-painting-image

Det är i grunden inte frågan om att hjälpa flyktingar per se för kyrkorna och undertecknarna av Juluppropet. Frågan gäller just en liten del av hjälpen, nämligen den som handlar om uppehållstillstånd i Sverige. Kyrkorna och speciellt Svenska Kyrkan har aldrig intresserat sig för någon annan hjälp än just uppehållstillstånd. Varför då kan man fråga sig? För att just detta ger flest godhetspoäng? Om det lämnades absoluta garantier på att vi kunde hjälpa 10 gånger så många konfliktdrabbade med samma pengar på något annat vis än just immigration, skulle detta ändå sakna fullständigt intresse för kyrkorna. De har aldrig intresserat sig för någon annan hjälp än just asyl och uppehållstillstånd. Jenny Sonesson beskriver det bra i Dagens Samhälle när hon påpekar att ”Kyrkan ska uppmana oss att hjälpa vår nästa men inte föreskriva exakt hur.”

Juluppropet kommer inte bli något nytt Påskupprop. Det kommer inte bli några 160 000 underskrifter för detta upprop. Riksdagen med dess partier kommer inte låta sig påverkas på samma sätt i dag som 2005, ety de vet att de då kommer tappa väljare. Det går sällan att använda samma trick två gånger och det kommer inte gå att upprepa godhetsargumentet ännu en gång, i alla fall inte med någon större framgång. Om kyrkorna vill agera som politiska kampanjorganisationer utan ansvar för samhället som helhet får de göra det, men riksdag, regering och det politiska systemet är ingen välgörenhetsorganisation. Dessa institutioner måste ta ett helhetsansvar, inbegripet välfärden säkerheten, skolan sjukvården och mycket, mycket annat.

Jag passar också på att önska alla läsare god jul och gått nytt år!

Annonser
Det här inlägget postades i Ideologi - politik, Immigrationspolitik. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Juluppropet kommer inte bli ett påskupprop

  1. Bjarne skriver:

    Väl skrivet och skarpt analyserat! Det var just Jenny Sonesson i Dagens Samhälle som fick mig klarvaken. Hon skrev bra. Den som inte ställer upp på Juluppropet blir inhuman. Svenska kyrkan förstår inte de förutsättningar som ett gemensamt (nationellt begränsat) uppbyggt välfärdssamhälle har. Och det finns andra bättre vägar att hjälpa än generellt givande av uppehållstillstånd.

  2. Gary Aelius skriver:

    Kraftfullt! Inte nog med att Kyrkan vill undergräva välfärden. Dom gör samtidigt sitt bästa med att försvaga Kristendomen i landet. Jesus gråter i sin himmel! Det är lätt att vara generös med andras (folkets) pengar. Hur är det godhet om jag vill spendera andras pengar??? En kyrka utan kompass och i förfall. Vi hoppas på stort valdeltagande och fina valframgångar i kyrkovalet 2017! Vi måste ändra kurs!

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s