Rätten att migrera går självklart inte före välfärdsstaten


I en SvD-artikel med en intervju av Lena Andersson hade rubriksättaren satt rubriken ”rätten att migrera går före välfärdsstaten”. I själva verket handlade bara ett kort stycke i den långa intervjun om just det rubriken basunerade ut. Rubriksättarna vet vad som drar klick. Men frågeställningen är intressant även om slutsatsen är något självklar. Det korta stycke i texten som handlade om migration var följande:

Den mest diskuterade frågan i Sverige under året som gick, är immigrationspolitiken och välfärdsstatens uppgift. Hur ser du på den?

– Att självägandet, det vill säga rätten att migrera, rädda sitt liv och sluta avtal med vem man vill, principiellt går före välfärdsstatens åtaganden för sina medlemmar.

Det finns en självklar rätt att migrera från sitt ursprungsland, anser vi i västvärlden i alla fall. Att immigrera till ett land är en helt annan sak. Alla västländer och i princip alla nationer på jorden har inte fri immigration. Varje nation har dessutom suverän rätt att bestämma vilka regler som skall gälla och vilka som skall få tillåtelse att immigrera. Det finns inte ett enda internationellt avtal som säger annat.

lena-andersson

Detta med att vara ”självägande” är ju inget som gäller över allt annat i vårt samhälle. Det finns en massa regler och lagar vi alla måste följa. Vi bestämmer vanligtvis, var vi bor, var vi arbetar med, vad vi gör på fritiden och en massa andra saker. Att det skulle vara en självklar rätt att passera nationsgränser är lika naivt som den ”självägande” rätten att köra bil på vänster sida av vägen. Vem som emigrerar för att rädda sitt liv eller vem som emigrerar för ett bättre liv är svårt att avgöra. Livet har ju de flesta räddat så snart de kommer till ett flyktingläger. När flyktingströmmen rör sig över hela Europa för att avslutas i Sverige kan man ifrågasätta när livet redan är räddat.

Nationsgränserna sammanfaller med basen för vårt skatteupptag, som finansierar vår välfärd och samhället i övrigt. Det är i huvudsak svenska medborgare och människor som arbetar inom den svenska nationsgränsen som betalar in skatt och finansierar välfärden och allt annat som ett fungerande samhälle måste ha. Vi har i allmänna val bestämt hur mycket skatt vi betalar och vad denna skatt skall gå till. Både väljare och skattebetalare har sina rättigheter, som med Lena Anderssons resonemang skulle undergrävas totalt. Hela demokratin skulle sättas ur spel om Anderssons principer skulle gälla. Skatten skulle gå till annat än vad partierna lovat i valrörelserna och det välfärdssamhälle vi faktiskt har röstat för (historiskt i alla fall) skulle bli en omöjlighet. Vi skulle med de principer Andersson förfäktar kunna lägga ned både demokrati och allmänna val, tillsammans med välfärdsstaten.

Annonser
Det här inlägget postades i Demokrati, Ideologi - politik, Immigrationspolitik. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Rätten att migrera går självklart inte före välfärdsstaten

  1. Social konstruktion skriver:

    Lena Anderssons rätt att tycka går väl då före min rätt att tycka?!

  2. Gary Aelius skriver:

    Dagens sanning: ”Hela demokratin skulle sättas ur spel om Anderssons principer skulle gälla.” Lena kan resonera rätt förnuftigt ibland, men i denna fråga är hennes inställning ohållbar. Märkligt.

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s