Medierna mäter effekten av sin egen kampanj

I spåren av den plötsliga strömmen av flyktingar och migranter landvägen genom Europa har vi sett en mediebevakning utan dess like. Startskottet var bilderna och historien av den tragiskt bortgångne lille pojke (Alan Kurdi) som spolats upp på en strand i Turkiet. Ett tragiskt öde bland många i världen. Mediebevakning kan nog betraktas som tendensiös utan att man förfaller till överdrifter. Migranternas vandringar genom Europa beskrivs i målande och medkännande ordalag och här har det inte sparats på krutet när det gäller grova penseldrag i varma färger. Detta är inte fel i sig. Dessa inslag hör till en allsidig mediebevakning. Felet är att myntets baksida och en rad andra aspekter inte har belysts alls eller mycket sparsamt. Dessa aspekter är att en betydande del av migranterna förmodligen inte är att betrakta som flyktingar, att de vandrar genom en lång rad säkra EU-länder, Ungern oräknad, för att ta sig till främst Tyskland och Sverige. Frapperande är också hur lite media belyst det skriande uppenbara faktum att plötsligt verkar varken Schengenavtalet eller Dublinförordningen gälla längre. Mediebevakningen har varit så ensidig att vi kan tala om en ren kampanj. När vi dessutom kan se ren propaganda för ökad migration på tunnelbanans reklamplats, då har det gått långt, mycket långt.

Nu har så DN/Ipsos gjort en undersökning medelst telefonintervjuer där de undersökt opinionen för att ta emot fler, respektive färre flyktingar. Och se, opinionen har verkligen svängt. Fler är positiva till större immigration. I denna undersökning vill 44 procent ta emot fler flyktingar, medan 30 procent vill ta emot färre. Vad har egentligen förändrats från förra mätningen då de som ville ta emot färre flyktingar var betydligt fler (36%), förutom att migranterna blivit betydligt fler? Jo självklart den massiva kampanj vi alla inte haft en chans att kunna undgå. Som ett exempel kan vi titta lite på vilka medier som publicerat denna mätning. Jag hittar SVT, Barometern, Expressen, Aftonbladet, DN, SvD när jag lite snabbt skummar riksmedia. Alla har de nästan samma artikel högt upp på sina nätsidor. En hel del lokalmedia har självfallet också hakat på. Inga av de medier jag skummade i morse skrev en rad om några problem med den senaste vågen av migranter. Jo, finska Yle hade en artikel om att Malmö håller på att kollapsa under trycket av omyndiga asylsökande.

Vad DN/Ipsos har gjort är att mäta effekterna av sin egen kampanj. Och självklart har kampanjer effekt, i annat fall skulle PR och reklambyråer kunna lägga ned direkt. I grunden är människor flockdjur och vi vill vara som alla andra. Vi vill tycka och tänka ”rätt”. Det är inprogrammerat redan från spädbarnsåldern. Framförallt vill vi vara goda och inte elaka. När media rapporterar att fler i vårt land är för en massiv immigration kommer fler att tänka att detta måste vara rätt. Det är tanken i alla fall, men jag tror inte det kommer fungera i detta fall. Momentum är så att säga det rakt motsatta, trots en och annan kampanj.

Det finns två huvudaspekter av immigrationen och opinionen för eller emot. Den ena är immigrationens påverkan på vårt samhälle. Vi Sverigedemokrater påstår att den är starkt negativ vid denna typ av massiv immigration vi ser nu. Har vi fel kommer inga negativa effekter att uppstå och det kommer påverka opinionen positivt, speciellt då media troligtvis kommer påpeka detta med en mammas iver att påtala fördelarna med att äta grönsaker. Har SD rätt kommer den negativa påverkan att visa sig alltmer och opinionen kommer att svänga till en mer negativ attityd gentemot immigrationen, speciellt då människor själva i högre grad kommer att drabbas lite mer konkret. Denna aspekt är på sätt och vis självreglerande. Inga problem.

Bild från SR

Den andra aspekten är tyvärr inte självreglerande. Den innebär att vår immigrationspolitik är oerhört ologisk och ineffektiv när de gäller att hjälpa dem med störst behov. Eftersom vi lägger sådana oerhörda summor på själva immigrationen så har vi inte pengar att hjälpa de riktigt fattiga i flyktinglägren. Vi har som exempel tagit 20 procent av vårt fattigdomsbistånd för att finansiera vår immigration. Vi lägger pengarna på de som haft råd, kraft och initiativkraft att emigrera/fly och hjälper allt mindre de som inte har möjlighet till detta. Media har som av en händelse, varit mycket sparsamma att rapportera om denna utveckling. En och annan liten blänkare har dock släppts igenom. Varför slås det på stora trumman om det humana att hjälpa de som vandrar genom hela Europa och varför talas det inte alls om samma heroiska humansim när det gäller dem som inte har möjlighet att emigrera?

När SD tar upp frågan om hjälp i närområdena beskylls vi för att resonera som att ”vi vill bara inte ha hit dem”. Det är en obsolet frågeställning. SD har kanske över en miljon sympatisörer och alla har säkert olika motiv till det flesta politiska frågor. Frågan är i stället om SD har rätt eller fel rent sakligt. Där hamnar dock sällan diskussionen. Det är inte de som vill att pengarna skall satsas i närområdena på de mest behövande som skall förklara sig, det är de med motsatt åsikt som i första hand bär ansvaret att motivera sitt ställningstagande. Hade vi en oberoende och opartisk media som speglade verkligheten skulle de också få göra just detta. I stället ägnar sig dagens stora mediedrakar åt att stolt berätta effekterna av sin egen kampanj.