Diskriminerad för att han är svensk

När jag i fredags morse skulle ta en tidig morgonfika låg ett nummer av ”Swedish Fire Fighters” uppslagen där man fyller på sin pappmugg med kaffe. Jag gick förbi tidningen som någon hade skrivit upprörda kommentarer i kanten på, tänkte att jag inte orkar egagera mig just nu, orkar inte bli upprörd i dag. Jag stod och fyllde på muggen och gick förbi tidningen på väg tillbaka. Tyvärr så stannade jag vände och gick tillbaka, nyfikenheten tog tyvärr över. Och ja, jag blev återigen upprörd, precis det jag inte ville. Att man aldrig lär sig.

Jag förstod plötsligt den person som skrivit de upprörda kommentarerna, historien var förfärlig. Den handlade om Simon Wallmark som under lång tid arbetat som snickare. Simon har enligt artikeln alltid drömt om att bli brandman. Dock har han tjänat för bra för att överge sitt snickarjobb för att sadla om till brandman. Tillslut blev dock suget efter drömmen för stor. Simon sade upp sig från sitt välbetalda snickarjobb och började läsa upp ämnen på Komvux för att förverkliga sin dröm. Därefter gjorde han högskoleprovet för att ta ytterligare ett steg mot drömmen. Under tiden levde Simon på flickvännens lön, allt för att nå sitt mål, att bli brandman.

Kvinnlig brandman

Efter att ha läst upp skolämnen så tog Simon det verkliga steget för att förverkliga sin dröm. Under två år så gick han en utbildning som kallas SMO. Denna utbildning betraktas av många som en ren utbildning för de som skall arbeta inom räddningstjänsten. Simon gjorde mycket bra ifrån sig på SMO-utbildningen och hans kamrater på SMO-utbildningen, som tog för givet att de skulle träffas på Södertörns räddningstjänst för sommarpraktik. Det fungerar ju som så inom räddningstjänsten att sommarpraktiken fungerar som en provanställning. En person som vill bli brandman måste göra sommarpraktik för att få en anställning helt enkelt.

Simon fick dock inte det förväntade beskedet från personalenheten, till slut tog han själv upp frågan om anställning med personalchefen Hennele Holmsten. Personalchefen hörde inte heller av sig så Simon försökte få kontakt med rekryteringschefen Jesper Boqvist per telefon, även detta utan framgång. I sin desperation skickade Simon CV och en ansökan till rekryteringsavdelningen. Inte heller detta kom det något svar på, varför Simon ringde Boqvist återigen.

I sitt samtal med Boqvist fick Simon reda på att 32 tjänster skulle tillsättas  och att personer främst skulle rekryteras från ”prova på dagar” samt det mångfaldsprojekt som går under namnet ”Spira”. Syftet med projektet är enligt tidningen att ”öka chansen för arbetslösa ungdomar mellan 18 och 24 år med utomnordisk bakgrund att få in en fot i arbetslivet”. SBFF (Södertörns Brandförsvarsförbund) publicerade denna text på sitt intranät i samband med antagningen.

Som framgått av tidigare information genom PrioTvåan så är årets rekrytering av sommarvikarierande brandmän särskilt inriktad på mångfald och vi handplockar potentiella medarbetare och erbjuder dom att genomgå våra rekryteringstester. Särskilt svårt är att hitta kvinnor som är nyfikna på yrket. Vi behöver hjälp av er medarbetare i organisationen. Känner ni till någon tjej/kvinna som skulle passa som brandman i SBFF så be dem skicka CV och personligt brev till mig så snart som möjligt.

Frågor besvararas av er undertecknad

//Jesper Boqvist, Personalstöd

När Simon fortfarande inte fick något svar, trots detta flirtande med vissa grupper som inte har etnisk svensk bakgrund, så kontaktade han återigen personalavdelningen. Simon fick denna gång ett skriftligt svar enligt följande.

”vi har som sagt inte haft någon öppen rekrytering i år utan har rekryterat ur egna led från folk som har visat intresse. Vi har särskilt riktat intresset till kvinnor och personer med utomnordisk språklig och kulturell kunskap då vi har stort behov av att utöka de kompetenserna i organisationen”

Enligt offentlighetsprincipen är SBFF skyldig att offentliggöra CV på de personer som anställts. Detta utnyttjade Simon och begärde ut dessa listor. Det visar sig att av de 12 som anställts så har bara två gått SMO. Denna kurs betraktas ju annars som det normala kravet för anställning, det är dock inget oficiellt krav. Snarare är det så att alla som gått SMO inte kan räkna med anställning då konkurrensen ofta är mycket hård.

Simon har nu fått en annan anställning och han är numera inte odelat ledsen över den uteblivna anställningen. Rykten cirkulerar nämligen om att arbetsmiljön och stämningen inte är den allra bästa och att ingen vågar kritisera ledningen av rädsla för repressalier.

Det har utan tvivel gått för långt när människor som brinner för ett yrke och skaffar sig all nödvändig kompetens blir bortsorterade enbart för att de råkar vara födda som etniska svenskar. Det som hänt Simon Wallmark måste betraktas som ren diskriminering, speciellt om man betänker listan på de anställdas CV. Kompetensen hos några av de som anställdes verkar med all rimlig logik vara lägre än den Simon hade. Självklart skall absolut ingen med utländsk härkomst diskrimineras eller bortsorteras, men detta var ju ett klockrent exempel på raka motsatsen. Dessutom så om vi nu har ett sådant skriande behov av utländsk arbetskraft som vissa politiker inte missar en chans att påpeka, ja då skulle vi väl inte behöva kvotera in dem på detta orättvisa sätt.