Återigen börjar medierna styra migrationspolitiken genom enskilda fall


Under föregående vecka tog morgon-nyheterna SVT 1 upp ett fall där en pappa från Jordanien skall utvisas. Hans son är sjuk och kräver ständig omvårdnad, detta enligt beslut av Migrationsverket. Även lokalnyheterna SVT tog upp samma fall gång på gång under veckan. Det är lätt att känna sympati för familjen och den sjuka sonen. Det inte SVT nämner är att Migrationsverket bara följer de regler riksdagen har beslutat om, förmodligen världens generösaste migrations- och flyktingregler. Dessa regler är till för att migrationen skall hållas på en nivå som vårt samhälle skall klara av långsiktigt.

Förmodligen är reglerna redan så generösa att allvarliga problem för vår välfärd kommer att uppstå på lite längre sikt (om inte redan). Dessa effekter på vår välfärd kommer att drabba många gamla och barn i tysthet. Medierna diskuterar sällan eller aldrig effekterna på vår välfärd med en för generös immigrationspolitik. Hur många ömmande fall skulle medierna kunna belysa med en fallerande välfärd på grund av en oansvarig immigrationspolitik?

Medierna skall inte avgöra varken Sveriges asylpolitik eller enskilda asylfall. Historiskt sett har medierna spelat en stor roll för Sveriges immigrations- och flyktingpolitik. Alltifrån fallet Sincari 1996 och framåt till i dag. Medierna och dess medarbetare är inte folkvalda. De som arbetar inom media är tar inte ansvar för konsekvenserna av den förda politiken, de behöver inte göra svåra prioriteringar mellan migration, vård, skola eller polisväsendet. Mediefolket behöver inte stå tillsvars för att pengar saknas till försvaret eller tullen. De som har ansvaret för att samhällets olika funktioner skall fungera är politikerna med dess tjänstemän.

Är detta enskilda fall med den jordanske pappan så farligt då? Det är ju bara ett enskilt fall. Nej, ett enskilt fall spelar ingen roll för vårt samhälle självklart. Men medierna driver hela asylpolitiken framför sig med dessa enskilda fall. Reglerna ändras steg för steg tills vi återigen har Europas överlägset generösaste politik och så är vi framme vid den katastrof vi såg hösten 2015 då enorma flyktingströmmar vandrade genom hela det fredliga Europa för att komma just till Sverige. Det är också förödande med de signaler som vi sänder ut till omvärlden när vi ruckar på reglerna i enskilda fall.

Hanne Kjöller skriver klokt i sin bok ”En halv sanning är också en lögn” om den ack så vanliga offerjournalistiken. Den journalistik som alltid tar ställning för den som anses svag och spelar på känslorna inför tragiska människoöden. Ofta målas samtidigt en part ut som skurk i sammanhanget. Det kan vara politiker eller Migrationsverket. Enligt Kjöller skall en bra journalist inte ta ställning alls, utan skildra verkligheten objektivt och konsekvensneutralt. Denna princip verkar överhuvudtaget inte gälla i migrationsfrågor (som Kjöller också påpekar i sin bok). Kjöller skriver också förtjänstfullt i sin bok att på alla andra sociala områden diskuterar medierna prislappen för reformer och politiska beslut. Denna konsekvensanalys saknas helt inom migrationspolitiken, i alla fall tills helt nyligen.

Det märkliga är att medierna lyckas påverka politiken och politikerna i så hög grad. Journalister utan någon insyn i hur kostnaderna för migrationen påverkar välfärden som helhet, driver politiker i en viss politiskt riktning. Journalister som aldrig behöver ta ansvar inför någon annan än chefredaktören, kan i lugn och ro plocka godhetspoäng utan en tanke på att andra ”offer” drabbas i andra änden av välfärdssystemet. Tvärtom, de kan senare göra gripande reportage om dem som drabbats av de nedskärningarna som en kostsam immigrationspolitik tvingat fram.

Ett talande exempel på hur rädda politiker är för journalistkåren var när moderaterna lade om sin migrationspolitik efter Reinfeldt. Karin Sedvall, sakkunnig (M), twittrade med illa dold rädsla ”räkna med många journalistiska reportage om människor som ska utvisas”. 

Det är svårt att förstå politikers rädsla för media och journalister i dag. Varje journalist har bara en röst på valdagen och den tid är definitivt förbi när braskande reportage om flyktingpolitiken kunde styra folkopinionen. Det gick förr, men det fungerar inte längre. Alla väljare vet i dag att medierna inte varit sanningsenliga i frågan om migrationspolitiken. Det är dags att låta de folkvalda representanterna i riksdag och regeringen driva den migrationspolitik de tror på och kan stå för, så får verkligheten och väljarna säga sitt.

Annonser
Det här inlägget postades i Immigrationspolitik, Media. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Återigen börjar medierna styra migrationspolitiken genom enskilda fall

  1. Lilla fröken PK skriver:

    Jag skulle vilja se rakryggade politiker som kan stå för sitt ord och hålla fast vid svåra beslut, när journalisten kommer med sitt eviga ”vad säger du till dem som…?”
    Lämpligt svar: Till ”dem som” säger jag, att vi har tagit ett politiskt välgrundat beslut i denna fråga, och det står vi fast vid. Vi har till skillnad från media ett ansvar för vårt land, och det kommer vi att fortsätta att ta.

  2. ulsansblogg skriver:

    Reblogga detta på ulsansblogg och kommenterade:
    ”Journalister som aldrig behöver ta ansvar inför någon annan än chefredaktören, kan i lugn och ro plocka godhetspoäng utan en tanke på att andra ”offer” drabbas i andra änden av välfärdssystemet.”

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s