Aktivistiska domstolar

Det blev en hel del twitteraktivitet när det blev klart att elva män friats från blåljussabotage i samband med upploppen mot Paludan i Rinkeby. Detta trots att ”omfattande stenkastning förekom enligt samstämmiga uppgifter. 

Ibland frias misstänka personer p.g.a. bristande bevisning, inget konstigt med det. Det är snarare argumenten för friandena som väcker förvåning, för att inte säga misstro och ilska. Enligt DN så frias männen för:

Tingsrätten anser att det är tveksamt om de åtalade deltagit i en folksamling, vilket krävs för att man ska kunna dömas för våldsamt upplopp.

Det är uppenbart att någon form av folksamling fanns på platsen, det syns på precis alla bilder. Även om de nu inte gjorde sig skyldig till våldsamt upplopp, så borde de dömas för att ha kastat sten enskilt. Vidare:

Även om de ses kasta sten så anser inte domstolen att det går att säga att det var riktat mot någon polis eller något polisfordon. 

Tja vad kan de ha siktat på? Grannarna? Träd i närheten? Den här naiviteten att till varje pris skydda brottslingar må vara väldigt svensk, men den fungerar inte i dagens samhälle. Det undergräver allt lagstiftningsarbete lagstiftarna lägger ner och undergräver tilltron till vårt rättssystem. 

Om jag förstått inslaget i SVT rätt så erkänner en av de åtalade att han siktade mot Paludan med sina stenar. Är det lagligt, att kasta sten mot Paludan eller andra icke blåljuspersonal? Ju mer man läser, ju obegripligare blir domen.  

Vidare i DN skriver tingsrätten att man:

Fått intryck av att det inte verkar vara fråga om större stenar än att de ryms i en hand och enkelt bara kan kastats iväg. 

Tja vad skall man säga? Sådana stenar är ju dödliga om de kastas tillräckligt hårt. Man undrar om rättsverksamheten har lagts ut på entreprenad till Samhall. 

En polis jag kommunicerade lite med på twitter menade att det är lagstiftarna som brustit och att inget ansvar ligger på juristerna och domstolarna. I många fall lämnar lagstiftningen för många och stora kryphål, men om domstolarna resonerar som ovan, GÅR DET HELT ENKELT inta att täppa till några kryphål. Hur lagstiftar man om stenarnas storlek? Vad en folksamling är? Närmare till hands är i så fall att polisens filmer är av undermålig kvalitet (något jag inte direkt påstår OBS). Poliser kritiserar ogärna kollegor som bekant. 

Man förutsätter vid lagstiftningsarbetet helt enkelt att jurister och nämndemän har ett minimum av sunt förnuft. Det blir ohållbart annars därför att kryphål av denna art kan hittas överallt i hur stor mängd som helst. Det går inte att lagstifta bort precis allt, det går inte att lagstifta bort ren idioti. Nu verkar en del poliser inte förstå det, långt ifrån alla antar jag. Eller så kritiserar man dem som är lättast att kritisera.  

Med det sagt så kan paragraferna skrivas så kryphålen och missbruket av lagen blir svårare, vilket jag själv tagit upp i riksdagen så sent som onsdagen 21:a december (som enda ledamot mig veterligen).  

Slutsatsen är ändå att vi har domstolar som agerar aktivistiskt och gör allt för att slippa döma upploppsmakarna. Vid tidigare domar i samband med påskupploppen  så har hovrätten rivit upp utvisningsbeslut mot dömda gärningsmän. Detta vid mycket allvarliga händelser i samband med upploppen. Regeringen och de rättsvårdande myndigheternas främsta uppgift är att skydda medborgarna i vårt land. Det är grunden till att vi har en poliskår och ett rättssystem. Detta har man inte förstått trots många års juridikstudier. 

Vem skall bygga vår nya kärnkraft?

Uniper (ett statligt tyskt bolag från årskiftet) meddelade att de inte tänker bygga någon ny kärnkraft i Sverige, eller någon annan stans. Den teknikfientliga vänster gick genast ut och uttryckte sin glädje. ”Se där, inget bolag vill bygga kärnkraft i Sverige!”. Som om ett tyskt bolag skulle bestämma om det skall byggas kärnkraft i Sverige, samma Tyskland som själva lagt ner det mesta av sin egen kärnkraft med katastrofalt resultat. Svenska elkunder betalar för Tysklands nedläggning på daglig basis. Självklar beslutar svenska folket och landets regering om det skall byggas ny kärnkraft, inte några utländska intressen. 

Det finns andra företag, svenska och internationella som både kan och verkar vilja bygga ny kärnkraft. Fortum har ansökt om att driva kärnkraftverket i Lovisa Finland. Regeringen kan ju ge ägardirektiv till Vattenfall, som ägs av Svenska staten )moderbolaget AB Vattenfall). Detta har också deklarerats från regeringshåll efter valet i höstas. Vattenfall har tidigare meddelat att de tänker vara med och bygga kärnkraft i Estland. Går det i Estland går det i Sverige också.  Även Uniper har faktiskt sjungit kärnkraftens lov tidigare. Så mycket konstigare att de nu deklarerar att de absolut inte tänker bygga någon kärnkraft, men det har kanske med det statliga övertagandet att göra. 

Jag vänder mig emot tanken att enskilda företag måste ense det marknadsmässigt att bygga kärnkraftverk för att byggnationen skall komma i fråga. Från början var det meningen att järnvägsnätet i vårt land skulle byggas av privata aktörer. Dessa aktörer backade dock från projektet då investeringarna ansågs vara för stora och osäkra. Staten fick därför gå in och bygga de så kallade stambanorna, beslutet togs 1854 av riksdagen. Staten byggde de stora stambanorna och enskilda företag byggde många av de mindre sidoförgreningar av järnvägsnätet.   

Även om enskilda förtag i mitten på 1800-talet inte ansåg det ”marknadsmässigt” att bygga stamnätet så inser alla att svenska folket och det svenska näringslivet dragit enormt stor fördel av vårt järnvägsnät. Ja järnvägsnätet ligger till grund för hela vårt lands utveckling till en modern industrination. Det som kanske inte är ”marknadsmässigt” för ett företag, kan på makronivå vara av avgörande betydelse för en hel nations utveckling. Detta är ingen raketforskning, detta borde alla kunna förstå. Samma sak gäller vårt vägnät, ja t.o.m. miljonprogrammet var initierat från politiskt håll. Nu kan vi klaga på miljonprogrammet, men folk fick tak över huvudet och det bidrog till en enorm utveckling i våra storstäder och utveckling till en modern industrination. 

Jublet från vänsterhåll ter sig närmast infantilt vid en historisk tillbakablick. Både företag och människor behöver el, el till rimliga priser. Det är ytterst regeringens, riksdagens och statens uppgift att förse både företag och människor med grundläggande nödvändig infrastruktur. Hur denna infrastruktur byggs är en andrahandsfråga.