Det får vara slut på en debattnivå som hör hemma i en mellanstadieklass som tränar demokrati

Ulf Kristersson sa det Jimmie Åkesson sagt många gånger i olika former, att invandringen, som den ser ut och har sett ut i decennier, är en belastning för Sverige. Det är inget kontroversiellt uttalande i dag, tycker man. Borta är de lögnaktiga artiklarna om att ”Sverige tjänar ekonomiskt på invandringen”. Alla visste att det var lögn redan när de skrevs, nu vill ingen ens skriva något så uppenbart lögnaktigt. Att Sverige som nation tar skada av för stor immigration, speciellt när det inte handlar om adekvat arbetskraftsinvandring torde vara mer än uppenbart för alla normalintelligenta människor, men man får tydligen inte säga det högt. 

Vi får nu läsa i Aftonbladet att Märta Stenevi (MP) kräver en ursäkt av Kristersson för uttalandet. Varför just HON skall ha en ursäkt är oklart. Morgan Johansson säger att uttalandet var fruktansvärt. Fruktansvärt? Socialdemokraterna av i dag kan man tycka mycket om, klart är att det en gång var ett statsbärande parti. Vi ser ett en gång statsbärande parti förfalla till ett maktmäklarparti, utan egen politik (ingen som de försöker förverkliga i alla fall) som lever på smutskastningskampanjer och en debattnivå som hör hemma i en mellanstadieklass där de hastigt anordnat en låtsasdebatt för att träna eleverna i demokrati och debatt. DET är fruktansvärt.

Aftonbladet

Likaväl vet alla normalintelligenta människor att det är skillnad på invandringspolitiken och enskilda invandrare. För stora strömmar av människor gör det omöjligt hitta arbete och bostad till alla, gör det svårare att absorbera invandrarna på otaliga sätt i samhället. Har vi en stor immigration av människor med avlägsen kulturell bakgrund och låg utbildning så mångdubblas problemen. Det här är ingen raketforskning och alla sunda människor fattar detta, antingen de medger detta eller inte. Märkligt nog förstår många invandrare detta själva, men tydligen inte vissa av våra politiker och journalister.

Det sunda förnuftet för ge vika för ren idioti förklädd till någon smetig falsk medmänsklighet. Detta är under all kritik och det skadar samhället på otaliga sätt att denna djupt falska och infantila debatt tillåts fortsätta år efter år. Det skadar samhället eftersom det i förlängningen hindrar nödvändiga reformer, det skadar samhället eftersom politikerna håller en låtsasdebatt där de försöker sätta på sig en gloria samtidigt som de försöker sätta bockfötter på sina motståndare. Det förhindrar en debatt om verkliga problem och verkliga lösningar.

Jag minns ett reportage i SVT under flyktingkrisen 2015. En syrier som flytt hemlandet hade anlänt till Sverige. Flyktingen var på väg från Sverige till något annat land, när han förstått att det varken fanns arbete eller bostäder här. Som slutkläm sade han att han inte förstod att svenska politiker inte sade stopp, när nu situationen var som den var. Det var varken Ulf Kristersson eller Jimmie Åkesson som sade detta. Det var en nyanländ syrisk flykting som pekade och sa, – nämen kejsaren är ju naken. En del av våra politiker och journalister låtsas inte förstå det en nyanländ syrisk flykting förstod efter ett par veckor här. Detta är inte värdigt en svensk regering, det är inte värdigt svensk media.

Vad vi än gör, skall vi inte backa från dessa självklarheter som både Kristersson och Åkesson påpekat. Om vi gör det uppmuntrar vi dessa politikers självskadebeteende (nu är jag inte orolig när det gäller Åkesson självklart). Självklarheter som att invandringen, som den nu ser ut, är destruktiv skall upprepas och påtalas till dess att vi får en anständig debatt byggd på uppenbara fakta. Hur lösningarna ser ut skiftar från parti till parti i demokratisk ordning. Låt väljarna avgöra vad de föredrar. Det måste bli ett slut på den politiska debatt vi haft så länge som bygger på fantasier och en sjuklig drift att framstå som en nyuppstånden Jesus. Politiker skall förvalta landet till medborgarnas bästa och journalister gör bäst i att skildra verkligheten.     

Publicerat i Alt & Misc | Lämna en kommentar

Statsvetare som skämmer ut deras yrkeskår.

Det är känt bortom alla rimliga tvivel att DN ser Lööf som sin nyliberale favoritpolitiker. Hon är perfekt för Wolodarski och DN. Lööf avskyr SD, nationalism och en stram immigrationspolitik. Samtidigt står hon för en ekonomisk politik som åtminstone andas nyliberalism. Det är inte konstigt att Wolodarski gillar henne. Nu har vi en regeringskris, även om detta inte kan kallas kris i ordets egentliga bemärkelse. Några statsvetare skall för DN:s räkning uttala sig om olika scenarion för en trolig regeringsbildning. Ja, vi kan bara spekulera i hur svårt Wolodarski hade att hitta de rätta statsvetarna som förde fram just Lööf som statsministerkandidat. Klart är att de skämmer ut hela yrkeskåren. Ingen vettig människa innanför riksdagens eller regeringskansliets väggar tror en sekund på Lööf som statsminister.

Statsvetaren Jan Teorell startar med denna mening i DN-artikeln:

– En avgörande sak är att Liberalerna nu har bytt sida

Ja, det kan man säga är en avgörande sak, men exakt hur ökar det chanserna för Lööf att bli statsminister? I min värld minskar det Lööfs chanser ytterligare. Varför i hela friden skulle Sabuni bryta allt det hon sagt om M och KD för att i stället gå ihop med Lööf? Och skulle inte det slutgiltigt förpassa henne utanför riksdagen 2022? Kanske DN:s statsvetare inte tänkt på dessa småsaker, vem vet? Vidare i den märkliga artikeln.

DN har talat med flera statsvetare för ett reda ut hur förutsättningen i den här regeringsbildningsprocessen har ändrats jämfört med processen 2018.”

Jasså DN har talat med flera, noga utvalda får man förmoda, statsvetare, och detta blev resultatet? Det minst troliga av alla scenarion presenteras, men ett som passar Wolodarski. Vidare i artikeln säger Teorell.

– Alltså en smal mittenregering som kan tolereras av båda sidor. I det fallet kan det bli så att S och C byter roller och Annie Lööf får bilda regering mot att Stefan Löfven får igenom vissa krav på politiskt inflytande.

 Ja, S är ju kända för att lämna ifrån sig makten för ”vissa krav på politiskt inflytande”. Få se nu, i det senaste valet fick Socialdemokraterna 100 mandat, Centerpartiet fick 31 mandat. Det verkar med andra ord som ett mycket otroligt scenario att S skulle lämna walk over till Centerpartiet, vars ekonomiska politik ligger en bit ifrån den Socialdemokratiska ,om vi uttrycker det milt. Även om S mot all rimlig förmodan skulle gå med på det så samlar de 131 mandat vilket inte räcker. Lägger vi till L och MP så samlar detta vansinnesförslag ytterligare 39 mandat, vilket blir 170 mandat totalt. Inte ens det räcker. Men det blir värre, så här fortsätter Teorell.

  • Ett alternativ är ju att riksdagen vill ha extra val, om förutsättningarna för att bilda regering saknas. Då skulle talmannen i rask takt kunna lägga fram till exempel samma statsministerkandidat som röstas ner i riksdagen gång på gång, då blir det extra val automatiskt, säger Jan Teorell.

Nu blir nog talmannen Norlén arg. Han skulle inte ”lägga fram samma statsminister i rask takt” bara för att ”riksdagen vill ha ett extraval”. Här har vår statsvetare fått det mesta om bakfoten och jag orkar inte reda ut alla missförstånd. Men vi får fundera på att minska anslagen till vissa statsvetenskapliga institutioner. Sådana här resonemang skulle vi inte acceptera ens från en vikarie på högstadiet som hoppat i på en lektion i samhällskunskap. Nästa statsvetare gör inte saken bättre. Li Bennich-Björkman för detta resonemang, under överinseende av Wolodarski får vi förmoda.

” En liten mittenregering som tolereras av båda sidor ser hon som sannolikt.”

– Jag tror att den kan bli svårt att få med sig Liberalerna i en sådan konstellation, då måste de ju byta sida igen. Men jag tror att någon sorts liten mittenlösning absolut är ett alternativ, det trodde jag redan förra gången.

Jasså vår professor i statsvetenskap tror på ”någon sorts lite mittenlösning”, men utan L. Hur skulle en sådan liten mittenlösning då se ut? Med vilka partier förutom C? Nämnt ett enda ytterligare parti snälla professor! Man börjar fundera på om inte hela artikeln är ett skämt eller en konstnärlig installation av något slag. Och till alla dessa fritt svävande fantasier har alltså statsvetare lånat ut sina namn och titlar till. Vi har helt uppenbart fler problem i vårt samhälle än att få ihop en regering.   

Publicerat i Alt & Misc | Lämna en kommentar