En hälsning till mainstreammedia om det politiska våldet

Maskerade män, en handfull vad det syns på bilderna, attackerade ett möte arrangerat av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De stormade in, och enligt medieuppgifter, slog sönder möbler, sprayade försvarsspray samt använde knytnävsvåld. Mathias Wåg, som själv inte är liten till växten, fick mottaga ett antal slag. Vad som syns på de bilder som publicerats så uppstod väl inga allvarligare skador. 

Det är väl högst sannolikt att det var en grupp långt till höger som utförde detta dåd, som självfallet måste fördömas å det starkaste. Det är ett dåd riktat mot demokratin eftersom det var ett politiskt möte. Dessa slutsatser är ingen raketforskning, utan i enlighet med sunt förnuft och det uppenbara. Men när svårt skäggiga män uppträder i TV-rutan som experter och påstår sig veta exakt varför och vilka effekter angriparna påstås vilja uppnå, ja då rör vi oss nog mer åt det spekulativa hållet. 

En del obskyra kommentarer har noterats där attacken beskrivs som en ”false flag operation”. Det är högst osannolikt skulle jag säga. I själva verket har jag själv varit med om en liknande attack från vänsterhåll när Stockholms SD-distrikt höll årsmöte i Alviks medborgarhus runt 2008 (viss osäkerhet här om årtalet). Män stormade in på mötet, slogs och skrek. Någon SD medlem slogs blodig. Pensionärer med käpp blev fullständigt panikslagna och fick för sig att all mobiltelefoni hade slagit ut av angriparna (vilket inte stämde). 

Detta för oss till huvudpoängen. Efter attacken i Gubbängen har samtliga partiledare med emfas fördömt attacken och (helt riktigt) beskrivit den som ett slag mot demokratin. Samtliga stora medier har belyst allvaret i attacken. Alla tidningar har haft stora uppslag där t.ex. Amanda Lind fått beskriva sin avsky mot agerandet under attacken. Alla TV-kanaler med självaktning har noga belyst effekterna av attacken och det klandervärda i agerandet. Uppmärksamheten är total liksom fördömandet.

Då tittar vi lite på uppmärksamheten efter attacken mot SD i Alvik (som var förhållandevis mild i SD-sammanhang, men väldigt lik attacken i Gubbängen).

Noll tidningsnotiser eller fördömanden.

Noll TV-inslag om hotet mot demokratin.

Noll reaktioner från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna. 

En viss skillnad, skulle ni inte säga det?

Till sist en hälsning från mig till #Mainstreammedia och @OlssonKarin (Expressen kultur). Ni tar helt riktigt avstånd och fördömer attacken i Gubbängen, men er totala tystnad om alla attacker mot SD genom åren är avskyvärd och vittnar om det djupaste hyckleri och falskhet man kan tänka sig. Ni hade chansen nu att även ta upp våldet mot SD, i stället pratar ni om offerkoftor och annat. Det är inget annat än skenheligt, falskt och VIDRIGT! 

Höj säkerheten vid landets högskolor

Här är mitt anförande i riksdagen om hur vi skall förvalta pengarna till högskoleväsendet, samarbete mellan lärosätena, cirkusen med universitetsutnämningar gömda pengar på lärosätena samt den bristande informationssäkerheten vid högskolorna.

01.11.22

https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/debatt-om-forslag/hogskolan_hb01ubu14/?pos=4282&autoplay=true

Och här är texten, som inte är exakt vad jag verkligen sade.

Tack fru talman

Jag yrkar på reservation 8

Var är pengarna fru talman?

Jag hörde det under vår förra debatt, och jag har hört det till leda av oppositionen denna vinter. Alla problem skall lösas genom att vi öser in mer pengar, det är standardlösningen, kanske för ALLA partier i opposition. 

Var – är – pengarna! 

Jag skall tala om var pengarna är, de är på sista raden i regeringens budget. Det finns inga andra pengar. Thats it!  Det är den summa vi har att röra oss med. Det är 1324 mdkr innevarande år. Plus vårändringsbudgeten på 16,8 mdkr. 

”Njaa…vi kan låna” säger några populister i opposition. Nämner inga namn men han har Karl Marx-skägg och finskt efternamn.  

Det är ett ytterst ohållbart sätt att förvalta våra tillgångar, det är oansvarigt och det not Sustainable. Vi skall inte låta våra barn betala av dyra räntor. 

Dessutom vill jag minnas att en klok statsman en gång sade ” Den som är satt i skuld är icke fri”. Måste ha varit en sverigedemokrat. 

Var är pengarna fru talman? De finns på sista raden i budgeten, 1,324 biljoner. Den siffran kan vi inte ändra på om vi skall vara långsiktigt hållbara. Det vi KAN göra är att prioritera och effektivisera, samt inte ge oss ut på dumdristiga äventyr. Kommer osökt tänka på fossilfritt stål, Hybrit och andra rätt dyra utsvävningar. DÄR är pengarna…i mängder, fru talman. 

Ett sätt att spara in stora belopp är att inte, som en fjäder i hatten över varje mandatperiod, utse en högskola till universitet, ofta på väldigt skakigt underlag. När en högskola dubbas till universitet kommer det en svällande pengapåse till forskning. Detta är inte ett vettigt sätt att fördela våra forskningsmedel. I stället borde vi skippa de här påfågelsfjädrarna och lägga resurserna på högkvalitativ forskning och t.ex. ökad lärarledd undervisningstid. 

Mats Persson skrev i SvD den 14e mars att det inte blir några fler universitetsutnämningar denna mandatperiod, pengarna skall användas på ett klokare sätt. ÄNTLIGEN, ett MYCKET klokt beslut. DÄR har ni era pengar. 

Och vilken sida som än vinner nästa val, fortsätter ni universitetscirkusen så fråga ALDRIG mer – ”var är pengarna,” för de har ni bränt själva. 

Ett annat sätt att frigöra pengar är att lärosätena samarbetar där det är naturligt att samarbeta. De kan samarbeta för att spara in på administrationen eller samarbeta för att få större utväxling på givna resurser. Varje lärosäte specialiserar sig på det de är bäst på, så höjer vi kvaliteten utan att hösta in skattepengar. 

Vi har outnyttjat myndighetskapital på våra lärosäten uppgående till 14,7 mdkr. Summan indikerar att alla lärosäten helt enkelt inte kan utnyttja mer pengar, de finns redan som outnyttjat kapital. Nu skall det sägas att en viss buffert är bra att ha för högskolorna, summan skall inte vara noll. Men det outnyttjade kapitalet är för stort. – Där finns pengar.  (rir 2017:28)

För att utnyttja de begränsade resurser vi faktiskt har borde vi ha ett samlat anslag, inte ett för forskning och ett för utbildning, vilket är fallet nu. Varje lärosäte skulle kunna kalibrera resurserna på ett för lärosätet anpassat och optimalt sätt. … Ja, det finns sannolikt nackdelar med detta också. Något lärosäte börjar väl fördela anlagen på ett märkligt sätt, kan jag tänka mig. Något vi får vara uppmärksamma på såklart. 

I utskottet fick vi för någon månad sedan sedan information om säkerheten vid våra lärosäten av RiR. Det handlade om all hantering kring känslig och för främmande makt, åtråvärd information. 

Resultatet var rent förfärligt. I den mån det fanns kompetens på lärosätena, var det var inget man omsatte i praktiken. Det fanns brister gällande:

• Att Identifiera skyddsvärd forskningsdata
• Att organisera och styra informationssäkerhetsarbetet
• Forskare har egna IT-lösningar som ställer säkerheten på ända
• Bristande riskbedömningar. Etc, etc… 

I den oroliga värld vi lever i så måste vi självfallet skärpa informationssäkerheten på våra lärosäten. Det tror jag alla förstår. Just därför så införde regeringen en särskild tillfällig regel med förkortad mandatperiod för lärosätenas styrelser, för att tvinga in ett säkerhetstänk. Ni vet det där beslutet som SD INTE var med och tog. 

”Jamen lärosätena måste få tid på sig att komma igång med säkerhetsarbetet,” tänker några här. Ja…om det inte vore för att detta är ett gammalt problem. 

Jag hittade en rir-rapport från 2010, 14 år sedan, som rörde Mälardalens universitet. Vad handlade den rapporten om? Jag läser rubriken 

”Granskning av intern styrning och kontroll av informationssäkerheten vid Mälardalens högskola 2010”

Vad säger denna rapport då? Ja i princip samma sak som rapporten 2023. Ingenting har hänt. INGENTING! 

Och ändå har Mälardalens högskola blivit ett universitet. Grattis! 

Jag har bara ett besked att ge. Sluta gnäll så förbannat och börjar med ert säkerhetsarbete. Det här duger inte!