En viktiga debatt har startats om den omfattande klankriminalitet vi i dag ser framförallt i våra större städer. En debatt som denna gång började i etablerad media i och med att biträdande rikspolischef Mats Löfving gick ut i Ekots lördagsintervju och påtalade det som redan börjar framkomma på olika håll, att vi har släktbaserade klaner som i huvudsak ägnar sin tid åt kriminell verksamhet. Det är inte så få klaner vi pratar om, Löfving pratar om 40 klaner vissa bestående av flera hundra individer. Det jag reagerade mest på i Expressens artikel om intervjun var detta stycke.
– De har kommit till Sverige enbart med syfte att organisera och systematisera kriminalitet. De arbetar med att skapa makt, de har stor våldskapacitet och de vill tjäna pengar, säger han.
Jag tror ju inte att de första som anlänt från dessa klaner nödvändigtvis immigrerat för att ägna sig åt kriminell verksamhet. Motiven till att komma till Sverige var säkert skiftande och mångfacetterade från början. Icke desto mindre har en mängd klanmedlemmar lyckats få asyl eller i alla fall uppehållstillstånd för att ganska snart ägna sig åt avancerad kriminell verksamhet. Frågan som borde intressera alla väljare är då, hur har dessa individer, som i princip har kriminalitet som livsstil, fått asyl? På vilka grunder? Att de skulle vara förföljda i sitt hemland låter inte troligt. Att de skulle flytt från något krig kan väl på marginalen stämma, men de startar ju krig i mindre skala här i Sverige, som ju skall lämna en fristad till krigströtta individer.
I Expressenartikeln säger Löfving något som borde få alla larmklockor att klämta, nämligen detta:
Löfving beskriver att det finns exempel på släkter som tagit sig in i näringslivet, och även det politiska livet, för att kunna styra en kommun eller till och med Sverige.
Om dessa kriminella klaner ”tar över kommuner” så är kriminaliteten systemhotande. Med tanke på denna farliga systemhotande verksamheten så är det minst sagt märkligt att media och många politiker koncentrerar sin energi och uppmärksamhet på att uppmärksamma mer eller mindre amatörmässiga hot på Twitter och liknande. Vilket hot är allvarligast, Kalle som efter ett par Whisky spyr galla över en vänsterpolitiker eller kriminella klaners välorganiserade försök att ta över kommuner och rikspolitiken? Man får ibland intrycket av att uppmärksamheten kring ”nättrollen” mest tjänar syftet som maskirovka, en vilseledande manöver.
Johanna Bäckström Lerneby har skrivit boken ”Familjen” som handlar om en kriminell klan i Göteborg, där överhuvudet dessutom är en respekterad imam. Man ställer sig osökt frågan hur religionen islam ställer sig till kriminalitet och brott. Att vara både högt uppsatt imam och ledare för ett kriminellt närverk verkar gå bra, i Sverige i vart fall. Och det är väl en av de frågor Lerneby INTE ställer i sin bok. Lerneby har dock gjort betydande insatser för att denna klankriminalitet har uppmärksammats. I En SvD-artikel skriver hon följande.
Abu Nizar är klanens överhuvud, en 64-årig man som kom från Libanon till Sverige på 80-talet och successivt tog hit sin släkt.
Hur kunde han (Ali Khan) ”succesivt” ta hit sin släkt? En släkt på flera hundra personer som i dag huvudsakligen ägnar sig åt narkotikasmuggling, utpressning, misshandel och mord. Hur motiverade Migrationsverket dessa beslut? Vi kan inte komma ifrån den frågan, vi skall inte komma förbi den frågan. De partier och politiker som drivit denna obegripligt slappa immigrationspolitik har ett ansvar för den gäng och klan-kriminalitet vi ser i dag. Det är obegripligt att vi importerat stora kriminella klaner som kostar oerhörda summor och som orsakar enormt lidande för den skötsamma befolkningen. De partier och politiker som drivit på för denna immigration bär ett mycket tungt ansvar för den uppkomna situationen. Min förhoppning är att de skall stå till svars för detta inför kommande val också.
Dissidenten Stenkvist 