Gör något åt problemen i stället för att beklaga er över ”stigmatisering” av Botkyrka och Storvreten

Polisens lista över ”särskilt utsatta områden” och ”utsatta områden” har mött kritik, främst från vänsterhåll. Bl.a. Ebba Östlin (S) som påstår att benämningarna förvärrar situationen och  stigmatiserar områdena. I stället för polisresurser och repressiva åtgärder föreslår Östlin i GP ”nybyggnation” och satsningar på ”föreningsliv”. Vad föreningsliv och nybyggnation har med kriminalitet att göra framgår inte av artikeln.

Även den tämligen vänsterorienterade tidningen Mitti försöker lyfta fram en glättat bild av Storvreten, när denna stadsdel blev klassad som ”utsatt” av polisen. I artikeln säger ungdomsledaren Imran Lodhi följande:

– Storvreten porträtteras som om det vore Chicago. Det är en stigmatiserande bild som sprids. Och det är inte sant.

Nej, men sant är att det brinner bilar i en förfärande omfattning, för att bara nämna ett exempel, i både Storvreten och i andra delar av Botkyrka. Det är inte, och skall inte vara normalt att bilbränder startas i låsta garage. I fullmäktige försöker socialdemokraterna och den övriga majoriteten måla upp en så glättad bild som möjligt av Botkyrka. Tyvärr försvinner inte problemen för att man försöker prata eller tänka bort dem.

Få förövare av bilbränder, om ens någon, åker fast. Och åker de fast, mot all förmodan, så händer det inte särskilt mycket i form av påföljder. Vårt juridiska system är anpassat efter det samhälle jag växte upp i, inte dagens mångkulturella samhälle. Allt fler medborgare känner en ökande frustration över sakernas tillstånd, speciellt samhällets handfallenhet att handskas med kriminaliteten. Samtidigt kliar sig socialdemokrater och centerpartister i huvudet och undrar varför väljarstödet för SD hela tiden ökar, – vi är ju de goda, de humana.

Att förvalta och utveckla ett samhälle handlar ju inte om att samla billiga godhetspoäng. En kunskap som nog måste trummas in hos många blåögda politiker. Ni Socialdemokrater, Centerpartister, Liberaler och Miljöpartister har gjort precis allt för att få makt, både på riksnivå och kommunal nivå. Nu har ni denna så hett eftertraktade makt. Grattis, gör då något åt problemen. Vill inte Östling med entourage att Storvreten skall benämnas ”utsatt område”, öka samarbetet och kraven på polisens insatser i området, i stället för att motverka dem. Varför inte kameraövervaka offentliga boendegarage, förbättra låssystemen och anlita vaktbolag. Se där, ett par förslag till åtgärder.

Garagebranden i Storvreten

I det garageplan där min bil stod eldhärjades natten till fredagen den 5e juli. Det är ett låst garage, men märken på låset visar tydligt att någon tidigare försökt borra sig in. Jag upptäckte skadorna för ungefär tvåveckor sedan.

Lukten av eldhärjade bilar är definitivt otrevlig, även efter sex dagars vädring. För mig är denna lukt lika med lukten av mångkultur, eller för att prata Botkyrkska lukten av interkulturalism.

Annonser

Varför kovände Sabuni? Och kommer hon vända tillbaka?

Inför det partiledarval Liberalerna nyss stod inför gav Nyamko Sabuni uttryck för en del åsikter som för oss konservativa verkade ganska vettiga. Ingen ”Snällism” kunde spåras ens med förstoringsglas i hennes offentliga uttalanden i olika medier. Sabuni uttalade sig  t.o.m. negativt om mångkultur samt om anhöriginvandringen, detta i en intervju av Expressen. Väl att märka, det var Centern som i Januariavtalet drev igenom anhöriginvandringen, samma C som nu Sabuni säger sig stå närmast.

Tillsammans med att vi också kommer ihåg hennes ståndaktighet som tidigare minister i frågor om hederskulturen gjorde att många med mig tänkte att Sabuni nog kan hjälpa till och vrida den svenska politiska debatten åt rätt håll.

Sabuni vann partiledarvalet på en tuff retorisk linje i frågor som immigration, integration, Januariavtalet och hederskultur. När väl valet var vunnet och Sabuni kunde titulera sig partiledare kom vändningen, pudlingen om man så vill. I hennes tal i Almedalen fanns bara spår kvar av den stramare retoriken när det gällde hederskulturen. Talet var att verkligen att ligga lågt. I dag är det inget parti som inte markerar mot hederskulturen. Tom Vänsterpartiet säger sig vilja bekämpa hederskulturen. Därefter publicerade medier uttalanden av Sabuni som i princip går på tvärs med den profil hon gav uttryck för inför partiledarvalet. Tydligast är den intervju som gjordes i Visby där Sabuni säger:

” – Vi kommer inte att förhandla med SD. Om Kristdemokraterna vill samarbeta med SD kan det försvåra. Men låt oss återkomma inför 2022 och se var KD står rent konkret politiskt: vill de samarbeta med oss eller högerut?”

Samt:

– De enda vi ser just nu som är nära oss är Centerpartiet. Jag skulle önskar att vi fick en liberal kraft i mitten och att vi två kan bilda regering,

Det här var ju tongångar som man inte kunde höra ett spår av inför partiledarvalet mellan Ullenhag och Sabuni. Plötsligt låter Sabuni som vilken ”snällist” som helst. Ja hon rentav låter lite som Ullenhag, som hon ju kritiserade kraftigt för just snällism. Vad har hänt? Varför denna vändning? Först måste det konstateras att denna retoriska, politiska vändning inte var självklar, vilket vissa påstår nu efter att vi står inför fullbordat faktum. Sabuni visade sig ståndaktig som integrationsminister 2006 till 2010, i frågor kring hederskulturen, trots hårt motstånd från snällisterna i sitt eget parti. Framför allt så blev hon ju vald av 19 L-distrikt för just sin tuffare retorik, en bra bit in på TAN-skalan. Så nej, denna kovändning är inte logisk.

Sannolikt är en hel del av de liberaler som stod bakom Sabuni besvikna just nu. Så varför denna vändning? Den första spontana tanken är ju att snällisterna inom L utövat hårt tryck på henne. Men återigen, varför blev då inte Ullenhag vald? Om snällisterna är starkare än kravliberalerna borde ju Sabuni inte ens blivit vald. Något stämmer inte med denna förklaring.

En annan förklaring är att hon egentligen uttrycker nu var hon egentligen står, att den tuffare retoriken bara var ett sätt att bli vald. Om denna förklaring är den rätta har Sabuni agerat ytterst falskt och bedrägligt. De tuffare kravliberaler som faktiskt röstade fram henne som partiledare kommer inte låta sig nöja bara. Splittringen inom partiet kommer bli akut och Sabunis bedrägeri kommer nog få allvarliga konsekvenser, både för partiet och för henne själv.

En tredje förklaring är att Sabuni försöker ena partiet genom att ställa sig mitt emellan kravliberalerna och snällisterna. Det kommer sannolikt få till följd att inga blir nöjda, inte ens väljarna. Det är just sådana tendenser som gjort att väljare flytt från borgerliga partier förut. Just nu verkar dessutom Sabuni ställt sig närmare snällisterna än kravliberalerna. Vill Sabuni dansa på lina där avgrunden är att L förvinner från riksdagen för gott är det bara önska henne lycka till. Att ett parti som agerar stödhjul åt Centerpartiet utan egen egentlig politisk profil skulle ha en framtid som riksdagsparti är osannolikt.

Kommer Sabuni göra ännu en kovändning och återgå till den mer realistiska retoriken? Det beror sannolikt på opinionssiffrorna och det interna spelet i L. Hon betraktas redan nu som ”oförutsägbar” av politiska bedömare. Klart är att det inte går att dansa can-can över GAL-TAN skalan utan att förlora all trovärdighet. Verkligheten, opinionssiffrorna och tryck inifrån partiet kan säkert göra att Sabuni gör ännu en vändning. Klart är att hon redan har förlorat mycket av sin trovärdighet. Fortsätter hon att pudla och tvärvända kommer hennes politiska bana sluta ungefär som för Kinberg Batra. Grunden för det är redan lagd. Då kommer vi får höra att Sabuni avpolletterades för att hon är kvinna, och kanske svart, när orsakerna egentligen är helt andra.