Näthat och yttrandefrihet

På Journalisten.se finns i dag två tänkvärda artiklar, därmed naturligtvis inte sagt att jag håller med allt som skrivs i dem. Först ut är en rolig och annorlunda krönika av Dilsa Demirbag-Sten. Dilsa (jag använder hennes förnamn då det känns naturligare) skriver att hon i princip gillar när debatten hettar till och argumenten blir en smula oputsade. Jag tror nog att Dilsa har lite hårdare hud än de flesta ömskinnade ”tyckare” och det finns en subtil tuffhet i hennes sätt att agera. Bl.a. så skrattar hon åt koran-rabblande skäggprydda män som bemödat sig om att ringa upp henne från andra sidan Atlanten. Precis som Dilsa säger så måste man tåla lite i en fri demokratisk debatt med yttrandefrihet. Det kommer aldrig att bli så i en demokrati med ett fritt debattklimat att alla kommer att hålla sig inom de gränser finare salonger sätter upp för en acceptabel diplomatkonversation. Så långt är det bara att nicka instämmande till vad Dilsa skriver. Sedan blir det problematiskt, så här skriver hon.

Det är också viktigt att inte glömma att om klimatet mot invandrare hårdnar i den offentliga debatten är det inte enbart för att några utrycker sina rasistiska åsikter, utan för att allt för få väljer att inte använda samma yttrandefrihet, för att bemöta och med argument vinna över trångsynthet och främlingshat. Den stora massans tystnad är minst lika farlig som några få extremisters gapande.

Här gör Dilsa ett generalfel (ett vanligt sådant). Hon tar för givet att alla hårda, hatiska kommentarer kommer från rasister (varav de flesta inte är rasister utan kritiska till vår immigrationspolitik). Jag läser hyggligt många bloggar och andra forum på nätet. Jag vill påstå att de som vill ha en generös immigrationspolitik och hyllar det mångkulturella samhället är lika hatiska de, de gör sig skyldiga till övertramp och kastar plumpa invektiv omkring sig de också. Jag har ett antal gånger debatterat på SVT-Debatt. Där är mångkulturförespråkarna absolut mer hatiska och för en lägre debattnivå än motståndarna, just där är detta solklart. Nu börjar det faktiskt bli dags att ”titta åt båda hållen”.

I den andra artikeln tar Anita Adeen (journalist) upp det hot mot demokratin det s.k. näthatet utgör, detta viktat mot alla andra hot mot demokratin vi kan finna i vårt nuvarande samhälle. Så här skriver hon mycket insiktsfullt.

För det första spelar det någon roll varifrån de extrema åsikterna kommer? Är Sverigedemokrater, som vi vet vilka de är, värre än AFA, som väljer att angripa det demokratiska samhället anonymt?

Jag har inte läst någon artikel om hur vi förhåller oss till deras hat eller till det hat som anonyma djurrättsaktivister ägnar sig åt.

Är inte alla hot mot det demokratiska samhället ett problem för oss journalister oavsett hur angreppet ser ut?

De som gör sig skyldiga till ”näthat” är extremt sällan medlemmar i SD, de vet vad som gäller. Men annars är Adeens iakttagelser helt riktiga. ”Näthatet” har getts oproportionerligt stort utrymme och vikt, samtidigt som man i media nästan varit tyst om alla andra hot och odemokratiskt beteende. Kan det ha att göra med vilken politisk inriktning man menar att detta ”näthat” har? Det är nog så att vi alla får lättare att upptäcka hat och hot om de som står för detta inte delar våra politiska åsikter.

Länk Journalisten.se Demirbag

Länk Journalisten.se Adeen