In klampar Jimmie – en historia om politiskt självskadebeteende


Alla toppolitiker kommer till djupa och kloka insikter EFTER deras politiska karriär. Varför kan de inte komma på samma kloka tankar under deras aktiva tid?  Vi ser det återigen i ”In klampar Jimmie”.

Pontus Mattsson har nyligen kommit ut med boken ”In klampar Jimmie” där Mattsson intervjuar en rad olika personer på olika nivåer. Ja hela boken består av en lång rad intervjuer mellan korta historiebeskrivningar av SD:s historia däremellan. Mattssons egna reflektioner lyser konstant med sin frånvaro, förutom en enda gång när han inte kan hålla sig riktigt. Mattsson skriver ”att lyssna till Stjernkvist är emellanåt som att höra på någon som beskriver ett destruktivt självskadebeteende som varit omöjligt att bryta”. Det var efter en intervju med Socialdemokraternas förre partisekreterare Lars Stjernkvist, där han eftertänksamt redogjorde för hur misslyckat strategin varit att frysa ut SD, som Mattsson inte kunna hålla tillbaka sin befogade reflektion.

Det är också bokens stora behållning, att före detta politiker som Sahlin och Stjernkvist efter avslutat riksengagemang i politiken ser så klart hur fel deras parti handlat mot SD under lång tid. Fel rent strategiskt men fel av rent moraliska skäl. Sahlin och Stjernkvist insåg redan under deras aktiva tid i rikspolitiken att de nog var inne på fel väg, men de vågade eller kunde inte göra något annat. Därav Mattsons reflektion. Det skall sägas här att Sahlin bedyrar att hon tog den för SD så avgörande debatten mot Jimmie 2007, mot sitt partis och sin partistyrelses goda vilja. Det rådde enligt Sahlin ett massivt motstånd inom S mot att hon skulle ta denna debatt. Jag var själv aktiv partimedlem vid denna tidpunkt och jag kände väl att fram till dess var denna debatt SD:s största framgång. Det kändes som att isen bröts efter den debatten.

En annan behållning av boken är intervjuer med Henrik Vinge som berättar om sin väg in i partiet och vilket motstånd han mötte på vägen, främst inom den akademiska världen. Jimmie berättar sina tankar om politiken och utvecklingen av partiet på ett förtjänstfullt sätt. Dessutom berättar han att han gärna vill sitta kvar ett bra tag till som partiföreträdare. Hans besked i intervjun därvidlag är glasklar, vilket känns tryggt och bra. Björn Söder gör också en intressant intervju där han i någon mån höjer ett varningens finger för att alltför många unga människor utan arbetslivserfarenhet, klättrar alltför fort i partiet. Vilket riskerar att SD i alltför hög grad blir som de övriga riksdagspartierna och fjärmar sig från vardagsslitets verklighet.

Sammantaget är det en läsvärd bok, främst p.g.a. intervjuerna med SD-politikerna Jimmie, Söder, Mattias Karlsson och Henrik Vinge. Intervjuerna med t.ex. Sahlin och Stjernkvist är också mycket intressanta, men man undrar varför gamla före detta politiker inte kan torgföra sina kloka insikter redan under sin aktiva tid i politiken. De djupa insikterna presenteras alltid efteråt i form av intervjuer eller memoarer. Vi anar att vårt politiska system är så pass repressivt att priset blir alltför högt. Historieskrivningen av SD:s historia innehåller inget vi inte redan känner till. Ändå tycker jag boken är klart läsvärd.

Bokus In klampar Jimmie

Det här inlägget postades i Sverigedemokraterna. Bokmärk permalänken.

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s