Hög IQ borgar inte för sunt förnuft


Säkert är det fler än jag som funderat över att dokumenterat intelligenta personer kan bete sig så dumt eller dra så tokiga slutsatser av uppenbara fakta. Många är de medlemmar i SD som funderat över hur väldigt intelligenta personer, dessutom med omfattande utbildning, inte kunde se att vår immigration var ohållbar. Hur kunde personer med avgjort hög IQ och omfattande högskoleutbildning tro på de uppenbara lögnerna om att invandringen till Sverige var lönsam? De flesta grovarbetare med blåställ och yrkeslinje på gymnasiet som enda utbildning, insåg långt innan de flesta akademiker hur vansinnig vår immigration var. Hur är det möjligt?

Äntligen tar någon tag i paradoxen med intelligensen, tänkte jag när SvD publicerade artikeln ” Fällan: Ju högre IQ – desto större blind fläck”. Artikeln är låst, men i korthet säger den att intelligenta människor har lättare att försvara förutfattade meningar och försvara dessa mot fakta genom att konstruera teorier som de tror bekräftar deras förutfattade mening. De har lättare att resonera runt kalla fakta, som egentligen kullkastar deras teori. Det såg vi talrika exempel på när det gällde invandringsfrågan. Bruce Charlton är inne på samma spår. Han har upptäckt att intelligenta människor (ofta väldigt intelligenta) använder abstrakt analys för att kringgå uppenbara fakta. Dessutom tar Charlton upp fenomenet med att människor inom akademin ofta måste ansluta sig till det som för tillfället är politiskt korrekt, för sin karriärs skull (invandringen igen).

En annan aspekt som tas upp i SvD-artikeln är ”The Nobel prize disease”. Denna sjuka innebär att den som är oerhört duktig på ett område, plötsligt tror att han är bra, eller expert på många andra områden. Så är mycket sällan fallet, trist men sant. En närbesläktat variant av detta är att den som en gång haft rätt mot alla andra i en viktig fråga, tror resten av livet att han har rätt i allt, även om alla andra säger motsatsen. Detta inträffade förmodligen när Gustav Vasa fick rätt gentemot resten av adeln och stormännen angående Kristian II och hans goda avsikter angående Kristians kröningsfest. Gustav Vasa anade oråd, vilket få andra gjorde, och han fick rätt. Det gjorde att Vasa resten av livet gick och trodde att han hade rätt i allt, oavsett vad andra sade och lade fram för fakta.

En mer allmän reflexion är att högt IQ inte borgar för att vederbörande använder sitt sunda förnuft på rätt sätt. I vissa fall är min erfarenhet att det mycket väl i vissa fall kan vara tvärtom. En del högintelligenta personer går efter fakta så mycket att de tappar helhetssynen och får svårt att tänka om och använda sitt sunda förnuft när fakta inte längre verkar stämma. Det är sannolikt förklaringen till Folkhälsomyndighetens första katastrofala uttalanden om den nya pandemin Covid-19. Uttalanden handlade om att epidemin skulle kulminera efter helgen (i mars) och att barn inte kan smitta. Det finns fler exempel. De här uttalanden gjordes av experter på epidemier med lång utbildning och ännu längre erfarenhet. Hur i all världen kunde de hamna så snett? För att den nya pandemin inte passade in i gamla mönster och kunskaper. I detta läge var det nästan en fördel att inte vara specialiserad expert, utan ge utrymme för sunda förnuftet och nya fakta.

Å andra sidan kan de betydligt mindre utbildade amatörer, som i början anade att experterna hade fel, och faktiskt fick rätt, plötsligt tro att de är riktiga experter på epidemiologi. Så är naturligtvis inte fallet. Att tro något sådant är att falla in i en ny, mycket större fallgrop. Det fanns ett kort litet fönster där sunt förnuft, förmåga att anamma nya fakta och flexibelt tänkande, övertrumfade lång utbildning. Det fönstret varade inte länge självfallet.

När jag gick min utbildning läste jag att flera undersökningar visade att IQ inte var avgörande för hur bra det gick för eleven i framtiden [Child development & personality]. I stället gick det bäst karriärmässigt för människor med hyggligt IQ, samtidigt som de hade hyfsad social kompetens och ett flexibelt tänkande. Det var mycket mer värt än enkom skyhögt IQ enligt dessa undersökningar. Frågan är om inte normalbegåvade människor med ett brett register av egenskaper som social kompetens och självständigt tänkande (vilket INTE är samma sak som högt IQ) gör mer för samhället utveckling än de med mycket högt IQ. Dock blir dessa normalbegåvade människor sällan eller aldrig nobelpristagare.

Det här inlägget postades i Alt & Misc. Bokmärk permalänken.

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s