Jag sätter dig Peter Wolodarski på de anklagades bänk

Wolodarski skriver i sin egen tidning DN om hotet eller risken för utländsk inblandning i det kommande svenska valet. Varifrån hotet kommer ifrån råder det ingen tvekan om enligt Wolodarski, från Ryssland. I förbigående nämner han den numera välkände Egor Putilovs kopplingar till SD. Målet är enligt Wolodarski att skapa instabilitet och spä på misstro i utvalda västländer, främst USA. Detta görs genom att ”sprida falska nyheter” och ”söndra demokratin inifrån”.

Den första spontana reaktionen på ”sprida falska nyheter” och ”spå på misstro” är att det mer låter som politikers och mediers kampanj för massinvandring. Ingenting har spätt på så mycket misstro och skapat så mycket instabilitet som den förda immigrationspolitiken. Putin skulle inte klarat av detta bättre om han så lade hela sin militärbudget på trollfabriker. Men låt oss ändå konstatera att självklart skall inga utländska stater eller andra utländska intressen få påverka det svenska valet. Där håller jag ju rent principiellt med Wolodarski. Även om det nog kliade i fingrarna på Wolodarski själv att få ge ett litet hjälpande finger åt Clinton gentemot Trump, som ju inte verkar vara någon favorit hos Wolodarski. En annan relevant fråga i sammanhanget är hur mycket EU, med alla dess lobbyister påverkar svensk politik. Det är nog ett svar vi inte ens vill veta av.

På tal om Putilov så finns det förvisso en massa oklarheter, för att inte säga konstigheter angående honom, det är nog glasklart. Men att han skulle gå Putins ärende är mycket osannolikt. När jag själv samtalat med honom har han vid ett flertal livliga diskussioner uttryckt oförställd avsky gentemot Putin. En troligare teori (som just är en teori) är att samma Putilov snarare flytt till Sverige för att han blivit osams med Putins lakejer. Dessutom är SDs politiska sekreterare säkerhetskontrollerade av SÄPO, INKLUSIVE Putilov, vilket inga andra politiska sekreterare är i riksdagen. Värt att nämna är att den enda säkra och bevisade trollfabriken vi upptäckt inför valet är en socialdemokratisk sådan.

Det som saknas i Wolodarskis och andra liknande artiklar är en mer konkret analys vad Ryssland egentligen har att vinna på att påverka det amerikanska valet och framför allt det svenska valet. Jag har ingen aning om ifall Ryssland påverkat det amerikanska valet, men vad exakt har Ryssland tjänat på att Trump och inte Clinton blev president? Vad exakt har Putin att vinna på att påverka det svenska valet? Vilka skall han påverka och vilka vill han skall göra ett bra val? Vad vill han uppnå? Om det är instabilitet han vill uppnå som Wolodarski säger skall han ju jämna vägen för de krafter som propagerar för massinvandring, alltså Wolodarski själv, MP, Fi och V. Ett annat mer realistiskt mål är att hålla Sverige utanför NATO. Där står de rödgröna plus SD mot ett medlemskap och Alliansen för. Att Putin skulle riskera avslöjas med att hjälpa NATO-motståndarna gentemot Alliansen och därmed ge NATO-förespråkarna en jättepuff i opinionen verkar inte särskilt smart i rådande läge där sannolikheten för att det skall bildas en majoritet för NATO-förespråkarna förefaller minimal.  

Den avgjort största faktorn som påverkat (eller försökt påverka) de sista svenska valen är våra inhemska medier, med DN och en del andra tidningar i spetsen. Wolodarski skulle svara att tidningar får anta vilka politiska ståndpunkter de vill. Det rör sig om fria, självständiga medier som alla har olika politiska profiler. Det blir ändå märkligt, och inte så olikt utländsk påverkan, om en absolut majoritet av tidningarna samfällt ger sig på ett parti bland åtta riksdagspartier, ett parti som dessutom har ett avsevärt folkligt stöd. Olika aktörer inom mediebranschen och journalistkåren är i centrala frågor inte i samklang med befolkningen, det är ett demokratiskt problem som Wolodarski aldrig tagit upp och aldrig kommer ta upp.

På tal om Wolodarskis skriverier om desinformation från utländska trollfabriker så har hans egen tidning bland andra medier i decennier mörkat invandringens negativa effekter, detta på ett sätt som verkligen kan liknas vid desinformation. Den största skadan har redan skett vad gäller desinformation, det är mediernas långvariga uraktlåtenhet att skildra konsekvenserna av Sveriges immigrationspolitik. Ingen rysk trollfabrik, aldrig så skicklig, skulle kunna åstadkomma en lika stor skada. Och där Peter Wolodarski, sitter du i högsta grad på de anklagades bänk.

Annonser
Publicerat i Demokrati, Media, Sverigedemokraterna | Lämna en kommentar

Fake news och faktaresistens

Jag deltog i veckan på ett seminarium som handlade om ”fake news” och faktaresistens, en ganska intressant tillställning även om jag efter ett tag drabbades av den välkända känslan av att alla tycker likadant och alla här inne tillhör samma mysiga klubb. Ja alla förutom den där SD:aren då (undertecknad), han är ju självklart ingen av ”oss”, vi som är upplysta och bildade, vi som står för sanningen och kunskapen och vi som snarare läser DN än alternativbloggar. Det som framgick mer än tydligt efter lite reflexion är att alla grupper har sin egen faktaresistens. De etablerade eliterna med dess media, lurade alternativt blev grundlurade om invandringens lönsamhet och humanism. Självklart förekommer det faktaresistens även inom de systemkritiska rörelserna. Ett slående exempel på detta är fotografiet som visade en lång rad vuxna män hållande varsin liten bröllopsklädd flicka i handen. På sociala medier talades det om barngiftemål en masse i samband med bilden. Sant? Nej, det är tradition i vissa kulturer att en släkting, en flicka, följer mannen till bröllopet.

Under seminariet menade Åsa Wikforss, professor i filosofi, att strategin för att bemöta fake news är att kontrollera vilken avsändare budskapet har. Det är en strategi man ibland kan använda självklart. Om företaget till en produkt hyllar sin egen produkt är det klokt att ta dessa hyllningar med en nypa salt. Om ett politiskt parti höjer den egna politiken till skyarna måste man som väljare förhålla sig med en viss distans till detta. Likaså gäller ju att kloka ärliga människor i sin närhet ofta är att lita på när de säger något inom sitt eget ämnesområde. Experter på olika områden och speciellt inom naturvetenskaperna vet ofta vad de talar om och bör ha ett högt förtroende. Problemen dyker dock genast upp när vi rör oss på områden där politiska diskurser har betydelse. Hur många statsvetare har inte i våra tidningar utmålat oss Sverigedemokrater som ondskans främsta axelmakt? Hur många statsvetare, ekonomer och andra från våra lärosäten har inte inför det svenska folket bedyrat hur bra det är med den förda immigrationspolitiken? Dessa akademiker har inför det svenska folket sålt ut sitt förtroende för lång tid framåt. Vi kan uppenbarligen inte lita på dessa avsändare.

Våra dominerande och professionella medier då? Dessa måste man kunna lita på till skillnad mot obskyra bloggar där frustrerade cismän argt sitter och hamrar på ett skitigt tangentbord. Samma sak där tyvärr. Det är övertydligt hur t.ex. DN driver en närmast furiös kamp mot D Trump som mest liknar en personlig vendetta. DN driver nitiskt sin kamp för en voluminös invandring och ett vänsterliberalt samhälle, och tvekar inte låta den rena nyhetsrapporteringen påverkas av detta. Dessutom syntes en tydlig kantring när Wolodarski tog över som chefredaktör. Samma sak gäller SVT där åsikter som ligger Vänsterpartiet och Miljöpartiet nära ofta färgar programmen. Tydligaste exemplet där är väl SVT:s EU-valvaka 2014 där inte helt opartiska kommentatorer som Alexandra Pascalidou, America Zavala, Mona Sahlin, Cecilia Malmström, Karin Pettersson och Jonas Sjöstedt fick kommentera SD:s framgångar. Jag fick intrycket att nämnda kommentatorer inte var förtjusta eller ens opartiska angående SD:s framgångar. Nu skall sägas att SVT:s nyhetsredaktion på senare tid blivit oerhört mycket bättre och nästan når upp till den nivån där man kan kalla den opartisk.

Wikforss tog i förbigående upp ett annat till synes harmlöst exempel, nämligen det om vaccinering mot allehanda epidemier. Där skall vi lita på Socialstyrelsen och deras rekommendationer ety det är en myndighet och de har sakkunskap. Nu har vi ju t.ex. svininfluensan 2009-2010 där en stor del av befolkningen vaccinerades med vaccinet Pandemrix efter att flera myndigheter med Socialstyrelsen i spetsen varnat svenska folket för en hotande pandemi och massdöd bland befolkningen. Många unga människor drabbades av narkolepsi efter vaccineringen, en vaccinering som var obefogad sett till effekterna och jämfört med de årligt förekommande influensorna. Mycket talar för att svininfluensan inte var allvarligare än vilken influensa som helst. Rapporteringen om denna influensa från våra myndigheter och från massmedia lämnar oerhört mycket i övrigt att önska. Institutionen för journalistik, medier och kommunikation har givit ut en utmärkt rapport över vad som hände medialt och även från myndighetshåll under tiden för svininfluensan som kan laddas ner här. Tyvärr har Wikforss fel när hon säger att vi skall kontrollera avsändaren för att undvika fake news, vi kan inte alltid lita på Socialstyrelsen ens.

Hur kan vi då avslöja fake news och inte bli faktaresistenta? Sanningen är att det inte finns några enkla lösningar, det har det dessutom aldrig funnits. Det är som alltid, man får kontrollera avsändaren, källor och om avsändaren har något egenintresse i sakfrågan. Ett annat säkert sätt är att analysera hur mycket av faktauppgifterna som är styrda av känslor, där invandringsdebatten är ett talande exempel. Man skall också dra öronen åt sig när alla tycker samma sak av ren rutin, det är inte säkert att något stämmer bara för att alla ylar i samma tonskala. Att använda sitt sunda förnuft är ett annat nödvändig komponent när en faktauppgift skall utvärderas. Något som strider mot sunt förnuft måste kontrolleras extra noga. Sedan har vi problemet med utelämnande av relevanta fakta, där själva uppgiften stämmer. Ja, det dog människor i svininfluensan, uppgiften stämmer. Men det dör oftast många fler i de vanliga återkommande influensaepidemierna varje år. Statsepidemiologen Annika Linde påstår att det lägre dödstalet för svininfluensan beror på vaccinationen med Pandemrix, men länder som Tyskland och en rad andra länder har lika låga dödstal som Sverige per capita utan att ha bedrivit omfattande vaccinationsprogram, vilket hon undviker att nämna. Inte ens en statsepidemiolog kan vi lita på som avsändare.

Publicerat i Ideologi - politik, Sverige, Yttrancdefrihet | Lämna en kommentar