SD som socialkonservativt mittenparti
Det har skrivits och talats mycket om SD som mittenparti på sista tiden. Självklart kommer man ganska snart in på vad som egentligen menas efter att diskussionen tagit fart. Menar man rent eko-politiskt eller menar man värderingsmässigt? Redan här har vi två olika skalor och det finns fler om man gräver lite djupare. Att SD ligger i mitten ekonomisk är en naturlig följd av att beteckna sig som ett socialkonservativt parti. Går SD för långt till vänster kommer politiken i konflikt med konservativa värderingar och det sunda förnuftet. De resurser vi konsumerar måste faktiskt tjänas ihop. Blir bördan alltför tung för de som arbetar ihop till den samhälleliga kakan blir spänningarna i det långa loppet ohanterliga. Dessutom skulle ekonomin lida av bristande incitament och en känsla av orättvisa skulle sprida sig i samhället. Inte heller kan ett socialkonservativt parti montera ned välfärdsstaten, då blir ju prefixet till konservatismen meningslöst. I själva verket är mittenpositionen konservativ i sig. Som en bonus har många analytiker dessutom kommit fram till att de största väljargrupperna befinner sig i denna tänkta ekonomiska mitt. Att överge denna taktiskt fördelaktiga position framstår ur flera perspektiv som rena vansinnet.
Värderingsmässigt är ju SD konservativt helt enkelt, med allt vad det innebär. Alla konstruerade skalor blir missvisande och behäftade med stora brister. Det finns en populär skala där vi på den vertikala axeln mäter auktoritet respektive frihetlighet. Den stämmer väl någorlunda men säger ju ingenting om ideologin. Faktum är att socialdemokrater till höger inom S eller moderater till vänster, skulle kunna komma mycket nära konservativa SD-medlemmar i kompassen. Detta fastän de skulle stå mycket långt ifrån varandra i viktiga politiska frågor. Den enda framkomliga vägen är att tala om de i dag tre stora ideologierna socialdemokrati/vänster, liberalism, och konservatism.
Politisk kompass
Vi kan också tala om en tredje skala, den skala som gör att SD i dagsläget står mot de övriga riksdagspartierna. På den skalan finner vi på ena sidan de som omfamnas av det vi lite slarvigt kallar ”politisk korrekthet”. Här finner vi omhuldandet av ”det mångkulturella samhället”, ett evigt tjatande av mångfald, minoriteters rättigheter (inte för att SD eller andra konservativa vill förtrycka någon minoritet självklart, utan upphöjande av detta som ideologi och politisk strategi). I själva verket beskriver just i dag Mats Alvesson i en SvD-artikel utvecklingen denna politiska diskurs för med sig i våra institutioner och företag.
På andra sidan skalan finner vi främst den konservativa rörelsen, men även liberaler och socialdemokrater har närmat sig andra sidan av skalan. Denna sida kan bäst beskrivas som raka motsatsen mot det politiskt korrekta. Det innebär en mer realistisk syn där verkligheten får bestämma premisserna snarare än en tänkt karta. Där ett förvaltande av landet snarare står i centrum än braskande utspel och deklarationer som mest tjänar syftet att spela på folks känslor och visa hur god man själv är. Låt vara att denna beskrivning är en smula partisk.
Att göra som en del debattörer dristar sig till, föra över alla rörelser som står för en politisk korrekt samhällsvision till vänster låter sig inte göras. Då skulle en stor del av den politiskt korrekta nyliberala rörelsen som i ekonomiskt politik står för en avvecklad välfärd och en ren nattväktarstat kallas ”vänster”. Det blir absurt och begreppen skulle tappa allt sitt egentliga innehåll. Tyvärr är det politiska landskapet i dag så komplicerat att vi måste ha minst två politiska skalor, den ekonomiska (där vi normalt talar om höger – vänster) och den värderingsmässiga ideologiska, där det tillkommer en politisk korrekt skala. En folkpartistisk liberal kan idag både omfamnas av den mångkulturella visionen, eller ha tappat tron på den men fortfarande stå för liberala värderingar (fast han bör kanske hålla tyst om sina tvivel ett tag till).
Samma sak gäller självklart socialdemokratin (som i ytterst få fall bör kallas socialistisk [produktionsapparaten i samhällets ägo]). Här har vi dessutom ett utmärkt exempel i Johan Westerholm som fortfarande kallar sig ur-sosse, men dristat sig till att glida över på den tredje skalan till den konservativa positionen. Westerholm kallar sig fortfarande socialdemokrat. Han har, mig veterligen, inte vandrat högerut politisk enligt den klassiska höger – vänsterskalan, men tyvärr (för honom och hans karriär) tappat tron på det så ivrigt uppmålade himmelriket. Har Westerholm vandrat högerut på den politiska skalan? Nej, självklart inte. Han har i princip bara slagit upp ögonen och tittat sig omkring.
Tur eller skicklighet, Sverigedemokraterna har i dagens politiska klimat och med dagens samhällsutveckling hamnat i en i det närmaste idealisk position. En position i den ekonomiska mitten där de flesta väljare råkar befinna sig, över tid i alla fall. SD står för en normal konservatism och sund skepsis inför trendiga influenser som många väljare i alla fall delvis omfattas av och sannolikt alltid omfattats av. Detta i en tid när plakatpolitiken (som beskrivs ganska väl i Alvessons artikel) börjat tappa kraft och där allt färre faller i hänförelse över deklarationer om att bara vi alla är snälla kommer allt att ordna sig. Manegen är i sanning krattad för SD. De som inte gillar partiet kan dock trösta sig med att om 50 år kommer SD stå för det i samhället politiskt korrekta. Nya partier och rörelser kommer då att utmana SD, samt under hårt motstånd plocka mandat och röstandelar från det då etablerade men något mossiga partiet Sverigedemokraterna.
Dissidenten Stenkvist 
Ska försöka förklara en sak som jag tycker skapar mycket ordkrigande i onödan. Ordet rasism anses ha devalverats och vattnats ut så mycket så det inte betyder något längre. Ordet -ism betyder lära och rasism betyder egentligen raslära. Om du anser att alla raser är lika värda så är det också en raslära (rasism), till skillnad från om du tycker alla människor är lika värda som blir på individnivå och bara är en meningslös klyscha eftersom ingen kan uppleva det så. När Tage Erlander en gång sa att Sverige var lyckligt lottat eftersom vi hade en (ras)homogen befolkning jämfört med andra länder så var det en annan anda i Sverige på den tiden (ok, vet, han syftade på kultur mest iofs). Det var ett helt ok uttalande eftersom människor på den tiden förstod att han inte delade upp raser i en rashierarki med olika värderingar av varje ras och satte sin egen ras i toppen. På den tiden var det helt ok att säga att det var skillnad på olika raser (liksom det var ok att säga att det var skillnad på män och kvinnor), det betydde inte automatiskt att man tyckte sin egen ras var bättre än andra. På 70-talet fördömde många apartheid-systemet i Sydafrika men gjorde uttalanden som idag hade tolkats som grovt rasistiska. Ordet rasistisk är en helt annan sak än ordet rasism egentligen eftersom det pekar på att en person anser det vara ok att behandla andra raser illa.
I så fall borde rasbiologi vara accepterat? Njaa, den rasbiologi som utvecklades av rasbiologiska institutet i Uppsala (uppbackat av nobelkommiten) var styrd för att bevisa att den vita rasen var bättre än den svarta och deras forskning låg ungefär på samma nivå när det gäller ärlighet som genusforskningen idag med resultatet bestämt på förhand. Alltså en rasistisk forskning, rasbiologisk forskning inom sjukvården som gör att vi har olika mediciner och doseringar för olika raser är det ingen som funderar ens över särskilt mycket.
Ok, felet med rasism (raslära) är när man börjar väva in det i politiken och det blandas med en massa prestige. Börjar man dessutom lägga in lite nationalism (värnande om egna etiska gruppen) så blir inte resultatet ett drömsamhälle precis. På grund av det så är socialkonservatism bättre eftersom man då inte pekar ut just sin egen etniska grupp utan är mer tydlig med att man ser till hela landet. Alltså förutsatt att man inte vill bete sig illa mot andra etniska grupper utanför sin egen.
Mattias Karlssons föreläsning om konservatism kan vara värd att lyssna på tycker jag, finns på avpixlat.info.
Jag har svårt att tror att ett parti som medvetet drar intern maktkamp i media och som använder samma metoder mot sina egna som Åkesson fått utstå av sjuklövern kommer ha svårt att vinna väljarnas respekt i längden.
Personligen blir jag kallsvettig av tanken på att Mattias Karlsson skulle få verklig makt och inflytande i Sverige
SD som parti har fått en rejäl törn gällande det förtroende jag har för partiet, tyvärr behöver SD inte bedriva någon egen politik utan kan lugnt köra sin antidemokratiska partimodell utan att prestera något själv, folk röstar av desperation på SD, inte för att de vill.
@Peter L, vi har ju fått en oerhörd centralism för tillfället i och med EU och avskaffandet av kommunernas självbestämmande när det gäller flyktingmottagning.
@Peter L, vore bra om du meddelade på något sätt när du tänkt ut Z-axeln, vore intressant att läsa. Jag har hört andra som tänkt lite åt det hållet men där det sen brustit lite när de ska redogöra för sina idéer helt.
Vore bra om fler sverigedemokrater än Stenkvist framhöll den konservativa sidan hos SD tror jag. Detta för att undvika att bli ett 8:e västerliberalt parti som enbart har skillnaden att man vill minska invandringen. SD är ideologiskt nytt i Sverige men hela fokus hos motståndarsidan ligger på invandringspolitiken. När man nämner ordet PK så tänker folk enbart på invandringen, man tänker inte på att det är mycket som är PK när det gäller andra frågor också. Moderaterna med Reinfeldt som ledare pratade om att utnyttja de övre straff-skalorna i rättssystemet, att längden på straffen i sig inte behövde förändras. Detta därför att det är anti-pk och konservativt också att tala om höjda straff. Det är en viss skillnad när till exempel Kent Ekeroth förespråkar det amerikanska rättsväsendets ”tredje gången gillt”.
Alltså, du lägger här ett i mina ögon välskrivet önskeinlägg i mina ögon och så hinner jag inte kommentera det just nu. Intressant kommentar från Peter L också. Återkommer.
”De som inte gillar partiet kan dock trösta sig med att om 50 år kommer SD stå för det i samhället politiskt korrekta. Nya partier och rörelser kommer då att utmana SD, samt under hårt motstånd plocka mandat och röstandelar från det då etablerade men något mossiga partiet Sverigedemokraterna.”
Det får vi som gillar SD verkligen hoppas att SD inte gör. PK är ju något som förknippas med 68-vänstern. SD ska bekämpa och eliminera denna farsot och inte etablera en ny politisk korrekthet. Och vilka nya partier och rörelser skulle i framtiden utmana SD:s socialkonservatism på nationalistisk grund? SD har då nog med att utmana dagens liberal-marxistiska etablissemang. Lägg till det att landets demografi nu snabbt förändras i grunden genom invandringen, och tiden börjar snabbt att rinna ut för att SD överhuvudtaget ska kunna påverka utvecklingen i rätt riktning på parlamentarisk väg. Ett parti som SD skulle ha behövt slå igenom för 20-30 år sedan. Men man ska inte ge upp innan slaget är helt förlorat. Därför röstar jag på SD trots att jag tror att det är kört för Sverige (och möjligen hela Västeuropa). Vårt etablissemang går nämligen inte att jämföra med något annat. De är fast beslutna att fortsätta med invandringspolitiken och isolera SD. Kosta vad det kosta vill ekonomiskt, samhälleligt, politiskt etc. Det enda vi hittills sett efter SD:s chockval i höstas är att det dödsdömda KD vill kunna upprätthålla den massiva invandringen genom att försöka minska kostnaderna för mottagandet. Det är skrattretande i en situation där vårt land nu är akut hotat av en vansinnig invandringspolitik som skenar utom all kontroll. I dagens läge vågar man ju inte ens tänka på hur Sverige kommer att se ut om 50 år.
PK är något som (felaktigt) förknippas med 68 vänstern ja. Men varje tid har haft sin politiska korrekthet. Bara det att vi glömt de andra formerna. Jag gick under min utbildning igenom historiskt olika utbildningspedagogiker. Det framstod klart att det var en pendel som med tiden slog fram och tillbaka, genom århundraden. Så är det sannolikt politiskt också. Pendeln har vänt och är på väg åt det konservativa hållet nu. Om kanske 70 år kommer pendeln vända igen. Historiskt har den alltid gjort det.
”PK är något som (felaktigt) förknippas med 68 vänstern ja.”
Felaktigt? Det är väl snarare du som förväxlar PK med en växlande tidsanda. PK-idiotin som 68-vänstern etablerat är ett kapitel för sig. Och vad har du för belägg för att ”pendeln har vänt” åt det ”konservativa hållet”? I västvärlden tycks ju den liberala och marxistiska dårskapen bara bli värre och värre, och folkets motståndskraft bara svagare och svagare. Undersökningar tycks också bekräfta det på område efter område, oavsett om det gäller feminism, bögeri, invandring etc.
Mitten i sverige betyder extremvänster. Och den sorts socialiststat som SD vurmar för har blivit fullständigt omöjlig i och med massinvandringen. SD har en fråga, invandringspolitiken. Resten är bara halvgenomtänkt socialis och icke genomtänkt identitetspolitik. Dessutom så gör dess partiledning ett fullständigt totalitärt intryck.
Och du ger ett fullständigt oseriöst intryck med din hoprafsade mailadress. Vill du ha ekonomisk högerpolitik så rösta på C.
Du har en väl fungerande penna, och vass är den! Jag har ofta funderat på den ursprungliga endimensionella politiska kartan och funnit den alltför enkel, om man som du föreslår lägger till Y-axeln och gör den 2-dimensionell kommer man längre. Jag skulle vilja lägga till ytterligare en dimension, Z, centralism mot decentralism som den 3-axeln. Det här är inte färdigfunderat utan är just nu en arbetsmodell jag funderar på, vi får se om den hjälper i förståelsen av skeendet.
Reblogga detta på thestarsismydestination.