Sverige efter immigrationsvågen – en svår utmaning

Jag läser i en skrift från Teknikföretagen om framtidens industri och de utmaningar Sverige står inför om vi vill behålla en tätposition som industrination. Teknikföretagen skissar upp flera olika framtidsscenarion, men där samtliga har en sak gemensamt. Framtidens industriproduktion och produktutveckling innebär stenhård konkurrens på en marknad där nationer tävlar med avancerad know how.

I rapporten från Teknikföretagen [Digitaliseringens betydelse för industrins förnyelse] står det, ”Under senare år har den internationella konkurrensen hårdnat och även i lågkostnadsländer går teknikutvecklingen mycket snabbt”, samt ”automation är en viktig investering för att bibehålla produktion även i högkostnadsländer”. Framtidens välstånd kan bara baseras på avancerad högt utvecklad industri och tjänsteföretag. Med detta kommer att vår arbetskraft måste vara välutbildad och bekant med modern teknik. Utan välutbildad arbetskraft och duktiga ingenjörer kommer vi förlora i den internationella konkurrensen och vi kommer förlora en del av vårt välstånd. En viss del låglönejobb (lågkvalificerade arbeten) kommer självklart alltid finnas, men kommer aldrig utgöra basen för vårt välstånd.

Hur ser det ut i dag för vårt utbildningssystem, kommer vi kunna klara av att producera den arbetskraft som behövs i den internationella konkurrensen? Senaste publicerade rapporten från Pisa kom 2013 visade att svenska skolelever har rasat som en sten jämfört med andra OECD-länder. Detta i helt centrala ämnen som matematik och naturvetenskap. För Sveriges ambitioner att klara av att behålla en tätposition bland industri och forskningsnationer är detta en mycket dålig nyhet. Hur kommer framtiden att se ut för den svenska skolan? En del reformer har genomförts för att förbättra ämneskunskaperna hos eleverna men samtidigt har vi haft en immigration som saknar motstycke under hösten och som kommer att fresta hårt på vårt utbildningssystem under lång tid framåt.

Enligt Dagens Samhälle så har Sverige det senaste året tagit emot 46 000 barn i åldern 7-17 år, alltså normal skolålder. Det motsvarar 2400 normala skolklasser eller 230 genomsnittsskolor. Vi vet inte hur många av dessa som kommer att få stanna, men förmodligen är det nästan alla, med nuvarande politik. Självklart kommer inte 230 nya skolor att byggas utan eleverna skall tryckas in i redan existerande klasser. Då har vi klasser där elever kommer att tryckas in där de nya eleverna inte behärskar språket och där kunskapsnivån är ytterst osäker, även om både regering och opposition beslutat om ett nytt system för validering av nyanländas kunskaper. Till detta skall vi lägga en manifest lärarbrist där det beräknas att 44 000 utbildade lärare och förskollärare kommer att saknas år 2020. Detta är alltså dagens situation för den svenska skolan och i framtiden även för vår förmåga till innovationer och konkurrenskraftig industri.

Den senaste vågen av immigranter har alltså anlänt med en massa nya elever där svenska språkkunskaper är lika med noll i en period där den svenska skolan redan brottas med avsevärda problem. Hur utvecklingen skall se ut framöver kan vi inte med säkerhet veta, men om Sverige lyfter i nästa internationella undersökning är det många som blir förvånade. Nyliberalerna propagerar för fler låglönejobb för höja den redan låga kvoten av immigranter på arbetsmarknaden, men det förändrar inte det fundamentala faktum att vårt välstånd och välfärd vilar på den avancerade produktionen och exporten. Vänstern tjatar om att ta ut högre skatter för att säkra välfärden men om inte industrin och framgångsrika företag för möjligheter att överleva finns det till slut ingen skattebas att brandskatta. Då lär välfärden erodera vilken retorik man än använder sig av. Vill vi vara positiva kan vi säga att framtiden blir spännande.