Kan allmänna val och majoritetsstyre ersättas av mänskliga rättigheter i en demokrati?


Jag var på ett intressant seminarium i torsdags med bl.a. Elena Namli, professor i etik vid Uppsala Universitet. Namli menade att demokratin har klara begränsningar då en av folket vald majoritet kan förtrycka en minoritet. På grund av detta menade Namli att vår parlamentariska demokrati är ofullständig och i princip inte fungerar som ensamt styrelseskick. Namli menade att ”mänskliga rättigheter” skall få styra ett demokratiskt samhälle och också vårt. Dessutom menade hon att dessa rättigheter inte skall skrivas ned utan ”växa underifrån”.

Att vi har vissa grundläggande rättigheter som rättssäkerhet, yttrandefrihet, rätt till utbildning, religionsfrihet och en massa andra sådana saker, oavsett vem som vinner ett val, är i det närmaste självklart. Det behövs ingen Uppsala-professor för att konstatera det.

Det är dock oerhört svårt att förstå hur ett sådant samhälle, där (inte ens nedskrivna) mänskliga rättigheter skulle fungera som styrelseskick. Varje intressegrupp tycker att just deras krav är ”mänskliga rättigheter”. I Botkyrka tycker en grupp ”aktivister” att det är en mänsklig rättighet att åka kollektivtrafik gratis. Andra vill kanske köpa skattebefriat godis då de är sockerberoende och så vidare i all oändlighet. Ofta är inte de största och kanske i de flestas ögon, vettigaste grupperna de som hörs och syns mest. Människor till vänster har en faiblesse att demonstrera, ibland ganska högljutt. Skall då dessa grupper få mer att säga till om? Skall de som hörs och syns mest, och som ihärdigast skriker om sina ”mänskliga rättigheter” få sina krav uppfyllda på andras bekostnad? Det verkar som Uppsala-professorn anser det.

Jag kan ju för allt i världen missförstått Namli, men jag tror faktiskt inte jag gjort det. Tyvärr får man säga. Namli är ju professor i etik, men jag kan inte riktigt förstå det etiska i det hela. Får väl tillägga att Namli inte föreslog att vi skulle avveckla vårt parlamentariska system, bara komplettera det som styrelseskick.

Jag tror inte jag blev populär bland seminariedeltagarna och blev det definitivt inte hos Namli. Hon tyckte det var förfärligt att SD tagit sig in i både riksdagen och andra institutioner. Det är kanske ytterligare en grogrund till Namlis skepsis för parlamentarismen. Det är förövrigt ganska trist och deprimerande att så få vågar vara riktigt kritiska på dessa seminarier. Ingen vågar bryta den mysiga stämningen. Ibland så måste någon förstöra stämningen om vi skall få en nykter debatt i vårt samhälle, så är det bara.

Som avslutning vill jag citera Bruce Charlton, ett citat om intelligens, förnuft och akademisk nonsens-vetenskap, som kanske aldrig passat bättre än här:

Där en normal person, eller en högintelligent person utrustad med sunt förnuft skulle förespråka en viss förklaringsmodell, kan en högintelligent person (ofta aktiv inom akademin) som forskar inom ett visst område komma med helt absurda och verklighetsfrånvända förklaringar som strider mot det sunda förnuftet, och Charlton föreslår att detta beror på ett systematiskt överanvändande av abstrakt analys inom områden och för problem där detta inte är adekvat.

Annonser
Det här inlägget postades i Demokrati. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Kan allmänna val och majoritetsstyre ersättas av mänskliga rättigheter i en demokrati?

  1. Bjarne skriver:

    Intressant kritik av seminariet och djärvt att vara med i skaran där.
    Jag vill minnas det var Namli och Arnstad som för 3-4 år sedan i en artikel argumenterade för att partier typ SD och deras gelikar i nordiska länder och väl Österrike, Tyskland m.fl skulle förbjudas verka. En idé var visst söka gå via FN och EU, om klar majoritet där gör en rekommendation härom får länder stöd för detta. Deras pretentiösa etik skulle ta över vad som talar för vitsen med och vikten av en nationalstat och vad den behöver för att fungera för sina medborgare.
    Det här med mänskliga rättigheter, vare sig i form av konventioner eller rättighetskataloger som anammas eller införlivas i lagstocken, eller generöst tillämpade ändå av dem som har den politiska makten, dessa rättigheters relation till demokrati och politik, är inte oproblematisk. Om partier är (medvetet) oklara här inför val, blir man som väljare mer osäker om vilka åtaganden man kan komma att stödja senare och deras ev. konsekvenser. – Läste t.ex. att både Domstolsverket och Migrationsverket var kritiska till att göra FN:s konvention om barns rättigheter till lag i Sverige. Inte svårt tänka sig besvärliga kollisioner uppstå betr. vad ska gälla.

  2. LanceLindqvist skriver:

    Reblogga detta på thestarsismydestination.

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s