Vi var aldrig mer rasister än vad ni är nu, vi fick bara upp ögonen lite tidigare


Känslor är viktigt. Saknar vi kontakt med vårt känsloliv så lär vi ganska snart få problem med både familjeliv, kamrater och oss själva. Problemet är när vi blandar ihop det som skall vara fakta och förvaltning med känslor. Problemet är när vi blandar ihop känslor med att som politiker styra ett land eller kommun för medborgarnas bästa. Problemet är att som granskare i media blanda ihop känslor av godhet med vad som i realiteten är bäst för alla parter, och att se både problem och möjligheter. Problemet är också när vi alla blandar ihop äkta känslor med en ofta omedveten vilja att synas vara god. Alltså inte att vara god, utan just synas vara god inför andra. Ann-Charlott Marteus snuddar vid allt detta i sin faktiskt utmärkta syndabekännelse [Från censor till avfälling] över sin egen del i den härva Svensk immigrationsdebatt hamnat i sedan många år tillbaka.

Ann-Charlotte_Marteus

Förutom att Marteus uppenbarligen är en mycket god skribent, så verkar hon ha självinsikt och någorlunda koll på hur hon själv kunde bli en del av den ”åsiktskorridor” som hon beskriver tämligen väl i sin artikel. Dessutom beskriver Marteus den (enligt mig) spännande resan ut från ”korridoren”.

Jag tycker ingen skuld skall falla på Marteus och de journalister som faktiskt vänt i sin journalistiska gärning. Jag vet att en del bitterhet finns i våra led. Svälj den och gå vidare. Tänk på att just vända i en grundläggande ideologisk fråga är kanske det svåraste som finns. Med det menar jag inte heller att Marteus och andra håller på SD. Nej, det tror jag inte. Men de ser problemen och politiken utan skygglappar. Det är faktiskt allt vi begär. Det är allt vi någonsin begärt.

Dahlberg

Dahlberg

Jag hörde från nya medlemmar hösten 2014 att de upplevde en ”skitstorm” från media inför valet. Jag blev förvånad, jag hade själv inte reagerat speciellt mycket. Därefter kom jag på vad det berodde på. Det berodde nämligen på att ”skitstormen” 2014 var ingenting mot den veritabla tsunami av skit vi fick ta emot 2010. Inför valet 2014 tyckte jag således att det var ganska lugnt. Så min önskan till Marteus och andra journalister som åtminstone öppnat ögonen är; ägna en liten tanke åt vad ni utsatte mig och andra SD-medlemmar för 2010 och innan dess. Vi har aldrig varit mer rasister än vad ni är nu, vi fick bara upp ögonen lite tidigare.

Om Stenkvist

För närvarande ledamot riksdagen för SD.
Detta inlägg publicerades i Demokrati, Immigrationspolitik, Media. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Vi var aldrig mer rasister än vad ni är nu, vi fick bara upp ögonen lite tidigare

  1. F.d barnaätande eldssprutande nazist, numera 45-årig familjefar arbetandes inom sjukvården skriver:

    Och vi som gjorde motstånd mot invandringen på 90-talet och 00-talet var heller inte de nazister som vi målades ut som. Och de som höll sig med sådana attribut gjorde det pga att åsiktskorridoren var fruktansvärd att unga invandringskritiker blev radikaliserade och militanta och begick brott.

  2. Anders skriver:

    Väldigt kloka ord. Förr eller senare hamnar nog alla i samma slutsats, en del för att dom måste (pengarna slut) andra på grund av övertygelse. Tror det är klokt att gå tillbaka en tid; Hur hade mina föräldrar tänkt o gjort? Dom hade aldrig hört talas om rasism men jag är övertygad om att vi hade kommit till samma slutsats. Samma som din Robert.

  3. Josef Boberg skriver:

    Apropå invandringen;


    Grundorsaken till flyktingkrisen är krig – och krig kan stoppas.

    ALLA PÅGÅENDE KRIG I VÄRLDEN KAN STOPPAS FÖR GOTT INOM MAX TRE MÅNADER

    De globala oligarkerna = de 13 finansfamiljerna – som styr = vanstyr världen ekonomiskt = politiskt – sedan mer än 100 år tillbaka – har överst på sin agenda att i all oändlighet torgföra att det finns brist på pengar. Det har dom ju lyckats bra med – därför att brist på pengar kan nog sägas vara den allt överskuggande och världsomspännande ”religionen” i världen i dags dato. Såväl på individnivå som på nationsnivå osv.

    Men alla principer har undantag – och undantaget från brist på pengar är pengar till krig. Historiskt så har det aldrig varit något bekymmer med det – och än mindre är det så i dags dato.


    Varför ?

    Tja… – följer hen pengarnas väg så upptäcker hen att det är samma oligarker som sponsrar krig – som tillverkar vapen och ammunition till båda sidorna i alla krig – och tjänar multum med slantar på det.

    Alla pågående krig skulle avslutas inom max tre månader – ifall oligarker ej höll igång dem. T ex krigen i Mellanöstern – som kontinuerligt har pågått sedan 1940-talet.

    Kommer det att ske inom överskådlig tid ?


    Jag är om några månader halvvägs 150 år LivsErfaren – och kommer med en dåres envishet att så länge som jag fortfar att andas att torgföra att brist på pengar är en ren bluff – som bör förpassas dit där den hör hemma = soptippen. Jag har ju bl a detta blogginlägg om det som jag har namnat: ”LUFT ATT ANDAS OCH SUVERÄNA PENGAR ATT BRUKA FINNS DET I ÖVERFLÖD AV !”

    Brist på pengar-tänket är helt enkelt grundorsaken till alla världens eländes eländen – som jag ser det.

    Det går ej att lösa ett problem med samma tänkesätt som skapade problemet. Det är omöjligt.

    Så dags snart för att släppa taget om den världsomspännande ”religionen” brist på pengar – eller ?

  4. LanceLindqvist skriver:

    Reblogga detta på thestarsismydestination.

  5. Kalle skriver:

    Jag håller Marteus som delvis ansvarig för det tillstånd som landet befinner sig i.
    I mina ögon är hon nästan 10 år för sent ute, det hjälper liksom inte att vända på kappan nu, när det är på tok för sent! Jag hoppas hon får leva länge (faktiskt) och hela tiden vara VÄL medveten om att den skit som drabbar vårt land (och förhoppningsvis även henne) framöver är Hennes fel..

  6. Tage Sundin skriver:

    Tack, Robert, för att du länkade till Marteus artikel som jag annars garanterat aldrig hade läst! Det är ju en av konsekvenserna av svenska politiskt korrekta mediers totala förfall; Det går inte längre att läsa, lyssna eller titta på dem, eftersom de – något förenklat – förvandlats till brutala kampanjmedia fyllda av lögner, halvlögner och halvsanningar i en ofta hätsk kompott.

    Marteus artikel är både välskriven och insiktsfull. Vi får väl se om hon fortsättningsvis kommer betraktas som förrädare av de Goda och Fina människorna i vårt land?

Kommentera (tänk på att hålla en trevlig debatt-ton)