Låt oss börja från början. Du bor i ett välordnat villaområde med din familj. Du har goda grannar som du brukar prata med under gräsklippningen. Du uppfostrar dina barn med kärlek och tar hand om din äkta hälft på bästa sätt. Både grannen och du är goda skattebetalande medborgare som stannar bilen extra länge för att en gammal tant skall hinna över gatan. Du kanske t.o.m. ger en tiggare en slant och skänker pengar för isbjörnarnas fortlevnad. Kort sagt, du ÄR en god medborgare och människa. Skulle du och din granne kunna förvandlas till bestialiska monster som mördar civila och våldtar kvinnor precis när du har lust. Som avrättar män, kvinnor och barn för att sedan ta en välbehövlig vila? Aldrig tänker du, ALDRIG!
Nå, då är du mycket bättre än alla de tyskar, ryssar, ester, finnar, italienare som gjorde exakt detta och ännu mycket värre saker, under 2a världskriget. Det som komplicerar saken en smula är att alla dessa tyskar, ryssar, ester, finnar, italienare innan kriget var goda familjefäder som uppfostrade sina barn med kärlek, tog hand sina makar på bästa sätt, betalade dåtidens skatt, som hjälpte gamla människor frivilligt, som skänkte pengar till fattiga. Innan kriget var människorna från alla dessa nationer lika goda medborgare och människor som du är nu. Vad var det som hände med alla dessa goda människor?
Sönke Neitzel och Harald Welzer ger oss en fingervisning i boken ”Soldater” (OBS boken inget för veka själar). Så här skriver de.
Det finns historiska och kulturella skillnader mellan olika referensramar. Ortodoxa muslimer har exempelvis andra referensramar för ett anständigt respektive förkastligt sexuellt beteende än sekulariserade västerlänningar. Gemensamt för medlemmarna i båda grupperna är att de tolkar allt de ser i förhållande till sina referensramar, som de inte har valt själva, men som präglar, vägleder och i stor utsträckning styr deras varseblivning och tolkning. Det betyder inte att människor aldrig går utanför den givna referensramen och inte kan se och tänka på ett nytt sätt i vissa situationer, men det är relativt ovanligt. Referensramarna säkerställer ett effektivt agerande. Det allra mesta som händer kan inordnas i en välbekant matris, vilket sparar tid. Ingen behöver börja från noll varje gång och återigen ställa sig frågan: Vad är det som händer?
Det som hände med alla dessa goda medborgare från alla dessa krigförande nationer var att deras referensramar förändrades. Deras världsbild och värderingar förändrades på mycket kort tid. Låt vara av en tvingande verklighet. Vi formas alla av den kulturella kontext vi lever i. Vi kan inte förstå hur en ortodox muslim kan bli självmordsbombare, men om hundra år kanske vår avkomma inte kan förstå varför vi i vissa fall hellre brinner inne, än springer ut på gatan utan byxor (finns konstaterade fall).
Exemplet ovan med skiftande referensramar är självklart drastiskt. Detta med tanke på att jag vet vad alla dessa politiker som talar med sådan emfas om ”allas lika värde” skulle kunna förvandlas till med andra referensramar. I själva verket är det sannolikt att just dessa följsamma politiker först av alla skulle anpassa sig till helt andra referensramar. Vi kan fråga oss var alla gamla moderater tog vägen när de nya moderaterna plötsligt blommade ut? Vart tog alla konservativa i KD vägen när Alliansen bildades? Vart tog alla centerpartister med fötterna stadigt i myllan vägen när Centern närmast blev nyliberalt? Låt oss vara ärliga. Vår anpassningsförmåga är mycket större än vad vi vill erkänna och innerst inne skäms vi alla för den.
Vi vet alltså redan svaret på varför SD framkallar sådant ramaskri och hat i vårt land, när partiet står för en immigrationspolitik som förmodligen är ett par snäpp generösare än den man för i Finland och som där anses helt normal. Vi har genom politiska beslut uppbackade av en lika politisk media, vridit referensramarna bort från de som gäller i broderlandet Finland. I Finland skulle SD:s politik inte få någon från något parti att höja rösten. Där skulle den anses helt normal medan den i Sverige anses främlingsfientlig. Det är en paradox att inte regeringen anser hela Finland främlingsfientlig och bryter alla förbindelser med landet. Ja kanske borde den också diskutera vissa sanktioner, inte alltför kännbara självklart.
Hela denna vridning av referensramarna har skett från början av 70-talet och skulle inte ha varit möjlig utan medias medverkan. Det är media som tolkar politiska beslut, väljer vilka nyheter som tas upp, väljer vilken vinkling de ger enskilda asylfall etc. etc. Slutligen får jag återigen (med risk för att vara tjatig) påminna om Hanne Kjöllers utskällda bok ”En halv sanning är också en lögn” där hon tar upp medias agerande i vissa asylfall. Boken innehöll ett faktafel, men jag misstänker att det inte var därför den blev så slaktad i media. Jag misstänker att Kjöller i förbifarten trampade på en mycket, mycket öm tå.
Dissidenten Stenkvist 
SVERIGES INVANDRINGSPOLITIK.
Sveriges invandringspolitik har under lång tid kännetecknats av ansvar, kompetens och vidsynthet.
Därför är det med viss förundran jag ser hur våra nutida politiker slagit in på självförhärligandets och inkompetensens väg – narcissismen har blivit den farsot som är på väg att rasera Sverige. Se min hemsida:
http://www.stureerikssonshemsida.n.nu/så förstöres ett land.
Ett hopp för framtiden består i KD:s ansvarsfulla utträde ur decemberöverenskommelsen. DÖ var inget annat än maktfullkomlighetens moraliska övergrepp mot en stor grupp av svenskar – ett klart brott mot vår demokratis anda.
Sveriges framtid är ljus men först måste den moraliska resningen visad av KD och SD – och som alltmer stakar ut framtidens väg in i ett förenat Europa – omfattas av en majoritet svenskar.
http://www.stureerikssonshemsida.n.nu/Sveriges-invandringspolitik-en-kritisk-granskning.
Tycker att det saknas fakta i artikeln om Finlands invandrings politik.
Enligt vad jag har fått till mig så är vi alla EU anslutna medlemsstaterna skyldiga att ta emot en del av de flyktingar som kommer in till EU.
Väl där så skall de portioneras ut till medlemsstaterna i förhållande till ”bärighet”.
Det är något som bland annat inte Finland har åtagit sig, men kommer också utifrån den synvinkeln bli tvingade av EU att göra så i framtiden.
Om de har dispans eller bara än så länge undvikit detta och får böta vet jag inte riktigt hur det ligger till med den saken, men att de måste öka sin flyktingkvot betydligt är ovh förblir en sanning då EU har ställt de kraven på de länder som inte uppföljer de krav som man gemensamt kommit överens om inom EU kollektivet.
Det faller naturligt att vi skall dela på ansvaret inom de ramar som EU satt upp och frångår man detta så får man också räkna med någon typ av bestraffning, och i en förlängning uteslutning.
Du har fått saker och ting om bakfoten! Finlands asylpolitik är helt normal inom EU. Det är Sveriges politik som är extrem. Under 2013 året gav Sverige uppehållstillstånd till fler asylsökande och kvotflyktingar än Tyskland, som har drygt åtta gånger så stor befolkning som Sverige.
Se följande länk för statistik över hur många asylinvandrare olika EU-länder tagit emot:
Klicka för att komma åt 3-19062014-BP-EN.PDF
Politikerna skriver lagarna och journalisterna tolkar dem, och det gör dem som de vill, inte som folket vill. Det är där vi tappar en stor del av det demokratiska tänkandet. Ett Alexandershugg mot både politikers och journalisters feltänkande vore det enda rätta.
Visst är denna Analys helt korrekt, ingen kan säga emot. Slutsatsen blir alltså att det borde krävas av Finnarna att de hjälper till med att ta del av ansvaret för pågående sociala världskatastrof eller hur?
Nä, finnar gör precis som de vill, självklart. Vi kan fortsätta med vår politik, eller närma oss Finlands. Det avgör vi själva och förmodligen bryr sig inget annat land om vad vi gör. Vi tar själva fulla ansvaret.
EU borde skapa rättvisa regler för hur ansvaret att ta hand om flyktingar delas lika. Ni har helt rätt i att det handlar om bördor som skall delas. Det är sådana frågor som borde ligga högst på agendorna. Jag tycker det är märkligt att så få yrkespolitiker inte bemöter era ståndpunkter på ett korrekt sätt.
Rättelse: …..så få yrkespolitiker bemöter era ståndpunkter på rätt sätt. (Oj, Inte lätt med negationerna)
Dessvärre är det ingen som tar ansvar i konungariket Sverige.
Läs gärna Ann Heberleins bok: Det var inte mitt fel – om konsten att ta ansvar.
Ja, det är märkligt att vi i Sverige har den migrationspolitik vi har idag. Den är möjlig bl.a. på grund av den massiva indoktrinering som vi utsatts för under decennier, om att just Sverige skulle ha något särskilt ansvar i alla lägen. Jag kommer så väl ihåg när jag gick i skolan på 1980-talet när man utsattes för ren propaganda. En gång när vi hade samhällskunskap och diskuterade flyktingpolitik tyckte jag med flera att vi borde vara lite noggrannare med att kräva id-handlingar av flyktingar. Det var en elev som tyckte att vi borde se till att locka hit de mer välutbildade människorna. Då fick vi en förebrående blick från vår lärare inklusive tillrättavisanden. Vi tystnade och gav vika. När det gäller Finland fick man höra att de var ”rasister” och att de minsann borde ta in lite fler utlänningar så att det blev ”fart på landet”.
Nu, flera decennier efter min skolgång och efter att ha tagit del av Merit Wagers artiklar förstår jag att vi fortfarande har den verklighetsfrånvända politik som vår samhällskunskapslärare försvarade – slapphänt ID-kontroll m.m.
Fler borde puffa för boken…men det blir ju omöjligt om inte folk har läst den.
Jag har nyligen läst Kjöllers bok (kom över den på ett antikvariat), och journalistkåren kan tacka sin lyckliga stjärna, att de kunde beslå boken med ett faktafel, så att det var det enda som diskuterades i media, innan boken drogs in av förlaget
Lustigt nog läste jag strax efteråt om en ”alternativ” nyhetssajt, som ville göra en intervju med ett brottsoffer. Men personen avböjde med motiveringen: – ”Jag är själv journalist, så jag vet hur det funkar. Jag har jobbat mer än 30 år på [tidningens namn].” Tablå!