Kan nationalister och konservativa samarbeta med liberaler?

Svante Nycander har skrivit en ytterst intressant bok vars budskap borde skära som en kniv genom Alliansens hjärta – speciellt den Allians som Reinfeldt förestod. Nycander skriver om vad liberalismen historiskt stod för, och bör stå för i dag, och skillnaden mellan liberalism och nyliberalism. Slutsatsen i boken är att den klassiska liberalismen kapats av nyliberaler vars agenda har mycket lite med den klassiska liberalismen att göra. Alliansen hade aldrig fört den politik, och speciellt den asylpolitik, om de inte hade blivit infiltrerade av rena nyliberala idéer. Hur gick denna infiltration, eller påverkan om man så vill, till egentligen?  Ja det får man läsa i den tunna och lättlästa boken ”Liberaler i asylpolitiken”.

Men vad är då nyliberalernas agenda? Varför vill de ha en ohämmad invandring av lågutbildad arbetskraft? Nycander skriver mycket insiktsfullt så här om Timbros nyliberala idéer (sid 59).

Idéprogrammet vittnar om att nyliberalismen var på väg att bli svensk borgerlig mainstream. Man förstår inte allianspartiernas asylpolitik om man förbiser Timbrohögerns inflytande.

De flesta som verkar för en generös asylpolitik resonerar humanitärt, men nyliberalerna har ett konkurrerande motiv. Deras främsta mål sedan 1990-talet är att montera ner välfärdsstaten och i synnerhet att lagstifta mot strejker och bindande kollektivavtal. De hoppas att asylinvandringen ska lägga en hårdare press på politikerna än vad enbart saklig opinionsbildning förmår. Deras allians med den humanitära asylopinionen är ohelig.

Assar Lindbeck har påpekat: ”Ett rikt land som Sverige med nio miljoner invånare i en värld med många miljarder fattiga kan omöjligen ha fri invandring. Det måste ha en restriktiv invandring. Och den måste vara väldigt restriktiv om man ska skydda löner och välfärdssystem i rika länder.

Nyliberalernas agenda är den rakt motsatta till vänsterblockets, som också har propagerat för en ohämmad asylpolitik. På ett vis har nyliberalerna varit smartare än vänsterblocket då den ohämmade asylpolitiken faktiskt rivit ned och kommer fortsätta riva ned välfärdssystemet, medan vänstern inte insett att deras asylpolitik ofelbart kommer erodera den välfärdspolitik de själva så hett omhuldar. Om vi så vill, nyliberalerna har lurat skjortan av aningslösa och välmenande medlemmar från Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.

Skulle nationalister och konservativa politiker kunna samarbeta med liberaler? Den klassiska liberalen John Stuart Mill betonade att nationen var grunden för ett fungerande samhälle med rättsväsen, välfärd och en fungerande kapitalistisk ekonomi. Man kan i princip påstå att han var nationalliberal. Övriga klassiska liberala förgrundsgestalter ger besked i samma riktning. Så svaret är givet. Ja, med klassiska liberaler, absolut INTE med nyliberaler.

Annonser
Publicerat i Ideologi - politik, Immigrationspolitik | 2 kommentarer

Jag sätter dig Peter Wolodarski på de anklagades bänk

Wolodarski skriver i sin egen tidning DN om hotet eller risken för utländsk inblandning i det kommande svenska valet. Varifrån hotet kommer ifrån råder det ingen tvekan om enligt Wolodarski, från Ryssland. I förbigående nämner han den numera välkände Egor Putilovs kopplingar till SD. Målet är enligt Wolodarski att skapa instabilitet och spä på misstro i utvalda västländer, främst USA. Detta görs genom att ”sprida falska nyheter” och ”söndra demokratin inifrån”.

Den första spontana reaktionen på ”sprida falska nyheter” och ”spå på misstro” är att det mer låter som politikers och mediers kampanj för massinvandring. Ingenting har spätt på så mycket misstro och skapat så mycket instabilitet som den förda immigrationspolitiken. Putin skulle inte klarat av detta bättre om han så lade hela sin militärbudget på trollfabriker. Men låt oss ändå konstatera att självklart skall inga utländska stater eller andra utländska intressen få påverka det svenska valet. Där håller jag ju rent principiellt med Wolodarski. Även om det nog kliade i fingrarna på Wolodarski själv att få ge ett litet hjälpande finger åt Clinton gentemot Trump, som ju inte verkar vara någon favorit hos Wolodarski. En annan relevant fråga i sammanhanget är hur mycket EU, med alla dess lobbyister påverkar svensk politik. Det är nog ett svar vi inte ens vill veta av.

På tal om Putilov så finns det förvisso en massa oklarheter, för att inte säga konstigheter angående honom, det är nog glasklart. Men att han skulle gå Putins ärende är mycket osannolikt. När jag själv samtalat med honom har han vid ett flertal livliga diskussioner uttryckt oförställd avsky gentemot Putin. En troligare teori (som just är en teori) är att samma Putilov snarare flytt till Sverige för att han blivit osams med Putins lakejer. Dessutom är SDs politiska sekreterare säkerhetskontrollerade av SÄPO, INKLUSIVE Putilov, vilket inga andra politiska sekreterare är i riksdagen. Värt att nämna är att den enda säkra och bevisade trollfabriken vi upptäckt inför valet är en socialdemokratisk sådan.

Det som saknas i Wolodarskis och andra liknande artiklar är en mer konkret analys vad Ryssland egentligen har att vinna på att påverka det amerikanska valet och framför allt det svenska valet. Jag har ingen aning om ifall Ryssland påverkat det amerikanska valet, men vad exakt har Ryssland tjänat på att Trump och inte Clinton blev president? Vad exakt har Putin att vinna på att påverka det svenska valet? Vilka skall han påverka och vilka vill han skall göra ett bra val? Vad vill han uppnå? Om det är instabilitet han vill uppnå som Wolodarski säger skall han ju jämna vägen för de krafter som propagerar för massinvandring, alltså Wolodarski själv, MP, Fi och V. Ett annat mer realistiskt mål är att hålla Sverige utanför NATO. Där står de rödgröna plus SD mot ett medlemskap och Alliansen för. Att Putin skulle riskera avslöjas med att hjälpa NATO-motståndarna gentemot Alliansen och därmed ge NATO-förespråkarna en jättepuff i opinionen verkar inte särskilt smart i rådande läge där sannolikheten för att det skall bildas en majoritet för NATO-förespråkarna förefaller minimal.  

Den avgjort största faktorn som påverkat (eller försökt påverka) de sista svenska valen är våra inhemska medier, med DN och en del andra tidningar i spetsen. Wolodarski skulle svara att tidningar får anta vilka politiska ståndpunkter de vill. Det rör sig om fria, självständiga medier som alla har olika politiska profiler. Det blir ändå märkligt, och inte så olikt utländsk påverkan, om en absolut majoritet av tidningarna samfällt ger sig på ett parti bland åtta riksdagspartier, ett parti som dessutom har ett avsevärt folkligt stöd. Olika aktörer inom mediebranschen och journalistkåren är i centrala frågor inte i samklang med befolkningen, det är ett demokratiskt problem som Wolodarski aldrig tagit upp och aldrig kommer ta upp.

På tal om Wolodarskis skriverier om desinformation från utländska trollfabriker så har hans egen tidning bland andra medier i decennier mörkat invandringens negativa effekter, detta på ett sätt som verkligen kan liknas vid desinformation. Den största skadan har redan skett vad gäller desinformation, det är mediernas långvariga uraktlåtenhet att skildra konsekvenserna av Sveriges immigrationspolitik. Ingen rysk trollfabrik, aldrig så skicklig, skulle kunna åstadkomma en lika stor skada. Och där Peter Wolodarski, sitter du i högsta grad på de anklagades bänk.

Publicerat i Demokrati, Media, Sverigedemokraterna | Lämna en kommentar