Ett land kan ha öppna gränser, eller ett välfärdssamhälle, men inte båda sakerna samtidigt


I en debattartikel i SvD skriver en rad doktorander och professorer ett upprop för att de som befinner sig här illegalt skall få ta del av vår välfärd, samt erhålla försörjningsstöd. En något märklig målsättning för akademiker som aldrig brytt sig om dessa frågor för svenska medborgare. Undertecknarna menar att det bryter mot ”grundtanken i socialtjänstlagen” att vägra försörjningsstöd till illegala immigranter, detta med anledning av Socialdemokraternas nya migrationspolitik. Många människor blir ju nekade försörjningsstöd av olika anledningar utan att professorer och doktorander rycker ut för att förfäkta deras rättigheter enligt socialtjänstlagen. Ett huvudargument för att neka illegala immigranter försörjningsstöd är självklart att de skall åka hem till sina respektive hemländer enligt svensk utlänningslag.

Vi noterar också att akademikerna inte pekar ut exakt vilken lagparagraf kommunerna skulle bryta emot när de vägrar försörjningsstöd till de illegala immigranterna. En inte så vågad gissning är att Sverige skulle vara det enda land i världen som skulle lagstifta om försörjningsstöd till illegala immigranter, om nu akademikernas hade rätt. I de flesta länder skulle de riskera fängelsestraff och därefter resolut transport ur landet, om de påträffades av en myndighet. Vidare skriver författarna följande:

Ytterst handlar det om ett ifrågasättande av den innersta kärnan i vår välfärd: den humanistiska idén om samhällets solidariska ansvar för alla människors liv.

Den innersta kärnan av vår välfärd håller på att urholkas just för att vi haft en extremt slapp asyl och invandringspolitik. Den har aldrig gällt, och aldrig varit menad att gälla för utlänningar som befinner sig här illegalt. Självklart kan inte Sverige ta ansvar för försörjningen av hela jordklotets befolkning. Det är orimligt och om undertecknarna gjorde sig besväret att kritiskt granska sina egna förslag skulle de inse att detta är just vad deras förslag skulle mynna ut i. Vidare i artikeln:

Den reglerade invandringen innebär att den som har fått avslag på sin asylansökan inte har rätt att stanna i Sverige.

Bingo! De skall alltså i laga ordning lämna landet. Detta kan inte vara svårt att förstå ens för lektorer och doktorander i socialt arbete. Vidare:

Det innebär dock inte att människor som av olika anledningar ändå stannar bör fråntas sina mänskliga rättigheter och tvingas in i livsvillkor som är ovärdiga ett välfärdssamhälle.

Det är ingen mänsklig rätt att erhålla försörjningsstöd, massvis med människor blir nekade detta av olika anledningar. Dessa immigranter ”tvingas inte in” i några livsvillkor alls. De har fått avslag på sin asylansökan eller begäran av uppehållstillstånd. De skall lämna landet, vilket i princip samtliga riksdagspartier har sagt offentligt senaste två åren.

Det är märkligt med vilken frenesi vissa akademiker och kulturpersonligheter kämpar för utländska medborgare, när de samtidigt aldrig visat minste intresse för svenskar som på ålderns höst lever på brödkanter eller människor som hinner dö i våra rekordlånga sjukvårdsköer. Vår välfärd, vårt gemensamma skyddsnät, räcker inte till alla människor på jorden, inte ens till de som på oklara grunder immigrerar till Sverige på vinst och förlust. Ju mer vi delar med oss av vår välfärd, ju fler kommer hit självklart. Det är en olöslig ekvation att skattepengarna och resurserna skall räcka till alla. Skall vi dessutom öka antalet poliser och bygga upp vårt nedmonterade försvar finns det ingen chans med den politik undertecknarna förespråkar.

Att pengarna och resurserna räckt så långt med vår generösa eller rättare sagt oansvariga immigrationspolitik är förvånande. Då skall vi samtidigt komma ihåg att vi i princip monterat ned vårt försvar, har färre poliser per capita än jämförbara länder samt enorma vårdköer på sina håll. Antalet sjukhusplatser ligger på ren u-landsnivå i vårt land. Väljarna visar tydligt, i val efter val, att den förda politiken med sin falska humanism är oönskad och har nåtts vägs ende. En nation kan ha ett utvecklat välfärdssystem. Den kan också ha öppna gränser, men den kan inte ha båda sakerna samtidigt.

Annonser
Det här inlägget postades i Immigrationspolitik, Juridik. Bokmärk permalänken.

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s