Thoralf Alfsson har läst boken ”Problempartiet” av Björn Häger, som handlar om medias inställning och behandling av Sverigedemokraterna. Alfsson har också skrivit en artikel om boken i sin blogg. Frågan boken ställer är om SD blir behandlad som övriga partier. Eller annorlunda uttryckt, blir SD behandlad enligt demokratiska principer? Svaret vet redan många SD-medlemmar alltför väl. Det intressanta är att en journalist, som inte den mest paranoide antirasist kan misstänka hysa några sympatier för SD, gör en undersökning angående detta.
Alfsson skriver på sin blogg hur han inför kyrkovalet 2005 inte fick in något i tidningarna. Undertecknad har egna bittra erfarenheter av exakt samma sak. Det mest slående exemplet är en artikel 2009 som jag tillsammans med Tommy Hansson skrev om politiskt våld, detta i samband med den grova misshandeln av Martin Kinnunen och hans flickvän på Gullmarsplan 2009. Artikeln var välskriven och varje stavelse hade vägts på guldvåg. Vi hade säkert tillsammans lagt ned tre arbetsdagar på formuleringarna. Ingenting i artikeln var på något sätt propagandistiskt för SD, utan andemeningen var att belysa frågan om politiskt våld ur ett demokratiskt och mänskligt perspektiv. Det var en viktig artikel som behandlade ett viktigt och grundläggande ämne.
Vi fick inte in artikeln någonstans, trots att det rådde medial sommartorka där tidningarna publicerade en massa skräp om fettsugning och festande kändisar. Ändå var det ett klockrent exempel på rent politisk grovt våld. Hade samma sak hänt politiska motståndare till Putin i Ryssland hade det stått om det i DN och SvD. I ett sista förtvivlat försök att få in artikeln i SvD ringde jag en ung flicka som då var chef för SvD-opinion. Trots att jag anlade min allra ödmjukaste och underdånigaste ton svarade den unga flickan att ”här är det faktiskt jag som bestämmer”. Jag har efter det samtalet haft lite svårt för journalister (av ytterligare en orsak) jag har heller inte haft lättare för yrkeskåren om dess representanter bestått av unga kvinnor, något som annars borde vara en naturlig fördel. När jag ringer SvD och forskar i vem som kan ha varit personen jag så nesligt blev tilltufsad av, så verkar det troligaste namnet vara Lena Karvik. Läser man hennes SvD-blogg så kritiserar hon att männen under Politikerveckan talar och talar (på kvinnors bekostnad antar vi). Nåja, hon har ju själv effektivt varit med och tystat en grupp oliktänkande i samhället.
Misshandeln Gullmarsplan
Exemplet ovan ter sig futtigt, i alla fall ur ett demokratiskt nationellt perspektiv (min sårade självkänsla får jag leva med) men hundra tusentals sådana exempel bildar ett mönster som är ytterst besvärande för vår demokrati, eller i alla fall borde vara det. Så här skriver Alfsson på sin blogg.
I boken finns mängder av citat från journalister, från tidningar, radio och TV. Det ena är inte värre än det andra men det är det stora antalet och samstämmigheten som förskräcker.
Och detta bekräftar bilden av ett mönster som går igen i hela vårt mediala landskap. Vidare så skriver Alfsson så här.
Det är så skrämmande att läsa att all rapportering om SD i valen 2006 och 2010 utgår ifrån om det kommer att gynna SD. Oavsett om det handlar om artiklar, insändare, debattartiklar, politiska utspel, torgmöten, demonstrationer eller våld mot sverigedemokrater eller skadegörelse av sverigedemokraters egendom. Alltid görs det överväganden på redaktionerna om det kan gynna SD vid en publicering
Och det var väl övervägande om vår artikel angående politiskt våld skulle gynna SD som gjorde att Lena Karvik bestämde att den inte skulle publiceras, ety undertecknarna var ju SD-medlemmar. Hade vår artikel varit sämre och illa skriven gissar jag på att chanserna för publicering hade ökat något. Alfsson publicerar också direktciteringar från boken, här ett smakprov.
”SD levererar ofta förenklade lösningar på komplicerade problem och söker gärna etniska svar på olika frågor. Låt dem inte göra det utan vidare. Skriv aldrig om SD:s pressmeddelande, motioner eller andra utspel utan kritiska frågor. Ifrågasätt siffror, fakta och påståenden. Ta reda på vad som gäller innan intervjun. Läs på! Quick response och Expo hjälper gärna till….”
Förslag på riktlinjer Helsingborgs Dagblad.
Att Expo gärna hjälper till vet vi redan. Deras iver att skola svenska folket i ”antirasism” ter sig nästan skrattretande. Egentligen är ovanstående (förutom Expo då) riktlinjer som skulle gälla för bevakningen av samtliga partier, nu gäller det tydligen bara ett parti, i alla fall enligt Helsingsborgs Dagblad. Ännu ett smakprov kommer här.
”Fortfarande är det ju så att redaktionerna håller tillbaka publiceringar om Sverigedemokraterna. Det är väldigt svårt varje gång man skall skriva om dem. Varje text läses av tio personer, istället för en person, innan den går i tryck.”
Tobias Brandel, reporter på Svenska Dagbladet.
Om den alls går i tryck ja. Känns nästan trösterikt att Hanssons och min artikel åtminstone lästes av tio personer på SvD. Till sist tar vi med detta direktcitat från Alfsson.
”De har ju en del påståenden om invandrargrupper, brottslighet, i Malmö framförallt, där de går ut med påståenden som vi vet är sanna. Vi kan kontrollera dem, vi känner till dem, men vi publicerar dem inte ändå utan vidare därför att vi vet att det ställer till sådan helvetes skada för samhällsutvecklingen. ”
Jan A Johansson, chefredaktör Skånska Dagbladet
Vi visste redan vad Johansson säger här, men nu fick vi det också från hästens mun. Det tackar vi för. Sedan har Johansson och undertecknad olika uppfattningar om vad som ställer till med ”sådan helvetes skada för samhällsutvecklingen”. Kan det månne vara så att just mörkandet av verkligheten ställer till med samhällsskada? Om så är fallet vilar ett mycket, mycket tungt ansvar på vårt lands journalistkår.
Baghdad Bob
Egentligen är det som kommer fram i Hägers bok inga braskande nyheter, ens för den breda allmänheten. Åke Ortmark diskuterade tillsammans med Susanna Popova och Tomas Gür Lilla Saltsjöbadsavtalet som var ett möte inom media hur man skulle bemöta kritik mot immigrationspolitiken. En nästan enig journalistkår bestämde att vissa saker skulle tystas ned och mörkas. Klippet med diskussionen låg länge på Youtube, men är nu av outgrundliga skäl borttaget. Kvar finns ett annat klipp, som jag för säkerhets skull sparat på Skydrive.
Att en enig (nästan) journalistkår gemensamt bestämt sig för att tysta ned en del av verkligheten strider mot grundläggande demokratiska principer och är oerhört allvarligt. Att Sverige inte rönt mer internationell kritik för detta är märkligt. Det är ingen skillnad om journalister i Ryssland mörkar vissa saker eller om samma yrkeskår gör det i Sverige. När man t.o.m. tystar ned grovt politiskt våld är det riktigt allvarligt och allmänheten förstår tyvärr inte hur allvarligt detta är. Tänk är att läkarkåren beslutar sig för att bortse från en del av läkaretiken, och sedan håller tyst om detta. Otänkbart tänker vi allesammans. Sådant händer inte i ett land som Sverige, möjligtvis i Colombia. Men det är exakt vad som hänt inom journalistkåren, och det har tyvärr hänt i vårt land.
Dissidenten Stenkvist 
Stenström, kan inte du eller någon annan från SD fråga dessa godhetens förkämpar inom 7-partiet, som gärna slänger ut en 103 åring från sin bostad men anser det kränkande att undersöka de ”ensamkommande barnens” egentliga ålder, vad de exakt avser när de talar om ”allas lika värde och rätt”.
Detta eftersom Thomas Gür i sin replik till Anders Hellner, som för övrigt verkar vara den enda vettiga i denna illustra samling, att SD är ett extremt parti med extrema och rasistiska åsikter eftersom de inte erkänner just superflosklern ”allas lika värde och rätt”.
Betyder ”allas lika värde och rätt” att alla i hela världen har rätten att bosätta sig i Sverige och försörjas av svenskar, liksom nu även de som befinner sig här illegalt skall ha rätt till gratis hälso- och sjukvård?
Betyder de att svenskarna som ett folk inte har en naturlig födslorätt före andra länders folk till sitt eget land eller har man avskaffat svensken som folkgrupp? I så fall är strider väl ändå det emot internationell rätt, eller?
Om det är detta 7-klövern avser så undrar jag om samma regel gäller i alla andra länder som också undertecknat FN:s MR-deklaration?
Eller betyder ”allas lika värde och rätt” att svenskar skall särbehandlas och då negativt gentemot andra grupper i samhället eftersom man infört olika typer av positiv särbehandling för nysvenskar och inte minst den märkliga hatlagen som säger att en svensk inte kan utsättas för rasism, trots att detta sker dagligen.
Posta gärna svaret du får.
P.S. Du och de andra inom SD gör ett lysande jobb.
Att diskutera det Politiskt Korrekta är inte önskvärt och skall tystas ner! Att ifrågasätta det Politiskt Korrekta är än mer tabubelagt. Att slutligen kritisera det Politiskt Korrekta är rent av fysiskt farligt eller kan i milda fall leda till mistande av såväl arbete som karriärsmöjligheter!