Finns det hedersproblematik i Botkyrka?

När jag under 2014 intervjuade ledningarna för två skolor i norra Botkyrka förnekade dessa att de någonsin stött på hedersproblematik i sina respektive skolor. Vilket för allt i världen mycket väl kan stämma. Det beror ju på om skolpersonalen uppmärksammat tecken på denna problematik, vilket nog kan vara svårt. Just därför har jag skrivit en motion om att utbilda personal i hedersförtryck. SD kom in i Botkyrkas fullmäktige 2010. Under den period vi suttit i fullmäktige har frågan aldrig diskuterats i denna församling, samtidigt som vi i timmar har diskuterat landstingsfrågor om SL:s verksamhet. SD har väl lagt några skrivelser i frågan, men även vi kunde ha uppmärksammat denna fråga mer än vad vi gjort.

Kommunen har själva initierat en del projekt skall sägas. Ett projekt som sjösattes 2010 och löpte fram till 2013 handlar om att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck. En utvärdering av projektet finns från Mångkulturellt centrum. Hela projektet utmynnade tydligen i ett policydokument, där åtgärdspaketet presenterades i en faktaruta och lyder enligt följande:

policy-mot-hederrelaterat-vald

 

”kommunen skall arbeta mot hedersförtryck på ett professionellt sätt. Därefter kommer haranger om jämställdhet och allas lika värde. Tror man sig kunna minska hedersproblematiken med dessa förslag på åtgärder?

Efter mina intervjuer med skolledningarna så började jag undra om hedersproblematiken kanske faktiskt inte var så utbrett i Botkyrka. Detta var tills jag läste Kakabaveh:s bok ”Amineh – inte större än en Kalasjnikov”, där hon enligt egen utsago och enligt egen undersökning beskriver ett omfattande hedersförtryck i norra Botkyrka. Kakabaveh:s enkätundersökning (där vetenskapligheten kan ifrågasättas) visade att 89 % av flickorna och 40 % av pojkarna levde under någon slags hedersproblematik [sid 224]. Dessutom skriver Kakabaveh att hon blev motarbetad av kommunen. Förmodligen för frågan ansågs och anses som känslig. Kakabaveh har nyligen publicerat en rapport ”Elvahundra” där hon ytterligare undersöker hedersproblematiken. Säga vad man vill om vänsterpartisten Kakabaveh, men hon ger sig inte och hon har mer ryggrad än de flesta andra i Vänsterpartiet. Hatten av för det.

En orsak till att frågan ansågs känslig av kommunen kan vara att man inte vill stöta sig med olika befolkningsgrupper, vad vet jag. Jag finner det egentligen obegripligt att frågan anses känslig. En annan aspekt är att inte SD skall kunna plocka politiska poäng på frågan, vilket många debattörer som ägnar sig åt hedersproblematiken noga poängterar. Jag har t.o.m. hört i riksdagen hur Sara Mohammad (GAPF) tillsammans med L-företrädare ägnat sig åt att smutskasta SD när de haft sammankomster angående hedersproblematiken. De kände sig säkert mycket goda vid tillfället. Låt oss klargöra en sak direkt. Ja, många av de som i dag utsätts för hedersförtryck skulle inte ens befinna sig i Sverige om SD:s politik hade gällt. Vi har en betydligt restriktivare immigrationspolitik än övriga riksdagspartier, och den politiken kommer vi fortsätta med. Vår uppfattning är också att de som får uppehållstillstånd i Sverige obönhörligt skall följa svensk lagstiftning. Dessutom skall alla följa vissa grundläggande normer, som att på ett grundläggande plan ge flickor och pojkar samma rättigheter och möjligheter. Vi kommer inte vika oss på denna punkt heller. Vi anser inte ens frågan känslig.

Det är klart att även SD till slut tycker det är meningslöst att arbeta med frågan när utspelen hela tiden bemöts med ”ni vill bara plocka politiska poäng”. Dessutom nås ju ingen framgång i frågan om alla de övriga riksdagspartierna upprepar detta med ”politiska poäng”. Ytterligare en röst tystnar och förtrycket kan fortsätta. Jag måste ändå påpeka att i fullmäktige har alla partier ett ansvar för kommunens invånare, ett ansvar vi inte kan fly ifrån. Samtliga partier i fullmäktige har ansvar för det hedersförtryck som förekommer inom kommunens gränser och det kanske vore bättre att konstruktivt arbeta med denna svåra fråga än att ägna sig åt pajkastning. När övriga partier säger att ”ni vill bara plocka politiska poäng” får man till slut känslan av att deras enda intresse är att förhindra en förlorad politisk poäng.

Publicerat i Botkyrka, Juridik | 1 kommentar

Skattefinansierad politik på våra universitet

Jag arbetade under några år som politisk sekreterare. När jag fick tid över så roade jag mig med att titta på vilka forskningsprojekt Vetenskapsrådet och andra statliga institutioner gav bidrag till. En del projekt verkade mycket lovande och bra, såvitt jag kunde bedöma, andra projekt verkade mycket märkliga. Det är ytterst tveksamt om alla projekt skattebetalarna finansierade vilade på vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet. Alla forskningspengar som härrör från skattemedel skall vila på vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet enligt Högskolelagen. I princip är det statliga skattemed som slumpas bort.

Från twitter 5 nov

Från twitter 5 nov

Flera debattörer, bl.a. Ranstorp och Gudmundson, har i år reagerat på Vetenskapsrådets projektbidrag inom området humaniora och samhällsvetenskap.  Bland annat har reaktioner på att Hübinette får ett bidrag på 3 mnkr för projektet ”Att rasialisera Sverige: Berättelser om en ny svenskhet.” Att både Mattias Gardell och hans hustru får bidrag på totalt 8 mnkr har också uppmärksammats. Gardells bidrag går under rubriken ” Arga vita män? En studie av våldsbejakande rasism, korrelationen mellan organiserad och oorganiserad våldsbrottslighet och ultranationalismens affektiva dimensioner.” Mattias Gardell har lanserat och presenterat sig som ”islamolog” och har enligt Wikipedia studerat religionshistoria. Nu får Gardell 5 mnkr av skattebetalarnas pengar för att forska om ”arga vita män”. Det här kan förvisso en hel del skattebetalare bli arga över, oavsett hudfärg. Det här är inte ett seriöst sätt att hantera skattebetalarnas pengar på.

Vi noterar rubriker som: Rasifierade barn. Vägval, konflikter och visioner.”  av Paulina de los Reyes. Det här skulle kunna vara en seriös forskning av vad som händer med invandrares barn. Men genom att använda ett ord som inte finns ”rasifierade” så minskar den möjligheten dramatiskt. Vi noterar också Mattias Ekman och ” Interaktiv rasism på internet, i pressen och politiken: Diskurser om invandring och flyktingar i tider av kris.” Är det någon som tror att denna forskning kommer vila på vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet? Vad har i så fall ”Interaktiv rasism” med ”Diskurs om invandring” att göra?

Totalt hittar vi inte mindre än 17 projektbidrag från Vetenskapsrådet om klassats handla om rasism. Detta i det förmodligen minst rasistiska landet i världen. Hur mycket partipolitik och egna åsikter kommer skattefinansieras av Vetenskapsrådets bidrag, ytterst betalade med skattebetalarnas pengar? Företrädare för humaniora och samhällskunskap brukar klaga på att dessa discipliner är styvmoderligt behandlade jämfört med de naturvetenskapliga disciplinerna. Ja, är det konstigt när det skyfflas pengar över det vi beskrivit här? Jämför vi med Gardells statsfinansierade projekt är det som om en kärnfysiker skulle få bidrag för ett femmiljoners projekt för att forska om blommor. Det lär inte hända. Humaniora och samhällsvetenskap får nog finna sig i att betraktas med större misstänksamhet än de naturvetenskapliga ämnena. Och vet ni vad? Det är HELT deras eget fel.

tankafritt

Jag har inget emot att det forskas om rasism, verklig rasism där minoriteter behandlas sämre p.g.a. deras hudfärg. Det finns säkert intressant och vederhäftig forskning att göra, även i det minst rasistiska landet på jorden. Men när forskningen blir politiserad och ytterst, ett uttryck för att spegla sin frustration mot de senaste valens resultat har man lämnat den smala väg som vetenskapen skall vandra på och som universiteten skall vara en garant för. Men kan inte ovan beskrivna projekt verkligen vara vetenskapligt stringenta? Nej, inte om man som rubrik sätter ”arga vita män”, då är den möjligheten redan passé.

Publicerat i Sverige, Utbildning | 2 kommentarer