Det är inte klimatrörelsen som kommer tillförsäkra Greta Thunbergs barn en dräglig framtid.

På 60 och 70-talet var man orolig för en global avkylning. Man hade observerat en kraftigt ökad mängd sotpartiklar i atmosfären, med det hade en viss avkylning av det globala klimatet observerats. Vetenskapsmännen gjorde klimatmodeller där hypotesen att sotpartiklar minskar solstrålningen och orsakade global avkylning besannades. Efter ett tag började anglosaxiska vetenskapsmän lansera teorin att den ständigt ökade mängden sotpartiklar skulle orsaka en ny istid. Pressen började publicera veritabla undergångsscenarier. År 1975 publicerade BBC ett program där Storbritannien framställdes i en framtid som var täckt av snö och is, landet var svårt härjat av svält. Känns mönstret igen?

Dagens klimatdebatt har spårat ur på samma sätt och ännu värre än gårdens scenario om en katastrofal global avkylning. Den dominerande sidan av debatten är klimatalarmisterna, som målar fram undergångsscenarion som inte har något vetenskapligt stöd. Å andra sidan har vi de som förnekar all uppvärmning p.g.a. en ökad mängd koldioxid i luften. Människan har ökat koldioxidmängden i luften från 278 ppm 1750 (lilla istidens slut) till 410 ppm i dag. Det finns teorier att människans koldioxidutsläpp hjälpte till att avsluta lilla istiden t.o.m. En global uppvärmning har skett med cirka 1,5° sedan 1950. Den ökade koldioxidhalten kommer öka temperatur ytterligare med en eller ett par grader. Där har de som ivrigt varnar för uppvärmningen rätt. Det de inte har rätt i är konsekvenserna av en trolig temperaturökning. Det förekommer våldsamma överdrifter när det gäller konsekvenserna.

Havsnivåhöjning

Överdrifterna gäller t.ex. havsnivåhöjningen, som närmast målas upp som en ankommande tsunami. Havet har p.g.a. den växthusbaserade värmeökningen ökad 3 mm per år. Haven stiger 1 mm per år p.g.a. den expansion ett varmare hav för med sig, 2 mm per år beror på avsmältning av glaciärer. Det tar således 100 år för havet att stiga 30 cm, en havsnivåhöjning som är ytterst modest med andra ord. Om det extra tillskottet av värme som den antropogena växthuseffekten för med sig fördelades jämt i världshaven, skulle det ta tusen år att höja temperaturen 1 grad, och då skulle världshaven expandera så att havsnivåhöjningen blev 0,8 meter.

Extremväder

Faran för extremväder luftas frekvent i våra medier. Det är sant att områden som redan har extremväder i form av nederbörd, skulle få en dramatisering av just nederbörden. Områden som t.ex. där vi svenskar bor, skulle sannolikt inte få en ökad frekvens av extrema väderlekar enligt Sveriges kanske främsta klimatforskare, Lennart Bengtsson. Antalet cykloner kommer minska med ett varmare klimat, men möjligen bli något kraftigare i medeltal. Extrema stormar i Sverige har alltid förekommit, det är bara det att de glöms bort fort. Antalet extrema stormar i områden som Sverige kommer med all sannolikhet inte att öka, utan snarare minska i antal.

Lennart Bengtsson bok ”Vad händer med klimatet”

Försäkringsbolagen rapporterar fullt sanningsenligt om stadigt ökade skadeersättningar för extrema väderlekshändelser. Delar av klimatrörelsen hävdar att också detta är ett tecken på en ökad dramatisering av väderleken. Så är förmodligen inte fallet. På lång sikt har nämligen värden som kan förstöras ökat, detta med en fortgående ackumulering av rikedom världen över. Det finns helt enkelt mer saker som kan förstöras vid stormar och översvämningar, därav ökade ersättningar från försäkringsbolagen. Antalet dödsoffer p.g.a. extremt väder har stadigt minskat, detta beroende på bättre väderleksrapporter och bättre varningssystem.

Det vi i dag kallar extremväder har alltid förekommit och i själva verket är det extrema normalt. Historiskt sett och även i dag är kyla ett större problem och fara än varmt väder. Fler människor dör varje år av kyla än av värme [statistik från gov.uk 2019-04-19]. Sammantaget kommer vi med tiden vi få fler riktigt varma dagar och färre riktig kalla dagar.  Det är sannolikt att denna utveckling redan tagit fart och att vi märker av det redan. Däremot kommer inte människor dö i drivor av för hög värme någonstans på jorden inom överskådlig tid. Vissa platser på jorden får sannolikt ett gynnsammare klimat för matproduktion, andra platser kommer få ett ogynnsammare och torrare klimat.

Någon akut katastrof står inte för dörren i alla fall inte pga ökad koldioxidhalt i luften. Klimatkatastrofer har inträffat regelbundet under jordens historia. Alltifrån meteoritnedslag till kraftiga vulkanutbrott har dramatiskt påverkat klimatet under miljoner år. Det finns inga garantier får att det inte kommer hända igen, snarare tvärtom, det kommer hända igen. Inga demonstrationer eller skolstrejker i världen kommer skydda oss från kommande icke antropogena klimatkatastrofer.

Vad kan och bör vi göra här och nu?

Vad kan vi göra i Sverige och bör vi göra något? Ja, vi bör anstränga oss för att minska koldioxidutsläppen främst globalt. Vad som inte framkommer i debatten är att Sverige nästan är koldioxidneutralt, om vi räknar in den koldioxid som vår skog absorberar. Ett enkelt sätt att kommer ner till en helt koldioxidneutralt nettobalans vore att behålla kärnkraften samt plantera mer skog. De som skriker högst om faran med klimatet föreslår underligt nog att vi skal lägga ner kärnkraften och nämner inte skogens enorma effekt för att minska koldioxidhalten i atmosfären. Samtidigt vill de elektrifiera allt från bilar till cyklar och bygga elslukande höghastighetståg. Det går helt enkelt inte ihop.

Det allra bästa vore att klimatet inte ändrades alls. Dock är det en orealistiskt utgångspunkt. Klimatet har alltid ändrat sig och kommer alltid ändra sig. Nu har människan orsakat en viss uppvärmning av klimatet, en uppvärmning som kommer ställa till problem. I stället för att skrika om att undergången är nära borde vi handla rationellt och förbereda oss på en viss omställning, både när det gäller vår inhemska energiproduktion samt att i framtiden kanske hjälpa torra områden med färskvatten.

Tyvärr visar motståndet mot kärnkraften och t.ex. de våldsamma reaktionerna mot SVT-reportern Erika Bjerström (när hon påtalade att Greta Thunberg alltmer för en ren vänsterretorik) att stora delar av klimatrörelsen inte agerar rationellt. Det verkar som att hela frågan har fått religiösa undertoner, där ett starkt grupptänkande dominerar. Den alarmistiska klimatrörelsen kommer inte lösa framtidens problem. Det är i stället balanserade och rationella individer som kan tänka självständigt och klart som kommer se till att Greta Thunbergs barn får en dräglig framtid.

Publicerat i Ideologi - politik, Idioti | Lämna en kommentar

Folkhemmet är självklart ett politiskt begrepp

Lena Andersson som skriver ofta ganska kloka och eftertänksamma krönikor i DN, ofta är hennes krönikor det enda läsvärda i DN, som tappat all stringens under Wolodarski. I Anderssons senaste krönika har hon dock inte tänkt färdigt, samt att hennes omfattande ideologiska kunskaper ändå har sina begränsningar. Redan i början av artikeln skriver Andersson att SD är ”antimodernister”. Ett mångtydigt begrepp som väl kan innebära allt möjligt. SD:s sympatisörer har sannolikt mobiltelefoner och andra moderniteter i samma utsträckning som övrig befolkning. Inte heller är SD som parti mot teknisk utveckling och innovationer, tvärtom.

Andersson skriver sedan att socialdemokratin var orubbligt materialistisk. Detta stämmer till en del men bakom denna materialism låg ju en ideologi, en ideologi som dagens socialdemokrater till stor del tappat. Däremot har Andersson helt rätt i att SD lyckats fånga upp stämningar bland befolkningen som S inte begriper, eller mer sannolikt, inte förmår att fånga upp längre, då de är för fast insmetade i sin egen PK-bubbla.

Så till folkhemmet då. Andersson skriver följande:

Folkhemmet handlade nästan ingenting om idealistiska frågor. Hur det kändes att vara svensk upptog knappast Gunnar Sträng och att vara fattig kändes i all enkelhet så illa att känslan borde avskaffas genom votering. Socialdemokraterna ville bara framåt, bort från minnena.

Folkhemmet handlade självklart om idealistiska frågor. Ett gemensamt bygge för alla svenskar. Alla skulle få utbildning, jobb och bostad samt gemensamt hjälpa till att bygga upp landet. T.o.m. när Rudolf Kjellén plockade upp begreppet innan socialdemokraterna gjorde det, var det politiskt. I stället för klasskamp menade Kjellén att hela befolkningen skulle bedriva en gemensam kamp för landet. För Per Albin Hansson innebar folkhemmet ett gemensamt projekt där hela folket deltog i samhällsbygget och klasskampen, som vid denna tid var stenhård, tonades ned. Att sedan Sträng inte ordade så mycket om hur det kändes att vara svensk berodde sannolikt på att han var finansminister samt att det var en så självklar sak på denna tid. Det är det inte i dag.

Så här beskriver Hansson själv sitt folkhem:

Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.

Det är självklart politiskt, en politik Socialdemokraterna nu övergivit. Det är snarare så man skall förstå Socialdemokratins fall, än att de aldrig haft någon ideologi. Till sist lite om SD, så här skriver Andersson:

Bannon betonar i filmen att hans nationalism är ekonomisk, inte etnisk. Det betyder protektionism, tullar, regleringar, centralstyrning och en generellt antiliberal syn på ekonomi. Är det detta Sverigedemokraterna avser? En form av ekonomisk nationalism, eller merkantilism, präglade även Strängs och den gamla socialdemokratins åskådning.

Det här ju helt fel slutsatser av Andersson. Oavsett vad begreppet ”ekonomisk nationalism” innebär, så är det ingen som förespråkar sträng protektionism längre, inte SD och inget annat parti heller. Vad ”antiliberal syn på ekonomi” innebär är dunkelt. Men ekonomin skall självklart inte centralstyras som i det gamla Sovjet. Det är utvärderat och det fungerar helt enkelt inte.

Även kloka och eftertänksamma personer som Lena Andersson verkar ha stora luckor när det gäller den mer vardagsnära politiken. Jag tror Jimmie sagt hundratals gånger att Sverige skall handla så mycket som möjligt med andra nationer. Hur kan det ha förbigått en krönikör som Andersson? Men det är väl svårt vara expert på allt.

Publicerat i Ideologi - politik | Lämna en kommentar