Det finns inget alternativ till fasthållning många gånger

SvD och andra medier går ut brett med att kritisera metoden att skolpersonal håller fast våldsamma barn. Skolinspektionen och en professor i rättsmedicin går ut och kritiserar metoden att hålla fast våldsamma barn utan att föreslå något alternativ. Uppgiften att metoden kan vara livsfarlig förs också fram, vilket säkert kan stämma i extrema fall när enskild personal slarvat eller tappat fattningen.

Tillfällig fasthållning är tvärtemot vad Skolinspektionen påstår, en nödvändig metod att högst tillfälligt hindra barn från att skada andra barn eller demolera ett klassrum. Ett barn som blivit våldsamt och gått upp i varv går inte att kommunicera med verbalt, detta känner tusentals lärare till men tydligen inte Skolinspektionen. Det finns inget alternativ till metoden att hålla fast barn, annat än att övriga elever och vuxna avbryter hela skoldagen och går hem, något Skolinspektionen också skulle ha synpunkter på.

Självklart skall fasthållning ske på rätt sätt där man ser till att barnet i fråga kan andas och inte skadas på andra sätt. Problemet är ofta att det saknas lugna och starka personer att tillgå när en situation uppstår, då närmaste lärare kanske själv hamnat i ett obalanserat läge. Detta är ett problem som vi alla får arbeta med och diskutera. En given åtgärd är att det anställs fler vuxna på skolan, som finns att tillgå vid stökiga situationer. Detta kostar dock en del pengar.

Det finns inget alternativ till fasthållning i akuta situationer och skulle inte metoden användas skulle barnet som hamnat i affekt skada andra barn och dessutom själv må mycket dåligt efteråt. Man kanske kulle kunna begära av Skolinspektionen att den föreslog alternativ när nu myndigheten avfärdar metoden med fasthållning. Sanningen är dock att det inte finns något alternativ.

Fallet Egor Putilov och värdegrunden

Jag vill på en gång påpeka att jag känner inte Egor Putilov. Jag varken kan eller vill gå i god för honom. Jag hade inget med hans anställning att göra och jag vet nästan ingenting om hans bakgrund. Jag har pratat med honom ett tiotal gånger och kanske pratat politik med honom 5 gånger. Samtliga gånger har Putilov uttryckt stark avsky för Putin i Ryssland. Jag vet också att partiet visste att han hade skyddad identitet vid anställningen och att han genomgått en säkerhetsbedömning av SÄPO. Jag vet också utmärkt väl hur mycket information (hemlig som icke hemlig) en politisk sekreterare från SD kan komma över. Jag har arbetat som politisk sekreterare i 3,5 år och som ledamot i 2 år. Jag kan alltså inte gå i god för Putilov av förklarliga skäl, men övriga debattörer av skilda kategorier dömer utan vidare Putilov som rysk spion med t.o.m. mindre kunskap än vad jag själv besitter. Hur var det nu? Var alla oskyldiga tills de dömts i domstol och deras skuld är bevisad? Eller har vi stoppat det i ”runda arkivet” för gott? Låt oss titta på en del mediala anklagelser.

I en svepande artikel i K-Kuriren  skriver Alex Voronov om otroligt långsökta kopplingar mellan SD och Ryssland. Självfallet rör det sig om EU och den grupp SD sitter i där, för att sedan kopplas till Putilov. Som vanligt är det så att de EU-kritiska partierna i Bryssel kan anklagas för att stödja än det ena eller det andra p.g.a. att de inte röstar som de övriga partierna vill. Det tänker vi inte göra i fortsättningen heller. Voronov nämner att ”en lång rad säkerhetsexperter uttala sig”. Vilka då? Anklagelserna liknar mest gamla tiders häxprocesser med ungefär samma beviskrav. Känner man partiledningen och riksdagsgruppen blir anklagelserna skrattretande. Det finns inte minsta sympati för regimen i Ryssland om man så letar med elektronmikroskop. Dessutom är alla ändå fullt upptagna med att försöka rädda fosterlandet från total undergång p.g.a. en så skadlig politik så det närmast kan jämföras med en fullskaligt militär invasion från en främmande supermakt. Vem skulle ha intresse eller ens tid att pyssla med det Voronov fantiserar om? Voronov, som är född i det gamla Sovjet, kanske tror att vi har samma arbetstempo här som i det gamla Sovjet. Bara glöm det Voronov.

Jag vet inte om det är Lars Nicander från Försvarshögskolan som Voronov hänvisar till, men SR:s intervju med Nicander är ett veritabelt lågvattenmärke som kastar en skugga över hela Försvarshögskolan. Så här säger Nicander i intervjun:

Och det går att göra stor skada i riksdagen.

– Man kan höra förtroliga samtal, man kan höra hur partierna ställer sig till exempelvis Nord Stream, Nato och handelsavtal. Man kan till och med placera ut avlyssningsutrustning om man ska dra det riktigt långt, säger Nicander.

Att en politisk sekreterare från SD skulle kunna höra ”hur partierna ställer sig” i viktiga frågor innan media rapporterar om detta är en ren och skär lögn. Självklart pratar inte andra partier om viktiga politiska frågor när någon okänd eller någon från SD är ens på tredubbelt höravstånd. Det en politisk sekreterare från SD kan hoppas på att höra en bra dag, och då skall det vara en bra dag, är ett ”hej”, men då får han lyssna noga. En person på Försvarshögskolan ägnar sig åt fria fantasier i vår Public Service. Det i sig är väl ett hot.

En politisk sekreterare utan bakgrund i SDs partiorganisation har ytterst begränsad möjlighet att påverka någonting politiskt. Det mesta handlar om att läsa riksdagens handlingar och olika lagtexter. De enda ”hemligheterna” jag själv fått ta del av har kommit från SDs organisation ute i landet, aldrig direkt från riksdagen. Jag kan som jag tidigare sagt inte gå i god för Putilov, men möjligheterna att överhuvudtaget komma över känslig information om man inte sitter i försvarsutskottet eller utrikesutskottet är extremt liten.

Media målar upp en bild av att är du väl innanför riksdagens väggar ramlar du över hemlig information bara så där. Det beror kanske på att individer från skilda partier tycker om att viska i medias öron när de vill få ut olika uppgifter själva, eller konspirerar mot något. Det är en bild som inte stämmer med verkligheten om du inte fulspelar med media. Låt oss vara ärliga, riksdagens propositioner och motioner är ändå ganska offentliga.

Joseph_mcCarthy

Jag kan som sagt inte gå i god för Putilov, men det sätt andra debattörer, media, ”experter” och t.o.m. riksdagsmän från andra partier dömt en person på ytterst vaga grunder är anmärkningsvärd. Fullständigt bortblåst är devisen att man skall betraktas som oskyldig innan dom fallit. Långsökta orsakssamband konstrueras för att ge ytterligare indicier och det hela för tankarna till McCarthy i USA på 50-talet. Totalt bortblåst är också den fiiina värdegrund som berörda debattörer säger sig anamma. Jag med min mer tveksamma värdegrund (enligt debattörerna) skulle aldrig döma en politisk sekreterare från annat parti på de vaga grunder som dessa företrädare dömt Putilov.

Om SÄPO hade sagt att Putilov var en säkerhetsrisk hade han aldrig anställts. Om SÄPO meddelar SD att Putilov numera bedöms som en säkerhetsrisk kommer han att avskedas självklart. Skall SÄPO få ha avgörandet eller skall vi överlåta det till SR i samverkan med en fritt fabulerande Nicander från en, vad det verkar, vänsterinfluerad försvarshögskola? Hur skall vi ha det? Vilken ordning skall gälla? Och skall vi i framtiden döma alla, våldsverkare, människosmugglare, illegala immigranter och bidragsfuskare på exakt de premisser en ohelig allians på förhand dömt Putilov? Jag vill gärna ha ett svar på det.

 

UPPDATERING:

SDs pressavdelning meddelar nu att Putilov sagt upp sig från sin tjänst som politisk sekreterare.

Det är kanske inte så konstigt. Dock så fortsätter t.ex. Expressen till att hänvisa till ”experter” som pratar rent strunt. Att Putilov lämnat sin tjänst ändrar inte på det.

”En skyldighet att kommentera”

Enligt flera experter som SR:s Ekot talat med anses Alexander Fridback som en potentiell säkerhetsrisk, något SR berättade om på fredagen.

Det är alltså samma expert som svamlade om hur lätt det var att samla information i riksdagen. Att SD ”har skyldighet” att kommentera alla fastighetsaffärer är ju rent nys. Men visst om M, S och de övriga riksdagspartierna kommenterar större affärer hos alla deras anställda och ledamöter så visst. De kan börja med Jan Emanuel Johansson.