Psykologisk bullshit i samband med terrordådet

I en SvD-artikel försöker en professor i filosofi och teologi ge svar på varför terrorister som Rakhmat Akilov utför sina hemska dåd. Akilov är mannen som körde på så många människor han kunde på Drottningsgatan i fredags. Akilov har sökt asyl i Sverige och säger själv enligt Aftonbladet att han åtminstone sympatiserar med terrorgruppen IS.

Själva ämnet är intressant rent psykologiskt och en arbetsgrupp borde verkligen seröst undersöka vilka psykologiska mekanismer som ligger bakom de terrordåd som nu börjar bli vanliga i Europa. Men de slutsatser och förklaringar Mohammad Fazlhashemi ger är rent bullshit, som dessutom är allmängods vilket rent mekaniskt förts fram otaliga gånger i media. Förklaringarna Fazlhashemi ger är följande:

 Attackerna sänder också ett budskap till terrorsektens anhängare att motgångarna på marken är tillfälliga och att de har makt att slå tillbaka var och när de än önskar.

Självklart sänder attackerna en signal till anhängarna. Men det är sannolikt omöjligt att dölja förlusterna på marken genom dessa terrordåd. Sannolikt tror inte ens högre uppsatta personer inom IS på att det går att släta över förlusterna i Mellanöstern genom dessa till synes meningslösa dåd. Dåden i Europa började också innan de större motgångarna för IS började i Mellanöstern, vilket motsäger slutsatsen. Nästa slutsats är möjligen intressantare:

I sin bok förklarade han att gruppens främsta mål är att skapa en nyordning i världen. För att uppnå detta mål måste man börja med att ändra på den befintliga ordningen. Detta sker genom att skapa kaos och oordning. Ett sätt att göra det är att sätta skräck i befolkningen och det bästa sättet att uppnå det senare är att exponera allmänheten för exempellös grymhet och brutalitet på ett sådant sätt att de blir paralyserade och att det skapar polarisering mellan grupper.

Att IS och andra extrema islamistiska grupper vill skapa nyordning är känt. Vägen till att våra samhällen blir ”paralyserade” är oerhört lång, och det kommer sannolikt aldrig inträffa på grund av dessa terrordåd. Att skapa ”polarisering mellan grupper” är en mycket tveksam strategi. I dagens läge skulle sannolikt extremistgrupper och olika vänstergrupper som intar en sympatisk eller avvaktande hållning till islamistiska grupper, förlora på en sådan polarisering. Vidare i artikeln:

Det är en naturlig reaktion eftersom det handlar om våldsverkare mitt ibland oss, som kan slå till när som helst och var som helst. Det är så man etablerar rädslans kultur.

Det är i det närmaste självklart att terrorgrupperna vill skapa rädsla med sina terrordåd. Det behöver man varken vara professor eller journalist för att räkna ut. Men en bestående ”rädslans kultur” är i det närmaste omöjligt att upprätthålla på sikt. Samhällena i väst slår till slut tillbaka genom gränskontroller, polis, underrättelsearbete och striktare immigrationspolitik, vilket kommer omöjliggöra en terrorverksamhet som upprätthåller en ”rädslans kultur”. Det är snarare ett evigt prat om ”rädslans kultur” som i någon mån spelar terroristerna i händerna. Till slut kommer den avgörande förklaring:

Det är också i samband med det som våldsbejakande islamistisk extremism kan skörda frukter. Det sker i samma ögonblick som främlingsfientliga krafter använder människors rättmätiga rädsla för att skapa polarisering i samhället. Det vill säga när människor utsätts för kollektivt skuldbeläggning och stigmatisering för sin religiösa identitets skull. Då har våldsverkarna vunnit en delseger med sitt uppsåt.

Skulle dessa terrordåd utföras enbart för att stärka ”främlingsfientliga krafter” och öka polariseringen i våra samhällen? Sannolikt är IS företrädare inte ens bekanta med våra så populära ord som ”kollektiv skuldbeläggning” och ”stigmatisering”. Det är företeelser som är så naturliga för dem att de sannolikt inte ens resonerar i dessa termer. Dessa termer är typiska för politiker och andra i västliga demokratier. Fazlhashemi överför sina egna begrepp och sin egen världsbild på IS. Vad skulle IS vinna på att t.ex. SD för fram sina positioner med ökad gränskontroll, striktare immigrationspolitik, avvisning av religiösa extremister och en stärkt polis? Sätter samhällena i väst hårt mot hårt gentemot dessa terrororganisationer kommer de förlora. Det är sannolikt att företrädarna för dessa terrororganisationer kan räkna ut detta själva, vilket gör att hela resonemanget som framförs i artikeln faller.

Varför utförs då dessa terrordåd? Det förövarna själva säger, om än osammanhängande, är att det verkar röra sig om ren hämnd för bakslagen i Mellanöstern. En närliggande slutsats är att de vill pressa demokratierna i väst att inte lägga sig i kriget mot IS i Mellanöstern, vilket också skymtar fram när terroristerna själva uttalar sig.

I stället för att bara gissa vad motiven och drivkrafterna är borde man göra seriösa undersökningar om dessa drivkrafter. En bra början är att lyssna på vad terroristerna själva säger om sina motiv. Vad jag vet har ingen terrorist eller företrädare ännu nämnt att de vill stärka Sverigedemokraternas position i samhället. De är inte dummare än att de kan räkna ut hur kontraproduktivt detta skulle vara.

 

Publicerat i Ideologi - politik, Juridik, Sverige | 3 kommentarer

Otrygghet är inte populism eller rasism

En viral film har cirkulerat där tre poliser misslyckas med att hålla fast och sätta handfängsel på en våldsam man som mer eller mindre går bärsärkagång och förstör bilar och annat. Det syns tydligt hur de tre kvinnliga poliserna misslyckas med att hålla fast mannen som ligger ned efter att en privatperson utan besvär brottat ned mannen. En fjärde man (väktare) dyker upp men misslyckas också med att få bukt med gärningsmannen.

Reaktionerna har på många håll blivit starka av att tre poliser misslyckas med att omhänderta mannen. En del reaktioner är säkert överdrivna, vad annat är att vänta vid en sådan här händelse? Men allas vår mjukispolis Martin Marmgren skylla reaktionerna på ”rasism och manschauvinism” är att inte se det verkliga problemet. Om nu tre poliser misslyckas med att oskadliggöra en ensam liggande normalbyggd man, vad mer klarar de inte av? Detta är just den centrala frågan. Polisen skall upprätthålla lagen och skydda allmänheten från våldsverkare. Om nu tre poliser misslyckas med att omhänderta en ensam liggande gärningsman, hur skall de skydda oss från kampsportstränade gärningsmän, eller gärningsmän med tillhygge, eller kanske en gärningsman som väger 110 kg?  Hur många poliser krävs det för dessa typer av gärningsmän? Kanske tio, tolv stycken? Räcker det ens?

Marmgren uppehåller sig vid att några sagt att poliserna borde använt skjutvapen. Det skall inte behövas om tre poliser förmår hålla fast en ensam liggande man, då behövs självklart inga skjutvapen. Och självklart ökas inte polisens kapacitet att omhänderta personer bara för att polisutbildningen sker på en högskola, där de får plugga mer sociologi och samhällskunskap. Det tror jag alla förstår. Marmgren skriver så här.

Att kunna använda våld är en viktig del av yrket men smutskastningen av ingripandet följer ett mönster där populistiska strömningar hånar uppfattad flathet.

Det är inte populism att ifrågasätta polisens kapacitet efter den uppmärksammade filmen, det är en fullt normal reaktion. Polisens misslyckade ingripande inger inget förtroende för att polisen skall klara sitt uppdrag den dag du eller jag hamnar i knipa och behöver polisens skydd. Blir du eller jag attackerade, hur många poliser behöver komma för att lösa uppgiften? Det är den fråga de flesta människor ställer sig efter att ha sett filmen.

Publicerat i Juridik, Sverige | 2 kommentarer