Så här midsommardagen (då halva Sverige vrider sig i fyllångest) kan det vara på sin plats med en betraktelse över det samhälle vi i dag lever i, speciellt då utslag av det nya mångkulturella samhälle som politiker av skilda valörer både utlovat och hyllat. Visionen var att det mångkulturella samhället skulle bibringa oss impulser utifrån, ge oss nya spännande maträtter och kulturella uttryck, bättre förståelse för andra folk samt ge oss bättre ekonomi då fler arbetande händer skulle tillföras nationen.
Hur ser det då ut nu när vi tittar oss omkring och betraktar den vision som med bred politisk majoritet (men med betydligt svagare folkligt stöd) nu genomförts? Jo vi har fått en del nya maträtter. Kanske vi skulle fått dem utan den immigration vi haft de senaste decennierna, vi får aldrig veta. Jo vi har fått nya kulturella inslag i vårt land, en del spännande inslag som vi tyvärr sällan tar del av då de företrädesvis utövas i de enklaver vi kallar utanförskapsområden. Vi har också fått hedersproblematik och religiös extremism. Detta var självklart inget som ingick i den mångkulturella visionen från början.
Har vi fått bättre förståelse för andra folk? Svårt att svara på. Samhällsdebatten har snarare polariserats mellan de som vill fortsätta med Europas mest omfångsrika immigration och de som kraftigt vill minska den. De som från början var positiva till främmande kulturer har utvecklats i samma riktning på ett närmast fanatiskt sätt, medan en allt större del av befolkningen hyllar det ursvenska allt mer. Det vi med säkerhet kan säga är att splittringen i vårt samhälle har ökat enormt.
Förhoppningen att ekonomin skulle förbättras har definitivt krossats och ingen talar längre på allvar om denna del av visionen.
För många svenskar har bilden av det mångkulturella samhället också förknippats med brinnande bilar, stenkastning mot blåljuspersonal, gängvåld med skjutvapen och upplopp i vissa förorter. Denna utveckling går på tvärs mot den vision politikerna målade upp om det mångkulturella samhället. Ett kvitto på en utveckling som tagit helt andra vägar än vad naiva och godhetstörstande politiker målade upp är polisens senaste rapport om ”Utsatta områden”. Där kan vi först läsa om vad ett särskilt utsatt område är för något, nämligen:
- parallella samhällsstrukturer
- extremism, såsom systematiska kränkningar av religionsfriheten eller
starkt fundamentalistiskt inflytande som begränsar människors fri- och
rättigheter - personer som reser iväg för att delta i strid i konfliktområden
- en hög koncentration av kriminella
När jag växte upp, innan det mångkulturella samhället skapades, hade vi noll sådana områden (men väl problemområden). Nu har vi enligt polisens rapport 23 sådana områden samt 38 områden som riskerar att utvecklas till ”särskilt utsatt”.
Beskrivningen av dessa särskilt utsatta områden i polisens rapport är förfärlig och något man inte kunde drömma om ens i de värsta mardrömmar när jag växte upp. Det handlar om att kriminella ligor tagit över makten i dessa områden där de styr efter egna lagar. Rena attacker utförs mot samhällets myndigheter som genom hot, rädsla och våld backat i sin utövning och kapitulerat. I Sverige som ensamt europeiskt land används handgranater frekvent. Barn i mellanstadieåldern hjälper de kriminella gängen att frakta narkotika och vapen. Brandmän och poliser bekämpas med stenkastning och förövarna kommer i princip alltid undan med detta. Näringslivet i de utsatta områdena blir svårt lidande på grund av hot, utpressning och våld. Direkt ur polisens rapport ” Möjligheten att bedriva näringsverksamhet i områdena är många gånger begränsad och det bedöms ogörligt att verka ostört utan att förhålla sig till de kriminella”. Både samhällsservice och näringsliv drar mer och mer tillbaka sin verksamhet i dessa områden på grund av situationen.
Ytterligare faktorer som fullbordar parallellsamhället är att ingen vågar vittna inför rättsväsendet av rädsla för repressalier. Poliser har tagits ur tjänst på grund av hot och våld från gängen. Polisen har också tvingats avbryta sina uppdrag när lokala kriminella fått övertaget i dessa områden. Och så här håller det på i rapporten, sida upp och sida ner med horribla beskrivningar av ett samhälle i sönderfall. Som slutkläm, bara för att komplettera bilden av hur illa det är ställt, skriver författarna till rapporten följande, ” Samhället är inte rustat för att hantera denna stora numerär av kriminella aktörer (…) polis och andra samhällsaktörer saknar förmåga att möta problematiken”. Läs gärna sista meningen en gång till och låt innebörden sjunka in.
Jag önskar verkligen att fler läser polisens rapport ”Utsatta områden 2017”. Det är i det närmaste ett skräcksamhälle som målas upp fullt jämförbart med scenerna ur filmen ”Flykten från New York”. Det är så långt ifrån den trevliga och småputtriga vision ansvariga politiker målade upp av det mångkulturella samhället som vi kan komma. När problemen med dessa områden diskuteras nämns sällan att utvecklingen skulle varit omöjlig utan den oansvariga immigrationspolitik som förts de senaste decennierna. Godhetstörstande politiker upprepar fanatiskt att ”flyktingar måste få skydd”. Ja, och snart har vi flyktingar från våra egna utsatta områden. Flyktingar som flytt förtryck i sina hemländer skapar inga kriminella nätverk, så vilka har vi gett uppehållstillstånd? Ni ansvariga politiker som genomdrev den mångkulturella visionen, tycker ni det gick bra?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
