Jag läser i Harryssons utmärkta historiebok ”Sveriges historia” (Norstedts) hur kyrkan under 1600-talet drev på för att skärpa lagstiftningen i vårt land. I den förkristna lagstiftningen tog man hänsyn till om en tjuv var fattig och stal för att han var hungrig. Det var kyrkans män som påverkade lagstiftningen så att dessa hänsyn inte längre skulle tagas i domstolarna och på tingen. En förståndshandikappad man blev mildare dömd i den förkristna lagstiftningen, just p.g.a. sitt handikapp. Under 1600-talet försvann dessa förmildrande omständigheter, det såg kyrkan till. I vissa avseenden blev kyrkan strängare efter reformationen än den var innan denna förändring.
Jag läser om ett fall under 1500-talet där en enkel bonddräng på söndagen var åtskilligt berusad. Drängen blev tillsagd att inte gå fram och inmundiga oblaten, kristi lekamen. Drängens förståndsgåvor var dock tillfälligt satta ur spel så drängen stapplade likväl fram och tog oblaten, varpå han vinglade ut på gräsmattan och vomerade upp kristi lekamen. Straffet blev hårt, då kyrkan kände sig förnedrad av en enkel bonddräng. Straffet blev att drängens kropp skulle glödgas med järn, för att därefter slitas i stycken. Nu visade dock kyrkan sin milda sida och förbarmade sig över den enkla bonddrängen, kyrkan mildrade nämligen straffet till hängning.
På många punkter har faktiskt kyrkan fört utvecklingen bakåt. Jämställdheten var större innan vi blev kristna, kvinna tiga i församlingen är ju ett kristet uttryck. Mycket av den humanism vi förknippar med kristendomen har sina rötter i vår förkristna tradition, kyrkan och kristendomen gjorde i vissa fall allt för att erodera denna humanism. Dock skall sägas att kyrkan ägnade sig åt viss fattigvård samt sjukvård. På statens (Gustav Wasa) order ägnade sig vissa kloster åt undervisning t.o.m. åt flickor. Nu hade klostren valet att utföra denna undervisning eller läggas ned, vilket säkert inverkade på de kristna representanternas vilja att utföra sitt pedagogiska värv.
Historiskt sätt så har inte kyrkan hela tiden verkat för strängare straff, tvärtom, nu bryter ju Svenska Kyrkan själv mot lagen genom att gömma människor som befinner sig här illegalt. Det som däremot går som en röd tråd genom historien är kyrkans vilja att liera sig med makten, att alltid stå till tjänst när de högst styrande viftat med sina fingrar. I dag ser vi hur våra biskopar sträcker upp sina pekfingrar i luften för att känna vad som är politiskt korrekt. Det spelar ingen roll om det så handlar om att läsa koranen i de kristna kyrkorna, bara man står med kappan mot de rådande politiska vindarna. Detta går som en röd tråd också genom hela den tidsperiod Harryssons bok behandlar. Det handlar inte om något kärleksbudskap för de kristna potentaterna, det handlar om kärlek till makten och ligga bra till hos de styrande.
Dissidenten Stenkvist 